Hemsidan senast uppdaterad: 2017-08-20

#mark_cerulli

SEPTEMBER 2017
NR 39 AV CINEMA RETRO: MAN LEVER BARA TVÅ GÅNGER SPECIAL

FSWL har fått en förhandstitt på nummer 39 (volym 13) av Cinema Retro, den ultimata guiden till filmer från 1960- och 1970-talen som ges ut av Lee Pfeiffer och Dave Worrall. Det nya numret postas till alla prenumeranter i början av september.

Det tredje och sista numret av Cinema Retro för 2017 firar 50-årsdagen för Man lever bara två gånger (1967) med en 32-sidig hyllning sammanställd av FSWL skribenten Mark Cerulli.

Detta nummer innehåller även många sällsynta och aldrig tidigare publicerade stillbilder och bakom kulisserna foton från produktionen av Man lever bara två gånger, plus, artiklar om rekvisita och samlarobjekt.

Bland övrigt innehåll om Man lever bara två gånger i detta nummer finns:
Matthew Field & FSWL skribenten Ajay Chowdhury (författarna bakom Some Kind Of Hero: The Remarkable Story of the James Bond Films) intervjuar Nancy Sinatra (en sällsynt intervju om hennes engagemang med Man lever bara två gånger)
• Exklusiva intervjuer med skådespelerskan Karin Dor, textförfattaren Leslie Bricusse och sångerskan Julie Rogers (som från början kontrakterades för att framföra ledmotivet)
Mark Cerulli träffar Tsai Chin och pratar om hennes minnen med filmen
• Bond-kompositören David Arnold diskuterar hur musiken till Man lever bara två gånger för evigt förändrade hans liv
• Exklusiv intervju med den avlidne Ken Wallis, skaparen av gyrokoptern "Little Nellie", som diskuterar helikopterolyckan (med bilder) som gjorde att kameramannen John Jordan blev av med en fot
• FSWL läsaren Raymond Benson möter "Bond-brudarna" Akiko Wakabayashi och Mie Hama
Peter Lamont förklarar logistiken med att bygga den massiva vulkankulissen
• Kommentarer från Ken Adam, Lewis Gilbert, Norman Wanstall, Vic Armstrong och William B. Cartlidge gör detta till den ultimata hyllningen till en av Sean Connerys mest spektakulära OO7-filmer

Plus:
• Till minne av Sir Roger Moore (vår dödsruna av Sir Roger)
• Sista delen av karriäröversikten för sexiga Susan George
• En titt på Mark Lester psykologiska thriller Night Hair Child (1972) med Britt Ekland
Haley Mills bortglömda thriller Deadly Strangers (1975)
• De tio bästa filmerna från 1958 enligt Raymond Benson

Samt den vanliga rundan av CD, bok och DVD-recensioner.

Bild ovan:
Omslaget till nummer 39 av Cinema Retro. © 2017 Cinema Retro. Alla rättigheter förbehållna.

Prenumerera på Cinema Retro, en enastående och unik filmtidning!

Taggar:

#ajay_chowdhury
#cinema_retro
#man_lever_bara_tva_ganger
#mark_cerulli

30 MAJ 2017
ÅSKBOLLEN BONDBRUDEN MOLLIE PETERS (1942-2017)

FSWL är väldigt ledsna att behöva rapportera att vår vän Mollie Peters, den klassiska brittiska skönheten som så minnesvärt gav James Bond (Sean Connery) en spabehandling i Åskbollen (Thunderball), har gått bort vid 75 års ålder. Våra tankar går nu till hennes familj.

Luciana Paluzzi (Fiona Volpe i Åskbollen) minns Mollie:

"Det är med stor sorg jag tagit emot nyheten om Mollies bortgång.
Även om vi inte höll kontakten under de senaste åren tyckte jag alltid väldigt mycket om henne, direkt från det första ögonblicket jag träffade henne på inspelningen av Thunderball... Hon var en ödmjuk, glad, snäll och vacker själ vars liv förstördes genom förlusten av hennes son!
Jag är mycket, mycket ledsen."

Mollie Peters och Luciana Paluzzi på premiären av Thunderball i London 1965
Martine Beswicke (Paula Caplan i Åskbollen) har också skickat ett meddelande om Mollie till oss:

"Jag är så ledsen att förlora min älsklingsvän Mollie. Vi träffades under Thunderball och blev omedelbart systrar. Hon var varm, snäll, söt och hade en härlig humor. När vi sågs, även om vi inte hade sett varandra på flera år, kunde skrattet bara bubbla upp mellan oss. Jag kommer sakna henne väldigt mycket."

Mollie Peters and Martine Beswicke at a Thunderball premiere in 1965
Åskbollens Mollie Peters har gått bort:
Även om hon var både vacker och begåvad blev Peters karriär överraskande kortfattad - var hon en del av 1960-talets största Bond-film, mega-succén Åskbollen. Men som hon berättade för undertecknad 1995 under intervjuer för DVD-dokumentären The Making of Thunderball hade hon en tvist med sin agent och bestämde sig för att ta en paus från branschen och förlorade därmed karriärlyftet som hon hade fått. Roller efter det var fåtaliga och långt emellan även om hon medverkade i 1966 års tysk-österrikiska-italienska spion thriller Target for Killing tillsammans med Åskbollens Adolfo Celi, Karin Dor (You Only Live Twice) och framtida Bond-skurken Curt Jurgens (The Spy Who Loved Me). Hon medverkade även i 1968 års Jerry Lewis komedi Don’t Raise the Bridge, Lower the River (Höj inte bron, sänk floden) som utspelades i London.

Personligen var Mollie Peters mycket snäll och generös med sin tid, glad att dela med sig av sina historier om att vara en del av Åskbollen, hennes första film. 1995 hade hon åldrats graciöst och levde en lugnt liv med sin man och en son. Hon hade fortfarande sinne för humor och en bräcklig brittisk luft om henne. Mollie hade bara komplimanger att säga om Terence Young, Sean Connery och de andra som hon arbetade med men även förvånad att 30 år efter Åskbollen ha varit en del av virvelvinden runt Bond som följde med den episka filmen. För Bond fantaster runt om i världen var Mollie Peters en outplånlig del av en av de bästa Bond-filmerna som någonsin gjorts och kommer att saknas. Man hoppas att hon dricker ett glas champagne med Terence Young, Roger Moore och Adolfo Celi på Shrublands uppe i himlen. Vila i frid kära "Patricia Fearing"...

Terence Young, Mollie Peters och Sean Connery under inspelningen avThunderball
Bilder. Copyright © 1965 Metro-Goldwyn-Mayer Studios Inc. and Danjaq, LLC. Alla rättigheter förbehållna.

Dödsruna av FSWL skribenten Mark Cerulli och översatt av Anders Frejdh.

Andra dödsrunor av Mollie:
>Molly Peters Dead: ‘Thunderball’ Bond Girl Dies at 75 (Heavy.com)
>Bond girl Molly Peters dies aged 75 (Williston Herald)

Copyright © 2017 From Sweden with Love. Alla rättigheter förbehållna.

Taggar:

#mark_cerulli
#till_minne_av

Recension av Becoming Bond - en dokumentär om George Lazenby

Becoming Bond (2017) – vår recension från premiären i Los Angeles av Mark Cerulli (översatt till svenska av Anders Frejdh)

Efter att ha varit en James Bond-fantast i över 40 (!) år trodde jag att jag visste allt som var värt att veta om George Lazenby, den australiensiska manliga modellen som mot alla odds fick den eftertraktade rollen som 007 (och hade det svåraste jobbet av alla James Bond-skådespelare eftersom han tog över efter Sean Connery) och sedan lämnade efter bara en film, ett misstag som han säkert beklagar, eller hur? Tja, inte så fort...

VILKET LIV!

