Exklusiv förhandstitt på första kapitlet av Forever and a Day

Av: Anders Frejdh

Publicerad:
2018-05-28

På vad skulle ha varit Ian Flemings 110-årsdag, erbjuder Penguin Books en exklusiv förhandstitt på Forever and a Day genom att erbjuda hela det första kapitlet av boken översatt till svenska av undertecknad. Läs vår recension av Forever and a Day här.

‘Så, 007 är död.’

‘Ja, sir. Jag är rädd för det.’

M tog en sista flyktig titt på fotografierna som låg spridda över hans skrivbord och som general André Anatonin hade skickats till honom, hans motsvarighet vid SDECE, eller Service de Documentation Extérieure et de Contre-Espionnage, i Paris. De hade tagits från olika vinklar men visade samma dystra bild. En död man med ansiktet nedåt i mörkt, glittrande vatten och slappa utsträckta händer över huvudet som om det var ett sista försumligt försök att ge upp. Blixtlamporna från kamerorna hade reflekterats tillbaka och producerade bollar av strålande ljus som verkade flyta på ytan.

Så småningom hade polisen dragit upp honom och lagt honom på kajen så att närbilder kunde tas av ansiktet, hans händer, de tre hålen i bröstet på hans jacka där kulorna hade trängt in. Han var lyxigt klädd. M mindes honom sitta i det här kontoret för en månad sedan bärandes en kostym som hade sytts upp för honom av skräddaren han tyckte om att besöka bredvid Savile Row. Kostymen hade hållit sin form, reflekterade M. Det var den blöta livlösa mannen som låg där som hade förlorat sin.

‘Är vi säker på att det är honom, stabschefen?’ Beviset verkade oundvikligt men M frågade ändå. Kameran kan ljuga. I denna värld gjorde den ofta det.

‘Jag är rädd för det, sir. Han hade inga identitetshandlingar på sig – så inga överraskningar där. Och han bar inte sitt vapen. Men fransmännen har Belinograferat hans fingeravtryck och det är ingen tvekan. Det är 007.’

‘Och det togs i Marseille?’

‘Ja, sir. La Joliette bassängen.’

Bill Tanner var närmare M än någon annan i byggnaden, även om avståndet mellan dem var oförutsägbart. De hade aldrig ätit ihop, frågade aldrig om varandras privatliv. M avskydde ändå konversationer men det hade aldrig hänt att någon av dem diskuterat annat än pågående operationer och det allmänna pågående arbetet. Ändå visste Tanner - tidigare en överste i Sappers innan han hade sugits in i den mindre formaliserade världen av Secret Intelligence Service - exakt vad som skulle hända i den äldre mannens huvud. En aktiv agents död skulle beklagas och 007 hade varit effektiv vid mer än ett tillfälle. Viktigare var att ta reda på vad som hade hänt och att omedelbart vidta noggrant permanenta motåtgärder. Det var inte bara en fråga om hämnd. Tjänsten var tvungen att demonstrera att det var inget annat än en krigshandling att döda en av deras agenter. Han hade faktiskt varit med M i det här rummet när idéen om en Double-O-sektion först hade lyfts fram, chifferen var så blank och anonym som möjligt: det var bokstavligen ingenting och ingenting igen. Och ändå betydde den allt för den elitgrupp av män som skulle bära den och som genast skulle bli landets krig mot dess många fiender. Tanner minns fortfarande reaktionen hos Sir Charles Massinger, permanent sekreterare till försvarsministern, när förslaget först hade framställts till honom. Hans läppar hade krökt sig i uppenbart obehag.

‘Är du seriös? Det du föreslår här är likvärdigt med en licens att döda.’

Det var samma gammaldags tänkande som hade hindrat insatserna från Special Operations Executive i början av kriget. Först hade RAF vägrat att bara tillhandahålla planerna för att transportera sina agenter, man ville inte smutsa ned sina händer med Churchills "ungdomliga krigsministerium". Och nu, bara fem år efter VE-dagen, hur många av samma agenter finns i korridorerna och på kontoren i den höga grå byggnaden bredvid Regent's Park? Fortfarande ohövligt. Fortfarande, oavsett vad allmänheten kanske tror, i krig.

