Recension: Forever and a Day av Anthony Horowitz (007 roman)

Av: Brian Smith

Publicerad:
2018-05-21

Forever and a Day Anthony Horowitz recension

Innan vi dyker in i det nya Bond-äventyret måste det noteras hur bra Kris Potters omslagsdesign är och hur glädjande det är att se återkomsten av den Eric Dukes-designade kolofonen för Jonathan Cape. Det är konstigt hur fans av filmerna får skälvan över placeringen av pistolen när allt som krävs för att få ett leende från en litterär Bond-fantast är en fruktskål på bokens ryggrad. Tack också till Ian Fleming Publications Limited. De har gjort ett utmärkt jobb med Bond ända sedan publiceringen av SILVERFIN (svensk titel: Silverfena) omdefinierade deras inställning till karaktären. På så sätt har de lockat mycket talangfulla och uppskattade bästsäljande författare att skriva historier utifrån Flemings originaluniversum.

Jag har verkligen njutit av att läsa Bond-romanerna av Faulks, Boyd och Deaver (en av mina favoriter bland alla deckarförfattare). Men, när det gäller att fånga fullständig äkthet har Horowitz, i mina ögon, kommit närmast. Hjälpt, utan tvekan, av inspirationen från det ursprungliga Ian Fleming-materialet och genom att integrera en del av det i sin berättelse förstår han tydligt språket och konstruktionen av en Ian Fleming-roman.

Handlingen äger rum strax innan händelserna i CASINO ROYALE och historian börjar med en chockerande första rad från M: "Så, 007 är död." Agent 007 har blivit mördad i Marseille i samband med övervakning av aktiviteterna hos ett korsikanskt syndikat. M beslutar sig för att utöka Double-0-sektionen med en ny medlem, James Bond. Han har redan dödat en japansk chifferexpert i New York och är på väg att genomföra den andra lönnmordet som kommer att bekräfta hans Double-0 status. Vi hittar honom på en restaurang i Stockholm där han funderar på mordet han är på väg att genomföra, men inte på det sjukliga sättet en något äldre Bond gör över en mexikans död i öppningskapitlet av GOLDFINGER. Denna Bond är stolt över att vara bäst på allt han gör, inklusive statssubventionerat mord. Han vill förtjäna sitt dubbelnolla-nummer mer än någonting annat i världen. Det här är den fräschare Bond vi känner från första halvan av Fleming-serien, när världen inte var tillräcklig. Bond är därför subtilt annorlunda än karaktären Horowitz skriver om i TRIGGER MORTIS. Väldigt smart.

Vi får reda på hur May anställs av Bond. Som skotte och mottagare av den udda "skelped bahoochie" under min tid kan jag intyga att det här är Mays skotska när den är som bäst! Bond möter den inställsamma Paymaster Captain Troop, pensionerad från kungliga flottan, för första gången (Troop kommer senare att vara antagonist med Bond i FROM RUSSIA, WITH LOVE under Burgess och Maclean fallet och källan för Jane Moneypenny i Samantha Weinbergs GUARDIAN ANGEL). Bond har också sitt första möte med Loelia Ponsonby. Kontorsscenerna är naturliga och Bond visar en genuin läggning för humor och medkänsla för sin nya sekreterare.

Horowitzs beskrivning av livet vid högkvarteret i Regents Park följer Flemings, särskilt vad gäller detaljer. Bond eskorteras till sitt nummerfria kontor på åttonde våningen; 0011 är bortrest och 008 vilar upp sig efter ett uppdrag (vad håller han på med? 008 spin-off, IFP?); ljuset ovanför M:s dörr (grönt, som i de tidiga böckerna) och avmarkerar akterna när han läser dem. Bond har fått upp farten när telefonen ringer och Bill Tanner, stabschefen, som har varit Bonds vän sedan kriget, bjuder in honom till nionde våningen och hans första möte med M. Med anledning av Bonds senaste jobb avslöjar M att han aldrig är bekväm över arbetet med svenskarna (men då har han aldrig mött Anders Frejdh). Bond får veta att han kommer att ta över 007:s uppdrag. Precis när M är på väg att tilldela Bonds nummer begär Bond att han tar samma som den döda agenten. Numret 007, verkar det som, kommer att leva två gånger. Horowitz sätter effektivt upp Bonds nya plats inom tjänsten och i kapitel 5 är han på väg till Marseille för att följa upp spåret. Under utredningen möter Bond en korsikansk gangster, en rik amerikansk affärsman, korsar väg med en CIA-agent och träffar den mystiska Joanne Brochet, aka Sixtine. Skurkens motivation är fortfarande relevant idag och den kvinnliga huvudpersonen har en särskilt intressant och väl utvecklad historia.

FOREVER AND A DAY känns inte som en originalhistoria i sig själv. Bond är en mogen hemlig agent; det är bara att han är ny på Double-0-avdelningen. Horowitz är sällan förutsägbar (även om detta är den andra fortsättningsromanen som har ett hus med namnet Shame Lady har namnet denna gång en mening). När Bond känns igen av kasinomästaren i Monte Carlo är det inte av anledningen vi kanske tror (Bonds framgång före kriget mot det rumänska teamet med det osynliga bläcket nämns aldrig) och leder vidare till den ryska rouletthistoriken skapad av Ian Fleming.

Medelhavskusten mellan Marseille och Monte Carlo ger den perfekta bakgrunden till äventyret. Med sin underström av 1950-talets kriminella samling kombinerad med glamour och fara, känns det som hederlig gammal Bond av högsta kaliber. Eftersom det är en förhistoria, är det tillräckligt att säga att Bond växer, men bara genom en kombination av styrka, beslutsamhet, intuition och intellekt. Erosionen av hans kropp och själ börjar här.

När jag skrev recensionen av TRIGGER MORTIS förklarade jag att den var den bästa James Bond-romanen någonsin efter Ian Flemings böcker. Dess ställning har just blivit usurperad. FOREVER AND A DAY är en elegant och smart thriller. 16 av 16!

Recension av Brian Smith. Svensk översättning av Anders Frejdh. Copyright © 2018 From Sweden with Love. Alla rättigheter förbehållna.

Redaktörens anmärkning:
Tillgängliga Forever and a Day utgåvor:

>Inbunden engelsk utgåva
>Engelsk ljudbok
>Kindle utgåva

For mer information om Anthonys böcker, kolla in hans officiella hemsida på www.AnthonyHorowitz.com

Taggar:

#anthony_horowitz

#brian_james_smith

#forever_and_a_day

#ian_fleming_publications

#nyheter

#recensioner

Tag Cloud

Recension: Forever and a Day av Anthony Horowitz (007 roman)

När jag skrev recensionen av TRIGGER MORTIS förklarade jag att den var den bästa James Bond-romanen någonsin efter Ian Flemings böcker. Dess ställning har just blivit usurperad. FOREVER AND A DAY är en elegant och smart thriller. 16 av 16!

Tag Cloud