Lazenbys historia är anmärkningsvärd, unik och helt enkelt George ... Joshs Greenbaums mycket underhållande dokumentär, Becoming Bond bygger på intervjuer med Lazenby i kombination med rekreation av viktiga ögonblick från hans fantastiska liv och karriär. Med början i hans barndom ser vi George som en upptågsmakare med en rebellisk ådra, som är centralt för hans personlighet - George gör vad George vill göra, konsekvenserna fördöms. Välsignad med bra utseende, höjd och charm behövde Lazenby inte jaga möjligheter, de kom till honom - modelleringserbjudanden, kvinnor (MASSOR av kvinnor) och så möjligheten av en livstid - när Sean Connery lämnade rollen efter 1967 års You Only Live Twice, alla skådespelare i London testade för den. Som Greenbaums artfulla rekreationer visar stylade Lazenby sitt hår som Connery, kom över en kostym från hans personliga skräddare och bokstavligen smet in på rollsättarens kontor. Resten är, som de säger historia: Lazenby gjorde On Her Majesty's Secret Service (1969), hans första stora film, som blev en omedelbar box office hit. Världen var hans. Pengar och erbjudanden vällde i ... tills han sa "Nej." Som Lazenby uttrycker det, "Jag gick från att ha allt detta till att inte ens kunna få en bordbokning."



Dokumentären gräver i hans livsändringsbeslut och vi lär oss att bakom den självsäkra och fräcka exteriören finns en känslig, känslomässig och mycket självständig man som insåg att det intensiva rampljuset som kommer med att spela filmens coolaste spion helt enkelt inte var för honom. Förvånansvärt är Becoming Bond också en kärlekshistoria - ja, George Lazenby, elegant spion och kvinnotjusare, blev förälskad i en härlig australiensisk överklasskvinna som han vann, förlorade, vann tillbaka och i slutändan fick släppa taget om. Något han ångrar mycket mer än att vända ryggen åt ett liv som filmstjärna.

Efter visningen på Silent Movie Theater i Los Angeles talade medlemmar i ensemblen och Lazenby själv om hur filmen arbetades fram över en serie luncher i LA. Regissören Josh Greenbaum kallade George "En av de bästa berättare jag någonsin hade träffat." Georges attraktion för projektet? "Jag började liksom gilla dessa killar efter 4 eller 5 gratisluncher." (Det ledde till ett stort skratt från publiken i den utsålda lokalen.)

George Lazenby in Becoming Bond
George Lazenby in Becoming Bond
Den unge George spelades av den australiensiska skådespelaren Josh Lawson som avsiktligt inte träffade Lazenby förrän efter inspelningen var över. "Regissören ville inte att det skulle påverka berättandet," sa han. Härliga Kassandra Clementi som spelade Belinda, Georges sanna kärlek, medgav att den verkliga Belinda inte alls såg ut som henne. Lazenby, alltid en kvinnokarl, sa "Jag kan använda min fantasi!" Clementi erkände att hon aldrig hade sett George i On Her Majesty's Secret Service (som visades efter frågestunden). Efter visningen kommenterade hon filmen: "Jag tycker att OHMSS är helt tidlös. Jag älskade filmen och kan förstå varför det är en sådan klassiker." Clementi gustade också om Lazenbys tur som Bond och fann honom "lika fängslande och charmig som han är idag." Till och med vid 77 äger Lazenby fortfarande huset!"

Greenbaums ensemble inkluderade även Dana Carvey som Johnny Carson och Jeff Garlin som en skränig Harry Saltzman (legendarisk James Bond producent). Den alltid heta Bond-bruden Jane Seymour (Solitaire i Live and Let Die 1973) är underbar som London agenten Maggie Abbott som fick George till auditionen för den roll som gjorde honom känd.

Vid ett tillfälle frågade moderatorn Lazenby om han, efter att ha sett filmen och återupplivat sitt liv, önskade att han inte hade gått ifrån Bond. Utan att missa ett slag sa George "Nej, för det var inte jag." Regissören Josh Greenbaum höll med genom att lägga till, "Du valde rätt väg för dig."

Ja det gjorde han. Det finns sex James Bond, men bara EN George Lazenby!

Redaktörens anmärkning:
Becoming Bond går att titta på online via Hulu från 20 maj 2017. >Se Becoming Bond hos Hulu

Andra positiva recensioner om Becoming Bond inkluderar en publicerad i Variety.

Copyright © 2017 From Sweden with Love. Alla rättigheter förbehållna.

Taggar:

#george_lazenby
#mark_cerulli

AUGUSTI 2016
PUTTER SMITH OM DIAMANTFEBER (DEL 2:2)

Mark Cerullis exklusiva intervju med Putter Smith som briljant spelade Mr. Kidd i den sjunde James Bond-filmen, Diamonds Are Forever (1971, Diamantfeber), regisserad av Guy Hamilton som återvände för sitt andra filmäventyr med 007 efter 1964 års enormt framgångsrika Goldfinger (1964).

The second and final part of Mark Cerulli's exclusive interview for From Sweden with Love with Putter Smith who brilliantly portrayed Mr. Kidd in the 007th James Bond film, Diamonds Are Forever (1971), directed by Guy Hamilton who returned for his second 007 adventure after the hugely successful 1964 film Goldfinger (1964).
(Part I of this interview was published in December 2015.)


As a long time fan of 1971’s Diamonds Are Forever I celebrated Big Sean’s return with the rest of the world, but I had always been curious about the movie’s enigma – “Mr. Kidd”, the quietly menacing hitman played by a jazz musician who seemed to come out of nowhere. His more nuanced partner, “Mr. Wint”, was played by veteran actor Bruce Glover who had put in some hard years on the NY actor circuit and had already appeared in a string of films including Frankenstein Meets the Spacemonster (1965) and The Thomas Crown Affair (1968). But Putter Smith? Who was he?

A few months ago, I found out when I got the chance to interview him for FSWL. In person he is shy, but genial and he and his lovely wife VR (an actress and jazz singer) share a cozy old-style apartment in a leafy LA suburb. To quickly recap, Putter made his name as an in-demand bass player in the world of jazz. Luckily for him and Bond cinema, legendary director Guy Hamilton was a serious jazz fan and their paths crossed at a Thelonious Monk concert in Los Angeles – Putter was performing, Guy was listening. Three months later, a very surprised Putter Smith found himself auditioning for a role in the next James Bond film. He had the offbeat look Guy was seeking and landed the part. (To make it even sweeter, Putter was a Bond fan himself!)

“I think about Guy Hamilton the way I do about Harry Truman, who I’m a big fan of…” Putter says, when asked about the director. “There was NO b.s. about him, obviously he had a tremendous sense of humor, crew loved him, they all called him ‘Guv’ or ‘Governor.’” The famously tough director had no issues with Putter’s work. “He told me to stand up straight,” Putter recalls when he ducked too low under a helicopter’s spinning rotor blades. (No doubt during the “Dr. Tynan” sequence.)

One fond memory occurred when Guy Hamilton took Putter and his wife to another Pinewood Studios soundstage where the iconic Alfred Hitchcock was shooting 1972’s Frenzy. Putter was impressed that the director sat in his chair while the AD (Assistant Director) issued all the orders! The equally take charge AD on Diamonds was longtime filmmaker Derek Cracknell who worked on British cinema classics like A Clockwork Orange and 2001 – as well as Live and Let Die (1973) and The Man with the Golden Gun (1974). (Cracknell would famously run afoul of then-newbie director James Cameron during the making of Aliens in 1985 and have to leave the film.)

Putter had a good impression of both Bond producers – “Cubby Broccoli was a normal person and Harry Saltzman couldn’t seem to be without a phone and these were the days way before mobile phones. I don’t know how he did it, every time I saw him he was on the phone!”

The musician also remembers Jill St. John as being “A groovy chick, a musician’s chick.” When asked about that, Putter smiled and said, “She’s hip, she gets it.” They had some good conversations during the down time onset and when Putter went to do the big fire stunt at the film’s climax, St. John piped up asking, “Is he getting hazard pay? He should be getting hazard pay.” From the dead silence that ensued, her concerns were NOT appreciated by the budget conscious filmmakers! However potentially dangerous the fire stunt was, Putter said, “I had made up my mind, whatever Guy asked me to do I would do it.”