Tanner hade lyssnat när M tyst förklarade den punkt som tjänstemannen hade missat. Även om det kanske inte såg så ut hade fientligheter inte upphört 1945. Det var många som dedikerade sig fullständig till förstörelse av Storbritannien och allt det stod för. Kontraintelligensbyråer som SMERSH i Sovjetunionen och Specialutskottet för Folkets befrielsearmé i Kina. Eller farliga element inklusive nazister som fortfarande vägrade att tro att deras dyrbara tredje rike inte hade överlevt de utlovade tusen åren. Du var tvungen att bekämpa eld med eld, vilket innebar att det var ett brådskande behov av män - och kvinnor, för den delen - som skulle vara beredda att döda, om än i självförsvar. Döden var en del av jobbet. Och om det skulle vara så eller inte, skulle det finnas tillfällen då tjänsten skulle behöva slå först när en statsstödd mördning skulle vara det enda svaret på ett särskilt hot. M kunde inte ha sina händer bundna. Han var den som fattade besluten och han måste veta att han kunde agera med straffrihet. Licensen gällde lika mycket för honom som människorna han beordrade.

Double-O-sektionen hade avsiktligt hållits liten. Faktum är att efter den senaste förlusten var det nu bara två män - 008 och 0011. M hade alltid avvisat tanken att det skulle vara en sekvens. 001, 002, 003 och så vidare. Mönster, i vilken form som helst, är information för fienden. Tanner undrade hur snabbt 007 skulle ersättas.

‘Vad hände egentligen?’ M räckte sig efter pipan som vilade på askkoppen gjord av ett tolv tums skal som aldrig lämnade hans skrivbord.

‘Vi har fortfarande inte alla detaljer, sir,’ svarade Tanner. ‘Som du vet skickade vi 007 till södra Frankrike för lite över tre veckor sedan. Han undersökte aktiviteten i den korsikanska underjorden i området. Eller snarare, bristen på aktivitet. Någon hade märkt av en kraftig minskning av tillgången på droger som kommer från Marseille och det naturliga antagandet var att de måste hålla på med något annat.’

‘De här korsikanerna är högljudda och obehagliga, egentligen inget mer än moderna gangster med fina namn och en förkärlek för våld - Joseph Renucci, Jean-Paul Scipio, Guerini-bröderna... för att nämna några stycken. Fram till nu har de inte haft någon från Unione Siciliana eller Unione Corse men just det som är poängen. Denna tystnad är oroande. Om de har lyckats organisera sig kan det göra dem farliga inte bara för närområdet utan för hela Europa och - oundvikligen - oss.’

‘Ja, ja, ja.’ M hade all informationen i det kavala arkivskåpet som var hans sinne och behövde det inte paraderat framför honom.

‘007 gick in under skydd. Vi gav honom ett nytt namn, nytt pass och en adress i Nice. Han var en akademiker som arbetade på högskolan och skrev en historia om organiserat arbete. Det gjorde att han kunde ställa alla de rätta frågorna utan att höja för många ögonbryn.

Det var åtminstone tanken. En del av problemet är att polisen - och det inkluderar SDECE - är sållad med informatörer. Vi trodde att han skulle ha en bättre chans på egen hand.’

‘Kommer han fram till någonting? Innan han dödades?’

‘Ja, sir.’ Statschefen harklade sig. ‘Det verkar som om det var en kvinna involverad.’

‘Det är alltid så,’ sade M och rensade pipan.

‘Det är inte riktigt vad du tänker, sir. 007 nämnde henne under vad som skulle visa sig bli hans sista radiomeddelande. Han hänvisade till henne som Madame 16.’

‘Sexton? Numret?’