Burning Down The House

“They actually put me on fire there…” Putter says when asked about the film’s action-packed finale. (Which also gets Bond out of having to answer an inconvenient wedding proposal!) What you see on screen – Mr. Kidd literally going up in flames was exactly what happened. “They wrapped me in Asbestos sleeves and gloves, they were wired up and they put airplane model glue on and that’s what ignited.” He still remembers his instructions to this day: “When we say ‘CUT’, drop whatever you have and put your arms straight out!” Then two crewmen with fire extinguishers sprang into action. Putter broke down the action even further – “My arms were fully ignited – that’s me, then they show Jill’s face and when they cut back, that’s a stunt guy leaping over the side.” That guy was kitted out with Asbestos sleeves, gloves, facemask (with copper screens over the eyes) and a wig. He did what they call a “Full Body Burn”, a highly dangerous maneuver even under the best of circumstances. Putter noted that during the stunt the asbestos gloves broke and the stuntman received serious burns to both wrists!

The only thing Putter regrets is not having any interaction with Bond composer John Barry. “I didn’t meet him, but I wish I had,” he recalls. Perhaps to make up for that, he saw a number of stars while dining in Pinewood’s luxurious cafeteria including Bette Davis and Michael Caine. Caine was also a jazz fan that Putter had met when he was performing gigs at LA’s famed Troubadour Club.

Our interview coming to a close, I had to ask what Putter thought the first time he saw the film on screen with an audience. “Man, it was a mind-blower!” he says, still sounding amazed. “We saw it four days after it opened and of course my ego was really stoked…” Filmmaking glamor aside, Putter admits he had a hard time with the kind of fame being in a hugely popular franchise brings. “Nobody knew my name but everybody knew my face.”

“Everywhere I went, a crowd would form and I wasn’t prepared for that at all,” he recalled. It bothered him so much he began denying he was the Bond villain when people would stop him in public; but that only worked SOME of the time! “We were down on Huntington Beach and I was about fifty yards out from the shore and some kid comes by and yells, ‘You’re the guy from Diamonds Are Forever!’ I said, ‘No, no, that’s not me,’ and the kid says, ‘Well who are you then?’” Putter can laugh about it now. His adversity to fame continued until he was driving to Beverly Hills to play a jazz show and noticed actor Dick Van Patten in the car next to him. He said to himself, “Man, that’s Dick Van Patten!” Suddenly it clicked – he understood how people felt when they spotted him. “And from then on I could relax and enjoy the moment with them.”

A few years later, Putter landed an agent and did find acting work on TV and in commercials, but he wasn’t taken with the endless audition process. “Music is my calling,” he admits, “and it keeps getting better and better.” Still, he muses about the kind of money actors make. His Diamonds Are Forever paycheck? 600 USD a week. Putter is quick to point out that EON paid for his family to travel to London and put them up in a nice house during the shoot with a per diem. Residual money still comes in each year. “It’s free money AND I was in a James Bond movie!” Putter exclaims. Royalty payments or not, being in Diamonds did have an affect on his musical career in that his bookings went down for almost a decade after the film! When he’d ask people he previously worked with why they weren’t calling he’d get, “Oh man, you’re a big movie star now.” NOT what this passionate musical artist wanted to hear. “I had ten years of poor earnings. I’m not a movie star, I’m a musician who made one film!” Thankfully things have picked up and Putter and his wife perform frequently in the LA area. “The music I play (Jazz Improvisation) isn’t about making a lot of money. It’s about the art.”

Today, he seems to have mixed feelings about his on screen performance. While grateful he got to share the screen with the legendary Sean Connery, he felt he “didn’t bring anything” to the part. I beg to differ. His lack of experience lent an air of authenticity to his performance that stood in nice contrast to Bruce Glover’s intense and uber menacing portrayal of his deadly partner, “Mr. Wint”. Putter’s complete lack of layering and acting “style” made him more believable. Like the popular horror character “Michael Myers”, Putter was a blank canvas onto which you could project your fears.

Mixed feelings or not, Putter is very proud of his work on the film. “I figured it’ll be around as long as I’m alive and another hundred years beyond that.” As we parted, I asked what he thought of the newer Bond films and he was complimentary about Pierce Brosnan and Daniel Craig. “So who’s your favorite Bond?” I asked, already knowing the answer. Putter smiled and said, “Sean Connery, I mean come on!” Then he laughed and he sounded just like “Mr. Kidd”.

Redaktörens anmärkning:
För fler intervjuer på From Sweden with Love, klicka här.

Bild ovan:
Putter Smith med Guy Hamilton under inspelningen av Diamonds Are Forever. © © 1971 Danjaq S.A. & United Artists Corporation. Alla rättigheter förbehållna.

Besök den officiella webbplatsen för Putter Smith och läs mer om hans jazzkarriär:

www.puttersmith.net

Taggar:

#intervjuer
#mark_cerulli

DECEMBER 2015
INTERVJU MED PUTTER SMITH OM DIAMANTFEBER (1:2)

Mark Cerullis exklusiva intervju med Putter Smith som briljant spelade Mr. Kidd i den sjunde James Bond-filmen, Diamonds Are Forever (1971, Diamantfeber), regisserad av Guy Hamilton som återvände för sitt andra filmäventyr med 007 efter 1964 års enormt framgångsrika Goldfinger (1964).

Ett möte med Mr. Kidd – Exklusivt på From Sweden with Love

Del I:
"C'mon in", säger Putter Smith vid dörren till sitt mysiga hem i Kalifornien med samma pillemariska leende han använde när han glatt försökte döda James Bond i Diamantfeber. Nu 74 år gammal är Putter en man som har blivit extremt bekväm med sig själv - och har kommit till rätta med berömmelsen som en roll i en klassisk Bond-film för med sig.

Först och främst är Putter musiker. "Det är ett val man gör i sitt liv. Det är min kallelse", säger han om den moderna, improviserade jazzen han har spelat i årtionden, "det är konst." Att bli utvald för Diamantfeber var en av de lyckliga incidenterna i show business. Regissören Guy Hamilton, en annan stor jazz fantast, råkade se en av Putters föreställningar med jazzikonen Thelonious Monk på den berömda jazzklubben Shellys Manne-Hole i Los Angeles utmed norra Cahuenga Boulevard. De hade ett kort samtal som Putter inte längre minns "men det handlade inte om filmer eller något sådant..."

"Ungefär tre månader senare får jag ett telefonsamtal", minns Putter. "De frågade om jag var basisten med Thelonious och jag sa 'ja' så de bad mig att komma till Universal för ett test. Jag trodde att det var för musiken tills de sa att jag inte behövde ta med min bas."

Det surrealistiska filmtestet bestod av Putter och musikkollegan Paul Williams, också övervägd för en skurkroll, som kommer ut från bakom en gardin och skrattar. "Så jag stod där och skrattade", sade Putter. Det måste ha varit en lustig syn - Putter, som är över 180 cm, bredvid den mycket kortare Williams som trots sin ringa storlek hade en solid skådespelarresumé. När det hela var över tänkte Putter inte mer på det utan återgick till att göra musik ... tills han kallades tillbaka för att läsa med Bruce Glover! Han kunde fortfarande inte tro att han övervägdes för en roll, än mindre i en stor Bond-film. "Det var omöjligt, skådespeleri var inget jag någonsin velat eller förväntade mig", sade Putter. Och plötsligt erbjöds han ett kontrakt. Rollen som Mr. Kidd var hans! Jazz musikern greps av panik – "Jag visste inte vad jag skulle göra eller hur man ska agera." Lyckligtvis var Putters hustru, VR Smith, en skådespelerska/sångerska och påminde honom, "De anställde dig, kom ihåg det. Var bara dig själv." Och sedan bar det iväg till Nevadaöknen för hans första scen - med Glover som fick rollen som Mr Wint.

Även om han inte var en professionell skådespelare var Putter en Bond-fantast. (Favoritfilm: From Russia with Love) Vad han tyckte om den store Sean? "Oh man, han var bäst." Putter skvalade att "han var allt du kan tänka dig, och mer därtill!" Han berättade också vänliga ord om sin partner i brott, Bruce Glover. "Bruce var full av bra idéer och är mycket seriös med vad han gör."

Putter och Bruce som Mr. Kidd respektive Mr. Wint i en borttagen scen från Diamantfeber:


Putter var också mycket berömmande över filmens regissör, en legendariske Guy Hamilton. "Det var inget skitsnack från honom," erinrade Putter med tillägget att hela filmteamet respekterade honom och kallade honom "Guv”. (Brittisk slang för guvernör, en respektfull term.) Hamilton lät Putter vara Putter, erbjöd endast tips som att "stå rakt" när hans skugge syntes under helikopterns roterande blad.

Fanns det någonsin gånger han var tvungen att nypa sig själv och säga, "Jag är I en James Bond-film!"? "Oh yeah" minns Putter med ett skratt, "min första scen var att dra Sean Connery ur bakluckan på en bil så jag stod där och sade till mig själv,"MAN, det är Sean Connery i bagageluckan på en bil!"

Fortsättning följer i del II som inkluderar Putters episka eld stunt! Håll utkik på FSWL ...

Redaktörens anmärkning:
För fler intervjuer på From Sweden with Love, klicka här.

Bild ovan:
Putter Smith i sitt hem i december 2015. © From Sweden with Love. Alla rättigheter förbehållna.

Besök den officiella webbplatsen för Putter Smith och läs mer om hans jazzkarriär:
puttersmith.net

Taggar:

#intervjuer
#mark_cerulli

Vodka Martini? Skakad, inte rörd…

SPECTRE är notabel för Daniel Craigs förstklassiga skådespeleri, underbart foto, fantastiska Bond-brudar och två av de bästa skurkarna Bond har mött på många år. Men det finns ytterligare en anledning att fira - Bond är tillbaka njutandes av den sofistikerade drycken han gjorde känd - Vodka Martinis, nu dricker han Belvedere.

FSWL var på gästlistan vid en särskild filmvisning av SPECTRE och ett vodka party natten efter den glamorösa kungliga premiären. Det var ett riskfyllt uppdrag, men, som Martini älskare var jag villig att gå dit!

Platsen var Loulou’s, en mycket het privat klubb i Mayfair, för kvällen utlånad till Belvedere. Servitörer i "Day of the Dead" klädsel passade upp alla medan bartenders beredde rundor av härligt kalla Belvedere Martinis. Dessa rundor gick snabbt åt när den unga, trendiga publiken anlände från visningen. Baren blev snabbt 3 eller 4 meter bred, men stämningen var fortsatt positiv och rolig, ingen trängdes eller blev besvärlig. De hade, trots allt, sett en mycket bra film, ätit både kycklingspett och vårrullar och samtidigt njutit av en av de främsta vodka märkena på marknaden. Frasen "Vodka flödade som vatten" kan överutnyttjas, men här funkade den verkligen! En Belvedere Martini är mycket lätt att dricka, en jämn men inte dominerande smak. Och för att vara säker provade även denna agent en extra gång! Partyt fortsatte långt efter att jag banade min väg ut ur klubben strax efter midnatt.

Bond fantaster och samlare kan ta med sig SPECTRE glamouren hem eftersom Belvedere har släppt flera mycket samlingsbara 007 märkta flaskor, bland annat en 1.75 liters Silver Sable flaska i begränsad upplaga som måste ses (och smakas på). Leta även efter deras Martini set med 007-etsade glasögon i begränsad upplaga. Om du aldrig har provat en Bond Martini - NU är en perfekt tidpunkt!

Skrivet av Mark Cerulli. Översatt av Anders Frejdh. © 2015 From Sweden with Love

Redaktörens anmärkning:
Mark Cerulli är president för Covert Operations. Under årens lopp har Mark genomfört över 120 intervjuer - från officiella pressträffar och röda mattor till intima personliga samtal med bland andra Bond alumner som Caroline Munro, Famke Janssen, Guy Hamilton, Pierce Brosnan, Ralph Fiennes och Sean Connery.

Under 1990-talet arbetade han med projekt som The Making of Goldfinger (1964) (skrev och samproducerade en 23 minuters dokumentär om inspelningen av 007 klassikern) och The Making of Thunderball (inklusive en 26 minuters dokumentär om den historiska Bond-filmen från 1965) för MGM och gjorde 22 intervjuer med nyckel Bond talang och filmskapare i London, England.

För alla nyheter om SPECTREFrom Sweden with Love, klicka här.

Taggar:

#mark_cerulli
#spectre

Dolph Lundgren i samtal om internatskolan i Sigtuna

I samarbete med Svensk-amerikanska Handelskammaren i Los Angeles höll den prestigefyllda internatskolan i Sigtuna en mixer på exklusiva Viceroy Hotel i Santa Monica. FSWL var inbjudna eftersom hedersgästen var Bond alumni Dolph Lundgren, vars dotter studerat på skolan.

Dolph Lundgren Swedish American Chamber of Commerce
Sedan debuten i Levande måltavla (1985) har Lundgren haft en avundsvärd karriär i en ökänt ombytlig bransch. Hans filmer är alltid underhållande och Dolph ger i alla roller sitt allt inklusive Rocky IV, som firar 30-årsjubileum i år, vilken gjorde honom till en internationell ikon - en plats han hållit sedan dess! Förutom den tidlösa Universal Soldier (en personlig favorit), som Lundgren väldigt mycket ägde genom hans scener, har han också gjort ett (stort) antal actionfilmer i hela världen. Hans gamla Rocky fiende, Sylvester Stallone, handplockade honom för alla tre Expendables filmerna (I, II och III) - beviset att actionhjältar aldrig bleknar utan bara blir starkare ...

På en gård full av attraktiva svenskar stod Lundgren enkelt ut. På nära håll ser han fantastisk ut, fortfarande solbränd och vältränad, med ett lätt leende. Man vet när han går in i ett rum. Under en kort pratstund nämnde jag att han såg lika bra ut som han gjorde 1985. Stjärnan svarade: "Tja ... kanske 1987."

Dolph Lundgren Swedish American Chamber of Commerce
När han talade till folkmassan nämnde Lundgren att han ursprungligen hade studerat kemiteknik [på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm och University of Sydney i Australien] innan han gav sig in i filmbranschen. ("Och plockade upp ett maskingevär", som han uttryckte det.) Han talade också om svårigheterna att som känd far hitta säkerställa en ordentlig skolgång för sina barn, speciellt när han är borta på filminspelning i flera månader. När hans dotter hade utbildningsfrågor på en privatskola i Spanien jagade han runt efter en skola som skulle kunna utbilda och vårda henne - och Sigtunaskolan var den perfekta lösningen! Hennes betyg förbättrades och han var nöjd med resultatet. Sedan lämnade han över mikrofonen till hans vackra dotter Ida som talade om sina erfarenheter samtidigt som Lundgren tittade på med ett leende - bevis på att även de tuffaste actionhjältar har en mjuk fläck när det kommer till deras barn.

För mer information om Dolph Lundgren, besök hans officiella hemsida.

Skrivet av Mark Cerulli. Översatt av Anders Frejdh. © 2015 From Sweden with Love

Redaktörens anmärkning:
Mark Cerulli är president för Covert Operations. Under årens lopp har Mark genomfört över 120 intervjuer - från officiella pressträffar och röda mattor till intima personliga samtal med bland andra Bond alumner som Caroline Munro, Famke Janssen, Guy Hamilton, Pierce Brosnan, Ralph Fiennes och Sean Connery.

Under 1990-talet arbetade han med James Bond DVD projekt som The Making of Goldfinger (1964) (skrev och samproducerade en 23 minuters dokumentär om inspelningen av 007 klassikern) och The Making of Thunderball (inklusive en 26 minuters dokumentär om den historiska Bond-filmen från 1965) för MGM och gjorde 22 intervjuer med nyckel Bond talang och filmskapare i London, England.

Taggar:

#dolph_lundgren
#mark_cerulli

Halle Berry fick Unite4Goods pris för Creative Conscience på Hollywood gala

FSWL var nyligen gäst på ceremonin för Unite 4 Good awards i Beverly Hills, bara två dagar innan Oscarsgalan. En av kändisarna som hedrades för sitt välgörenhetsarbete var självaste Jinx - skådespelerskan Halle Berry. Hon fick Creative Conscience utmärkelsen från hennes mångåriga vän, skådespelerskan/sångerskan Queen Latifa som krediterade Berrys milda leende med att hjälpa henne igenom ett dåligt fall av nerver innan hon uppträdde på den 81:a Oscarsgalan 2009.