‘Ja, sir. Det är förstås inte hennes riktiga namn. Du kommer att lära känna henne som Joanne Brochet - fransk far, engelsk mor - började livet i Paris före första världskriget och flyttade sedan till London där hon växte upp. Hon tillbringade tre år på Bletchley Park där hon först arbetade vid indexeringsenheten innan hon valdes ut av Special Operations som utbildade och skickade henne till Frankrike under kodnamnet Sixtine.’ Tanner bokstaverade det. ‘Hon var mycket högt uppskattad av både F-sektionen och Deuxième-presidiet och det råder ingen tvekan om att hon gav oss användbar intelligens i uppbyggnaden av Operation Overlord. Hon blev tillfångatagen och torterad av tyskarna och därefter försvann hon. Vi antog självklart att hon hade dödats. Men hon dök upp igen för några år sedan, arbetade i Europa och hade lyckats glömma hela sin livshistoria... ålder, namn, nationalitet och resten av den. Hon kallade sig Sixtine eller Madame 16 och arbetade på egen hand.’

‘Hon var kvinnan som sålde Kosovo-filen till oss.’

Tanner nickade. Båda männen visste vad han pratade om. Kosovo-filen var en genomförbarhetsstudie som hade blivit sammanställd av en civil tjänsteman med för mycket tid över och, ännu värre, en stor fantasi. Den beskriver i detalj strategin att uppmuntra och stödja ett väpnat uppror i Albanien, som blivit en kommunistisk stat efter kriget. Det fanns aldrig någon chans att planen skulle få ett grönt ljus, men filen hade gått i detalj och identifierade alla lokala operationer tillsammans med kungsmännen och de utlänningar som kanske hade lånat sig till orsaken. Kosovo-filen borde ha strukits i det ögonblick som dess existens var känd. Istället hade den blivit kopierad och cirkulerat runt och då, otroligt, en ung man som arbetade som tredje sekreterare vid ambassaden i Prag, lämnat en portfölj med en kopia under sitt säte en kväll när han klev av en spårvagn.

‘Vi förstod aldrig hur Sixtine kom över den,’ fortsatte Tanner. ‘Men det var knappast förvånande. Vid det laget hade hon återuppfunnit sig som en agent för uthyrning och erbjöd i stort sett allt som gav hennes pengar. Hon hade en bra organisation bakom sig och kontakter i hela Europa... faktiskt på båda sidor om Atlanten. Exakt vilken typ av person som ska fungera som ett mellanmål i ett företag som detta. Hursomhelst kontaktade hon oss och gick med på att sälja pappren för 2 000 pund.’

‘Det var utpressning, ren och skär!’ M gjorde inget försök att dölja sin irritation. ‘Vi borde aldrig ha kommit överens.’

‘Det kan väl vara sant, sir.’ Tanner drog en hand över hakan. ‘Det var alltid riskabelt,’ svarade M tillbaka. Men, för vad det är värt, så tyckte vår man vid finansministeriet att hon ordnade en otroligt rättvis affär. Ryssarna skulle ha betalat fem gånger så mycket och vi skulle ha sett ut som fulla dårar om filen hade kommit ut. Det kan vara att hon fortfarande kände lite lojalitet gentemot oss från kriget. Det är som jag sagt: Som agent hade Sixtine varit mycket användbar.’

‘Och 007 träffade henne i Marseille,’ sade M.

‘Det vet vi inte, sir. Men han var verkligen intresserad av henne. Det faktum att hon var i södra Frankrike visade att hon hade något på gång. Det här är inte en kvinna som bara åker på semester och vi vet säkert att hon hade pratat med syndikaten. I den sista sändningen som han gjorde, en vecka före hans död, sa 007 att han hade konkreta bevis.’

‘Vilken typ av bevis?’

‘Tyvärr sa han inte det. Om 007 hade några brister var det att han gillade att hålla sina kort nära bröstet. I samma sändning nämnde han att han hade arrangerat att träffa någon som kunde berätta för honom precis vad hon höll på med - men, än en gång, berättade han inte vem det var. Tanner suckade. ‘Mötet ägde rum vid La Joliette bassängen och det var där han dödades.’

‘Han måste ha lämnat anteckningar - eller något. Har vi varit i hans hus?’

‘Han hade en lägenhet i Rue Foncet och den franska polisen sökte igenom den från topp till botten. De hittade ingenting.’

‘Kanske var oppositionen där först.’