Halle Berry Unite 4 Good Hollywood gala
Halle Berry tog emot priset för sitt arbete med Jenesse Center, ett av de äldsta och mest respekterade interventionsorganen i Los Angeles mot våld i hemmet. I hennes lidelsefulla tal avslöjade Berry att hon också hade varit utsatt för våld i hemmet - som barn när hon växte upp, hon bevittnade hennes mammas lidande genom upprepade övergrepp i händerna på sin far. Berry spenderade många år med att hantera de känslomässiga efterdyningarna av dessa fasansfulla scener och hoppas att skona andra kvinnor genom hennes frivillighet. Hennes tal var en skrämmande påminnelse om hur genomgripande denna fråga är och Berry ska berömmas för det viktiga arbete hon har gjort och gör för att öka medvetenheten om våld i hemmet i Amerika.

Halle Berry Unite 4 Good Hollywood gala
Andra kända ansikten som närvarade inkluderade Forest Whittaker, Ewan McGregor, Christina Applegate, Emily Blunt, Amy Poehler och Jeff Bridges - där alla diskuterade sina olika välgörenhetsorganisationer. Kvällen avslutades med en privat prestation av den amerikanske popstjärnan Pink - som, trots sin "tuffa personlighet", har en mycket svag punkt för barn och stödjer No Kid Hungry. Allt som allt var det en underbar kväll där filmstjärnorna avslöjade sina icke-offentliga sidor med stöd för en mängd olika välgörande ändamål.

Jeff Bridges Unite 4 Good Hollywood gala
Ewan McGregor Unite 4 Good Hollywood gala
Unite4Good uppmuntrar världsmedborgare att engagera sig i handlingar av vänlighet och hjälpa andra. För mer information, gå till www.unite4good.org.

Skrivet av Mark Cerulli. Översatt av Anders Frejdh. © 2015 From Sweden with Love.

Redaktörens anmärkning:
Mark Cerulli är president för Covert Operations. Under årens lopp har Mark genomfört över 120 intervjuer - från officiella pressträffar och röda mattor till intima personliga samtal med bland andra Bond alumner som Caroline Munro, Famke Janssen, Guy Hamilton, Pierce Brosnan, Ralph Fiennes och Sean Connery.

Under 1990-talet arbetade han med James Bond DVD projekt som The Making of Goldfinger (1964) (skrev och samproducerade en 23 minuters dokumentär om inspelningen av 007 klassikern) och The Making of Thunderball (inklusive en 26 minuters dokumentär om den historiska Bond-filmen från 1965) för MGM och gjorde 22 intervjuer med nyckel Bond talang och filmskapare i London, England.

Taggar:

#halle_berry
#mark_cerulli

11 JANUARI 2015
SKÅDESPELERSKAN ANITA EKBERG DÖD (1931-2015)

FSWL är mycket ledsna att behöva rapportera bortgången av Fröken Sverige 1951, skådespelerskan Anita Ekberg, den mest sällsynta av de svenska Bond-brudarna. Våra tankar går nu till Anitas familj.

Dödsruna av Anita Ekberg:
Anita Ekberg, en framstående svensk skådespelerska (hon lämnade Sverige för Hollywood 1952 och senare Italien där hon bodde till sin död) och 1960-tals sexsymbol, avled på en klinik nära Rom den 11 januari 2015 i en ålder av 83 år. Även om hon var mest känd för sitt arbete i 1960 års nyskapande Fellini film, La Dolce Vita (Det ljuva livet), hade Ekberg även en koppling till James Bond-filmerna.

Ekberg var påtänkt för den kvinnliga huvudrollen i Dr. No (rollen gick slutligen till den schweiziska skådespelerskan Ursula Andress), men Ekberg var faktiskt “i” 1963 års From Russia with Love (Agent 007 ser rött) med Sean Connery – nämligen hennes avbild på den enorma reklamskylten för Call Me Bwana (Djungelagenten ). Krilencu karaktären (spelad av Fred Haggerty) skjuts medan han flyr genom en lucka i Ekbergs mun! Call Me Bwana är en Bob Hope komedi från 1963 med Ekberg i den andra huvudrollen, producerad av EON Productions. Hon måste ha gjort ett stort intryck på James Bond filmproducenterna Albert R. Broccoli & Harry Saltzman då Broccoli, under middag en kväll, erbjöd hennes dåvarande man, skådespelaren Rik Van Nutter, den plumpa rollen som Felix Leiter i 1965 års succéfilm, Thunderball (Åskbollen)!

Även om hon gjorde över 50 filmer och var romantiskt kopplad till många av de största namnen under sin tid inklusive Frank Sinatra, Gary Cooper, Rod Taylor och Errol Flynn, var Ekberg senare år sorgsna sådana med både ekonomiska problem och sjukdomar. En av hennes sista offentliga framträdanden var vid Roms filmfestival 2010 för en röd matta mottagning och visning av den restaurerade versionen av hennes ikoniska La Dolce Vita.

Hennes sista film var Le nain rouge 1998 regisserad av Yvan Le Moine.

Den svenska skådespelerskan, gift två gånger, efterlämnar systerdottern Christina. (Anita fick aldrig några barn.) Begravningen hölls i Rom den 14 januari 2015.

Redaktörens anmärkning:
Övriga svenskrelaterade Bond-brudar inkluderar Anne Lönnberg (Moonraker), Britt Ekland (The Man with the Golden Gun), Eva Green (2006 års Casino Royale), Izabella Scorupco (GoldenEye), Kristina Wayborn (Octopussy), Maud Adams (The Man with the Golden Gun och Octopussy) och Mary Stavin (Octopussy och A View to a Kill). Agneta Eckemyr hade kunnat bli den första svenska Bond-bruden 1968 då hon testades för rollen som Tracy, James Bonds fru i On Her Majesty's Secret Service, som senare Diana Rigg fick.

Bild ovan:
Anita Ekberg, med sin man Rik van Nutter, anländer till Bahamas för inspelningen av Åskbollen 1965. Foto från From Sweden with Loves privata samling.

För mer information om Anita Ekbergs karriär, kolla in hennes profil på IMDB:

www.imdb.com/name/nm0001179/

Taggar:

#mark_cerulli
#till_minne_av

JANUARI 2015
NUMMER 31 AV CINEMA RETRO (FILMTIDNING)

FSWL förhandsgranskar nummer 31 (volym 11) av Cinema Retro, den ultimata guiden till filmer från 1960- och 1970-talen, ges ut av Lee Pfeiffer och Dave Worrall.

"Cinema Retro är ett måste för fans som gillar filmer från 1960 och 1970-talet - och de behövde inte betala mig för att säga det!" – Sir Roger Moore

Höjdpunkter i nummer 31 inkluderar:
• Don L. Hanleys hyllning till den första damen inom kick-ass film, Pam Grier
• Steven Bingen presenterar deras "Film in Focus": den moderna film noir klassikern Farewell My Lovely (1975, Kör hårt, Marlowe) med Robert Mitchum - med exklusiva insikter från filmens regissör, Dick Richards.
• Howard Hughes tittar på inspelningen av 1968 års westernfilm Bandolero! med Raquel Welch, Dean Martin och James Stewart.
• Keith Wilton hyllar härligheten med den numera oanvända widescreen process VistaVision.
• Cai Ross hyllar den bortgångne Ted Post, regissör för Hang 'Em High, Magnum Force och Beneath the Planet of the Apes
• Mark Cerulli besöker några av de viktigaste inspelningsplatserna i Portugal för I Hennes Majestäts hemliga tjänst (1969) och spårar upp extramaterial som dök upp i filmen.
• Jonathon Dabell ser tillbaka på regissören Richard Brooks underskattade 1975 westernfilmen Bite the Bullet (De red för livet) med Gene Hackman och James Coburn
• Howard Hughes hyllning till den italienska kultserien Gamma (1975)
• Tim Greaves ser tillbaka på den korta men glamorösa filmkarriären för Hammer horror sexsymbolen Olinka Berova
• Charles Cohen om sina ambitiösa ansträngningar att återställa tidlösa filmklassiker genom Cohen Film Collection
• Lee Pfeiffer tittar på den ofta bortglömda och underskattade filmen Staircase (1969, Trappan) med Richard Burton och Rex Harrison som ett åldrande homosexuellt par
• Gareth Owen om inspelningen av tv-serien The New AvengersPinewood Studios
Raymond Bensons 10 bästa filmer under 1950

Plus, de senaste recensionerna av Blu-ray, DVD och filmböcker

Bild ovan:
Omslaget till nummer 31 av Cinema Retro. © 2015 Cinema Retro, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Prenumerera på Cinema Retro, en enastående och unik filmtidning!

Taggar:

#cinema_retro
#filmtidningar
#mark_cerulli

Privatlektion med skådespelaren Bruce Glover från Diamantfeber

Vad gör Bond skurkar när de har skickats iväg till filmiska Valhalla av 007? I Bruce Glovers fortsätter de arbeta och lär ut hur man agerar. När Anders [Frejdh] berättade att han hade blivit inbjuden till Bruce skådespelarkväll i hans Los Angeles studio följde likasinnade entusiasten Greg Bechtloff och jag med för upplevelsens skull.

Privatlektion med Bruce Glover från Diamantfeber
Bruce guidade en grupp unga hoppfulla genom ett antal avläsningar med syftet att prova på olika dramatiska personligheter för att illustrera sin poäng - kokande ilska, snörvlande ursäkt och djup oro. Enkelt kunde han trolla fram en affärsman som tillkännager ett katastrofalt fel på sina anställda, eller en galen psykopat som retar ett offer - en barnlek för en man som har gjort över 70 filmer. Längs vägen radade Bruce upp godbitar från den långa karriären med roller i filmer som Sheriffen rensar stan (1973, Walking Tall), Chinatown (1974), Ghost World (2001) och… ja, Diamantfeber (1971) (1971).

Privatlektion med Bruce Glover från Diamantfeber
Några dagar senare kunde vi äta middag med Bruce och hans underbara fru Betty, en före detta Broadway dansare, på anrika Polo Lounge i Beverly Hills. Där visade Bruce en rejäl aptit, angelägen kvickhet och ett långt minne när han stoppade i sig Tortilla soppa och Dover Sole.

Bruce prisade Diamantfeber regissören Guy Hamilton som en av de bästa han någonsin arbetat med. Han älskade friheten Hamilton gav honom för att bygga sin karaktär och verkligen gör den sin egen. Glover mindes en lång nattinspelning" ... ståendes bröst mot bröst med [Sean] Connery medan han och Putter Smith förberedde sig att lägga in Bond i ett stuprör som sedan skulle begravas under ökensanden. Han tittade ner på den berömda stjärnan och sade I sin Wint tillgjordhet,"Jag tror att jag är känslomässigt engagerad." Han väntade på Connerys skratt. Det kom inget! Om något, Connery verkade ... förbryllad. Det var inte förrän de filmade interiörscenen i flygplanet på en landningsbana i Tyskland flera veckor senare som Connery insåg vad han varit utsatt för. Som Bruce berättade det, "Vi väntade medan de förberedde scenen och jag noterade en grupp vackra flygvärdinnor från Lufthansa som satt och pratade. Jag gick naturligtvis fram och började flirta med dem. Samtalet gick fram och tillbaka, flickorna skrattade, men efter några minuter kände jag någons närvaro bakom mig och hörde Connerys röst säga: "Du din jävla ... SKITSTÖVEL! " Connery hade äntligen förstått skämtet och isen var bruten! Under de efterföljande decennierna, när någon av hans bekanta skulle korsa Connerys väg, skickade Bruce med hälsningar till Sean. Connery brukade svara med, "Säg till galningen att jag sa: Hej."

Han talade länge om sin tid som kämpande skådespelare i New York där han försökte få roller OCH sätta mat på bordet för sin fru och unga son Crispin Glover (nu själv en duktig skådespelare/regissör). Hans karriär tog honom ofta till Kalifornien för veckor i taget, vilket gör att endast för korta samtal hem som han försökte förklara för sin son varför han var tvungen att hålla sig borta bara lite längre tid. Glovers talang och förmåga att "läsa" en scen gav honom uppmärksamhet och ibland utökades en mindre roll. Fler dagar på en inspelning betydde mer pengar till hans familj.

Förutom att vara en enormt begåvad skådespelare är Bruce en noggrann iakttagare av branschen. Han har en dunkel bild av den (då) tragiska bortgången av en kameraassistent under en filminspelning i Georgia. "En inspelningsplats är en farlig plats", sade Bruce och började berätta en historia om att arbeta med en icke-professionell stuntman under en inspelning som involverade ett dyk över en rullstolsbunden karaktär. Bruce, en naturlig idrottsman som hade spelat en mängd olika sporter inklusive halvprofessionell fotboll, hade inga problem att göra språnget. Men den otränade stuntmannen lyfte plötsligt upp knäna som då träffade Bruce och kostade honom två tänder. Hans mage spetsades av metallstolens handtag och en annan del när han dök över vilket resulterade i ett olidligt dubbelbråck! Bruce stannade dock kvar i karaktären, trots smärtan, för att avsluta inspelningen.

Efter en smaklig måltid gick Bruce och Betty genom Beverly hotellets plyschdekorerade lobby - Betty stannade upp för att titta på displayer med smycken som skulle lämna ett tomrum även på Brad Pitts bankkonto. De poserade för fler foton - Bruce riktade förstås (!) kameran och sedan gav de sig iväg, tillbaka till sin bekväma ”skurkkvarter” där han arbetar på ett antal projekt, bland annat en film med sonen Crispin. Anders och jag var kvar med en enda tanke - "Man är aldrig för gammal för att lära sig av en mästare."

Kolla in den nya officiella videon för Bruce Glover:


Redaktörens anmärkning:
För mer info om Bruce Glovers privatlektioner i skådespeleri, besök den officiella hemsidan. För senaste nytt, kolla in Facebook sidan.

Denna artikel skriven exklusivt för FSWL av Mark Cerulli. Översatt av Anders Frejdh. © 2014 From Sweden with Love.

Taggar:

#bruce_glover
#mark_cerulli

Galapremiären av SKYFALL i New York den 5 november 2012

Our good man in New York, Mark Cerulli, has contributed with a nice story exclusively for the readers of From Sweden with Love. Here is his report from the New York premiere of Skyfall (2012) including the after party.

With New York City still reeling from the effects of Hurricane Sandy, the SKYFALL benefit for the Tribeca Film Institute had to be postponed for four days. This scheduling snag meant none of the movie’s stars could attend. But since the Bond film series began in New York City - at 729 Seventh Avenue, the legendary home of United Artists – the advance screening was still a must-see. It was a subdued affair – no giant klieg lights as in the LICENCE TO KILL NY premiere or the flashy GoldenEye (1995) gala at Radio City Music Hall. Guests pulled up in black town cars, SUVs and good ole yellow cabs. Instead of red carpet, there was city pavement and attendees were greeted by a small cluster of photographers and autograph hunters.

The audience seemed to come mainly from Wall Street, heavy on the hedge fund crowd, but a number of celebrities including Pink Floyd’s Roger Waters, Sting and wife Trudi Styler and Saturday Night Live’s Seth Myers turned out to welcome Bond back to New York.

Before the movie, Robert De Niro’s partner, producer Jane Rosenthal made a short, heartfelt speech about how they debated if the event should even go on after such a crisis… but in the end New York was all about adapting and moving forward so the show must go on. She also noted that part of the evening’s proceeds would be donated to the mayor’s storm relief fund – a good thing since tens of thousands of area residents still were without power a week after the storm. And then, a surprise, Rosenthal said, “We have a message from James Bond himself…”

Daniel Craig sent a video expressing his sadness at not being able to attend, but how he felt New York was his home (and indeed it is as he picked up a lavish apartment in lower Manhattan earlier this year.) He ended his clip with a 00 directive – “I know it’s a Monday night, but please get drunk.” That got a round of applause and then the MGM lion roared.

To those who have already seen Skyfall (2012), you know how good it is. To those who haven’t yet – go. It’s a deeper, darker more personal Bond than we’ve had before and Craig now owns the role, turning in a seething, layered performance. The film gave Judi Dench a lot more range than her usual steely resolve and she excelled; but Javier Bardem stole the movie (in my humble opinion). There was nothing cartoonish or over the top about his character. His “Silva” was chilling and demented, part Hannibal Lector, part Auric Goldfinger.

And then it was on to the after party at the Museum of Modern Art. For GOLDENEYE back in 1995, they had set up the space as a casino. For SKYFALL, the look was sleek and modern – fortunately with a number of bars – unfortunately none of them could make a martini! Waiters circulated with Hors D’oeuvres. Sony had set up displays for its new smartphone and partygoers could walk a mini-red carpet and get take home photos printed out. The buzz on the film was overwhelmingly positive. “Out of all of them, it’s in my top five…” one Wall Street Bond fan said. I’d have to agree.