‘Det är möjligt, sir.’

M tömde pipan med en tumme som genom åren hade blivit immun mot värmen hos den smolande tobaken. ‘Vet du vad som förvånar mig i allt detta, stabschefen? Hur kunde 007 låta sig skjutas på nära håll mitt i en välbefolkad stad? Klockan sju på kvällen, under sommarmånaderna... det skulle inte ens varit mörkt! Och varför bar han inte sitt vapen?’
‘Jag blev förbryllad av det,’ sade Tanner samstämmigt. ‘Jag kan bara anta att han måste ha träffat någon han kände, en vän.’

‘Kan han själv ha träffat Madame 16? Eller kunde hon ha fått kännedom om mötet och avbrutit det?’

‘Båda dessa tankar har slagit mig, sir. CIA har folk där nere och vi har försökt prata med dem. Faktum är att hela området är fullt med säkerhetstjänster av en eller annan sort. Men hittills ... ingenting.’

Den tunga, söta lukten av Capstan Navy Flake hängde i luften. M använde pipan för att understryka hans tankar. Den åldrade ritualen, belysningen och återtändningen gav honom tid att överväga besluten som måste fattas.

‘Vi behöver någon till att förstå vad som hände’ fortsatte han. ‘Affärerna med korsikanerna låter inte särskilt pressande. Om det kommer färre droger från Frankrike är det något att vara tacksam för. Men jag accepterar inte att en av mina bästa agenter beordras ner som en hund. Jag vill veta vem som gjorde det här och varför och jag att den personen tas bort från fältet. Och om det visar sig att den här kvinnan, Sixtine, var ansvarig så gäller det även henne.’

Tanner förstod exakt vad M sa. Han ville ha ett öga för ett öga. Någon måste dödas.

‘Vem vill du att jag ska skicka iväg? Jag är rädd för att 008 fortfarande inte redo.’

‘Har du pratat med Sir James?’

‘Ja, sir." Sir James Molony var senior neurolog vid St Mary's Hospital i Paddington och en av få män som kände M både socialt och professionellt. Under årens lopp har han behandlat ett antal agenter för skador, inklusive knivskador och kulsår, alltid med fullständig sorglöshet och diskretion. ‘Det kommer att dröja ytterligare några veckor.’

‘Och 0011?’ ‘I Miami.’

M lade ner sin pipa och stirrade lättretad på den. ‘Nåväl, då har vi inget val. Vi kommer bara att föra fram den här andra killen du har förberett. Jag har ändå funderat länge på att expandera Double-O sektionen. Deras arbete är för viktigt och just nu har vi en skadad, en annan död... Vi måste vara förberedda. Hur mår han?’

‘Nåväl sir, han lyckades med första dödsuppdraget utan några svårigheter. Det var den där Kishida-affären. Den japanska chiffermannen.’

‘Jaja. Jag läste rapporten. Han är verkligen en bra skytt och han var lugn. Samtidigt bevisar emellertid inte ett skott mot den trettiosjätte våningen av en skyskrapa i New York någonting. Jag skulle vilja se hur han arbetar på nära håll.’

‘Vi kan mycket väl få reda på det,’ svarade Tanner. ‘Han är just nu i Stockholm. Om allt går bra där rapporterar han tillbaka inom de närmaste tjugofyra timmarna. Jag har redan hans träningsrapport samt medicinska och psykologiska utvärderingar. Hans resultat är enastående och för vad det är värt gillar jag honom personligen.’

‘Om du rekommenderar honom så är det bra nog för mig, stabschefen.’ M rynkade pannan. ‘Du berättade inte hans namn.’

‘Det är Bond, sir’ svarade personalchefen. ‘James Bond.’

Redaktörens anmärkning:
Tillgängliga Forever and a Day utgåvor:

>Inbunden engelsk utgåva
>Engelsk ljudbok
>Kindle utgåva

Taggar:

#anthony_horowitz

#forever_and_a_day

#ian_fleming_publications

#nyheter

Tag Cloud

Exklusiv förhandstitt på första kapitlet av Forever and a Day

Tag Cloud