Redaktörens anmärkning:
Mark Cerulli is the President of Covert Operations, Inc. He has interviewed more than 100 movie stars, celebrities and filmmakers at various events. His on-air work has won praise from Tom Cruise, Nicole Kidman and Robert Duvall. He has also received several Awards from the New York Festivals Gold.

In the 1990's he worked extensively on James Bond DVD projects such as The Making of Goldfinger (1964) (wrote and co-produced 23 minute documentary on the filming of the 007 classic) and The Making of Thunderball (co-produced 26 minute documentary on the historic 1965 Bond film) for MGM, and performed 22 interviews with key Bond talent and filmmakers in London, England.

Läs vår recension av Skyfall.

Denna artikel skriven exklusivt för FSWL av Mark Cerulli. © 2012 From Sweden with Love.

Taggar:

#mark_cerulli
#skyfall

SEPTEMBER 2011
NUMMER 21 AV CINEMA RETRO (FILMTIDNING)

CINEMA RETRO #21 SLÄPPS DENNA MÅNAD - SKICKAS JUST NU TILL ALLA PRENUMERANTER I EUROPA.

Prenumeranter i Nordamerika och andra delar av världen kommer att få sina nummer så snart leveransen anländer från England till deras amerikanska distributör. Cinema Retro redigeras av våra James Bond vänner, Lee Pfeiffer och Dave Worrall.

INNEHÅLLET I NUMMER 21 INKLUDERAR:
• Raymond Benson examines the legacy of A Clockwork Orange and interviews Malcolm McDowell and Jan Harlan, Stanley Kubrick's assistant and future producer of his films.
• John Exshaw looks into the making of Ken Russell's controversial The Devils and explores how the film has been cut and censored around the world since its initial release - and why it may never be released in America or the UK on DVD.
• Stephanie Callas celebrates Bertolucci's X-rated classic Last Tango in Paris.
• Ian Brown looks into Don Siegel's kinky remake of The Killers - the final film of Ronald Reagan.
• FSWL contributor Mark Cerulli gives us the inside story on the making of John Carpenter's horror classic Halloween.
• Adrian Smith interviews "The British Marilyn Monroe", Vera Day and attends the reunion of The Avengers cast and crew.
• Matthew Field gets personal with directors Michael Winner, Mike Hodges and Ken Russell.
• Mark Mawston attends the St. Trinian's reunion.
• Tom Lisanti covers the bizarre story behind the two competing 1965 big screen biopics of Jean Harlow.
• Dave Worrall takes a sentimental journey and attends the family memorial service for producer Elliott Kastner.
• Raymond Benson's 10 best films of 1980.
• The story behind Cinema Sex Sirens, Cinema Retro publishers Dave Worrall and Lee Pfeiffer's new book that pays tribute to the screen goddesses of the 60s and 70s.

Plus, nyutgivna DVD, soundtracks och filmböcker.

Bild ovan:
Omslaget till nummer 21 av Cinema Retro. © 2011 Cinema Retro. Alla rättigheter förbehållna.

Prenumerera på Cinema Retro, en enastående och unik filmtidning!

Taggar:

#cinema_retro
#filmtidningar
#mark_cerulli

Medlemmar i From Sweden with Love teamet

Anders Frejdh har i över 30 år ägnat en stor del av sitt liv åt James Bond intresset. Först som samlare (hans privata samling, nu en del av FSWL-samlingen, består av över 5,000 objekt), sedan som den stora kraften bakom FSWL och på senare år agent och officiell representant åt aktörer inom filmbranschen. Han har även träffat och intervjuat hundratals personer som arbetat med filmerna inklusive George Lazenby, Roger Moore & Daniel Craig och blir regelbundet inbjuden att hjälpa till vid olika Bond-event runtom i världen. Anders är ofta ombedd att kommentera Bond-relaterade nyheter i media, nu senast den mycket sorgliga nyheten om Sir Roger Moores bortgång. Han har också bidragit till olika böcker och publikationer om agent 007.>Artiklar av Anders



Ajay Chowdhury (medförfattare av Some Kind of Hero: The Remarkable Story of the James Bond films) föddes i London och läste juridik vid universitetet där och i Nederländerna. Han har sedan tillhandahållit juridisk rådgivning för spelfilmer, musik, förlagsverksamhet, television och teater projekt. Han är medproducent till två långfilmer, Lost Dogs (2005) och Flirting with Flamenco (2006). Under 2012 skrev han manus till den flerfaldigt prisbelönta kortfilmen med OS-tema, A Human Race. Ajay är talesman för The James Bond International Fan Club som grundades 1979. Han redigerade även deras James Bond tidskrift Kiss Kiss Bang Bang mellan 2005 och 2009. Han uppmanas regelbundet av internationell media att kommentera allt om 007. >Artiklar av Ajay



Andrew McNess writes about James Bond films at A View On Bond and is the author of A Close Look At A VIEW TO A KILL. His first experience of Bond was a television screening of THUNDERBALL, a superb introduction if ever there was one (although a theatre screening would have been nice). However, while he always liked the Bond novels and films as a child and teenager, it was a re-immersion in the films in the mid-nineties that really solidified his interest. He always enjoys the Bondian tropes, but it is the variation and experimentation found within those elements from film to film that really piques his interest, and inspires his writing. Away from Bond, Andrew manages Alan J. Pakula: A Cinema of Anxiety and writes on cinema at Slivers of Cinema.
>Artiklar av Andrew



• FSWL medarbetaren Brian James Smith, vår man i Skottland, är en Ian Fleming och James Bond historiker baserad i Edinburgh. Han publicerade tidskriften för James Bond Appreciation Society från 1986 till 2002 och drev även en framgångsrik verksamhet med 007 samlarföremål i 13 år. Under 2003 och 2004 var han värd för en serie av James Bond-filmer på biografer i Edinburgh med närvaro av stjärnor som Richard Kiel, Shirley Eaton, Michael Billington och Maud Adams. Förutom rådgivning till olika James Bond projekt har hans skrivande tidigare synts i Cinema Retro, Collecting 007 och Kiss Kiss, Bang Bang. >Artiklar av Brian



• 1962 was a momentous year. Not only was the world introduced to the cinematic Bond, Colin Clark was born. Inspired by his father, Colin graduated from Blackhawk Technical Collage in southern Wisconsin with a degree in aircraft maintenance. He was hired by American Airlines in 1987 and is currently an Aircraft Maintenance Inspector for AA based at Chicago O’Hare Airport.
Colin’s earliest memories of 007 is from watching the films on ABC at the age of 10. In 1977 he saw is first Bond film in theatres, The Spy Who Loved Me. There was no going back.
Since 2001, Colin has assisted The Ian Fleming Foundation with the restoration of several of their vehicle archive, all of which have been used in the Bond films. In May 2015, Colin was added to the Board of Directors for the Foundation and continues to coordinate Volunteer meets and Foundation Vehicle restoration projects and events. >Artiklar av Colin



Erik Olsson växte upp med James Bond och började se filmerna innan han kunde skriva. Som 10-åring kunde han massor om Bond-filmerna men numera njuter han mest av det han kommer ihåg och att se filmerna så ofta han kan. Bond är ständigt närvarande i vardagen. Det ledde till att han lärde sig att hoppa fallskärm och dyka med hajar utanför Bahamas. Med mera. Han älskar att besöka de exotiska inspelningsplatserna och för några år sedan uppfylldes en pojkdröm att ha en egen vit Lotus. Och 2015 uppfylldes en annan livslång dröm. Att vara statist i en Bond-film (SPECTRE). Erik arbetar som Internet entreprenör och driver svenska fritiden.se och redtienda.com i spansk-talande marknader. >Artiklar av Erik



Frank Anderson, one of our men in England, is a prolific globetrotter, covering tens of thousands of miles each year visiting original Bond movies locations and experiencing and recording the sights and sounds enjoyed in the original movies. Apart from FSWL, he also contributes to the On the Tracks of 007 and Bond Lifestyle websites. Native to Glasgow, Scotland, he has been resident in Lincolnshire, England for a number of years and also travels extensively worldwide as a finance professional. >Artiklar av Frank



• Born around the time Sean Connery's 007 baton was being passed to George Lazenby, Ian Davis 10 years later caught TSWLM at the cinema, and soon afterwards Live and Let Die and The Man with the Golden Gun in a double bill. His dad Roger was a keen movie-goer and autograph collector, and on 26th June 1979, the evening of the Moonraker World Premiere in London, they met another Roger - Roger Moore. By this time, Ian was well and truly a Bond fan, started collecting the soundtracks, posters, stills and books, at the same time catching up on the previous films. In addition, through his dad's interest, he met others associated with the Bond films including Telly Savalas, Honor Blackman, Jane Seymour, Matt Monro, Cubby Broccoli, Donald Pleasence and Sean Connery. Almost 40 years later, Ian is still a huge fan of Bond. >Artiklar av Ian



• Ten years ago, Joseph Darlington adopted the alias ‘Head of Section’ and created the Being James Bond podcast. For the last decade, Darlington has become obsessed with walking in the footsteps of James Bond, learning how to do anything that Bond can do, and doing everything that Bond has done – and each Bond-inspired experience has proven to be some of the greatest of his life. Darlington is also the author of Being James Bond: Volume One, and has contributed to the CommanderBond.net, Bond Lifestyle, The Bond Experience and The James Bond Dossier websites apart from FSWL. >Artiklar av Joseph



Jon Auty, our man in Northern Ireland who runs Behind The Stunts (a long running series of in-depth publications examining the stunts and action sequences on films and television series over the last 40 years), started out as a budding stuntman, who trained to join the movie elite, but an injury prevented him from continuing his training and his dream was over. Until he met stuntman Roy Alon who invited him to write about the stunt business and tell the true story about how stunts are created for Film and Television. He went on to write ‘STUNTS’ an industry publication which gave the reader an insight into the world of the stunt professional here in the UK and USA.
He is widely renowned as the UK’s leading authority on the stunt community and has worked as an advisor on many newspaper articles, books, television and live shows. Has also been involved in many television projects as advisor including The Paradise Club, A Touch of Frost and Taggart. And numerous films including Harry Potter and the Philosopher’s Stone and Die Another Day.
>Artiklar av Jon



• Apart being in everyday life a politic journalist, Marie-France Vienne have been a huge admirer of Sir Roger Moore since she was a very young girl. She is the co-owner of Sir Roger's official website since 1999 and also an active member of Club James Bond France since many years and regularly write for their magazines and was the Editor in Chief of their luxury publication Archives : Roger Moore. Marie-France lives in Brussels. >Artiklar av Marie-France



• After 8 years as an award-winning writer/producer at HBO/Cinemax, Mark Cerulli, our man in Los Angeles, formed his own company, Covert Operations, Inc. where he has done a number of documentaries, promos and industrial videos. For HBO and other networks, Mark has conducted over 120 celebrity interviews including Bond alumni Sean Connery and Pierce Brosnan.
In the 1990's he worked on DVD projects such as The Making of Goldfinger and The Making of Thunderball. He also wrote, produced & directed Halloween: Unmasked for Anchor Bay Entertainment, as well as DVD docs on Halloween 4 and 5. More recently he wrote and produced content for the EPIX movie channel, including Twist & Shout: The SAW Story and Technicolor’s Official 100 Year Video, where he got to work with movie legend, Olivia de Havilland. He can also be heard on the US podcast AirportMinute.com. >Artiklar av Mark



Nicolás Suszczyk, our man in Argentina, discovered GoldenEye at the age of seven after watching the movie on TV in January 1998. A few weeks later, he saw Tomorrow Never Dies in the big screen and during the course of two years he was captivated by the earlier 007 adventures that he managed to get in VHS or DVD. Now he studies Journalism and Communications in Buenos Aires, where he was born and currently lives, and runs two 007 related sites: The GoldenEye Dossier and Bond En Argentina. He has written articles for magazines like MI6 Confidential and Le Bond, as well as being featured in English, Spanish or Portuguese in sites like Archivo 007, MovieViral, Pipoca Gigante, The Spy Command and The James Bond Dossier. >Artiklar av Nicolás



Richard Skillman is the Vice President of Allied Vaughn, one of the largest Entertainment Companies in film and television program distribution, working with the major Studios such as Warner Bros, Universal Studios, MGM, FOX, Disney and Turner Classic Movies. He and his wife, Leslie, also run Theme Party People, party planners and recognized James Bond international travel organizers, leading Bond fans, writers and experts from Istanbul to Venice, to Nassau & Jamaica, from Paris to Prague, they’re known for bringing a “Hollywood touch” to their travel experiences. Richard is a lifelong Bond fan and collector and is active in Bond activities around the world and honored to be associated with From Sweden with Love. >Artiklar av Richard



Rob Coppinger, our globetrotting man, travels the world writing about advanced military and civilian aerospace technology, often accompanied by glamorous PR women. From Moscow’s once secret “Star City” cosmonaut training centre to China’s Beijing-based Astronaut Training Centre, or the most famous rocket launch site in the world, NASA’s Cape Canaveral, space programmes are as much a part of Rob’s working life as they are plots in Bond films. Bond film relevant technology Rob has written about includes, space based lasers, NASA’s Space Shuttle, space stations, nuclear weapons, and stealthy combat drones. Rob often finds himself one step behind the last Bond film’s locations, most recently travelling to SPECTRE’s Mexico. Other destinations for his stories have included, China, India, French Guiana, Morocco, Canada, Turkey, and many more. Rob has lived and worked in America, Australia, Czech Republic and Japan. He has written for a variety of aviation, defence and aerospace publications and national broadcasters, including the BBC. Rob lives in France. Official website. >Artiklar av Rob



Steve Oxenrider, our man on America's East coast, is a retired educator, life-long James Bond film fan and freelance writer who has contributed to many Bond books and publications. He has interviewed more than 100 Bond cast and crew members, as well as being credited on the supplementary features for several of the DVDs. Some of his credits can be seen on his IMDB page.
Steve’s interest in Bond started November 26, 1965, with the NBC television special The Incredible World of James Bond. That Christmas he saw Thunderball 25 times, befriended both Lotte Lenya and Harold Sakata by telephone and 51 years later has amassed an amazing collection of stills, posters, autographs, toys and merchandising. His favourite Bond film remains Thunderball, but "the double-bills of the 60s and 70s, with those fantastic ad campaigns, were as exciting as a new film."
Steve has taught English as a Second Language in American public schools and travelled to more than 75 countries, many of them Bond locales. In 1989 he was privileged to spend an entire week at Ian Fleming’s Goldeneye estate in Jamaica. >Artiklar av Steve



Stuart Kortekaas, our man in Australia, is an industrial designer & photographer. A life-long James Bond fan, his passion for design was inspired by watching Goldfinger as a child. Since completing a masters degree in Sweden he has travelled the world, photographing glamorous locations, exotic wildlife, and some of the world's most beautiful models. For more information, please visit www.stuartkortekaas.com. >Artiklar av Stuart

Taggar:

#ajay_chowdhury
#anders_frejdh
#andrew_mcness
#brian_james_smith
#colin_clark
#erik_olsson
#frank_anderson
#james_bond_sverige
#joe_darlington
#marie_france_vienne
#mark_cerulli
#nicolas_suszczyk
#richard_skillman
#rob_coppinger
#steve_oxenrider
#stuart_kortekaas

All information, text och grafik (om inte annat anges) på denna webbplats är skyddad enligt lagen om upphovsrätt. Kontakta oss för att använda någonting.

Denna webbplats stöds inte på något sätt av Eon Productions Ltd, Danjaq, LLC, Metro-Goldwyn-Mayer, Sony Pictures, United Artists, Ian Fleming Publications Ltd eller någon annan av de som innehar rättigheter för James Bond. Den drivs helt oberoende av dem på fritidsbasis och utan vinstintresse.

Bilder från James Bond filmerna © 1962 - 2017 Danjaq LLC, MGM Inc., Sony Pictures, United Artists Cooperation, Columbia Pictures Industries, Inc.

Omslagsbilder till James Bond böckerna © 1953 - 2017 Ian Fleming Publications Ltd. och Glidrose Productions Ltd.

Ansvarig utgivare: Anders Frejdh