Brian James Smith recenserar Quantum of Menace (2025) skriven av Vaseem Khan
Av: Brian James Smith
Publicerad:
2025-10-23
I Quantum Of Menace återvänder major Boothroyd, “konstnären tidigare känd som Q”, till sin hemstad Wickstone-on-Water efter att han oväntat blivit utsparkad från MI6 av den nye M. Parallellt med hans uppsägning får Q ett meddelande från sin barndomsvän, kvantforskaren Peter Napier. Lappen skrevs samma dag som han dog. Medan rättsläkaren beslutar att det rör sig om ett “olycksbådande” (eller möjligen självmord) säger Q:s instinkter att något mer ondskefullt är på gång. Nu när han är fri agent bestämmer sig Q för att utreda Napiers död.
Både Q och Boothroyd har sitt ursprung i
Ian Fleming. Q nämns, men dyker aldrig upp, i 1953 års
Casino Royale (“...prata med Q om rum och tåg samt all utrustning du vill ha.”), 1954 års
Live and Let Die (“Q sätter dig i kontakt med best man och fixar en dejt”) och i 1957 års
From Russia, With Love finns en referens till “Q:s hantverkare”.
Major Boothroyd var vapenmakaren och förekommer endast i Flemings roman
Dr. No (1958). Han var baserad på den verkliga vapenexperten
Geoffrey Boothroyd, en engelsman som arbetade för ICI och bodde i Glasgow. Han skrev till Fleming i maj 1956 och anmärkte på Bonds “bedrövliga smak när det gäller skjutvapen”. De två inledde en brevväxling som Fleming publicerade i ett par tidskrifter och som nu ingår i boken
Talk Of The Devil: The Collected Writings Of Ian Fleming, nyligen utgiven av
Ian Fleming Publications. Boothroyd rekommenderade att Bond skulle använda en .38 Smith & Wesson (han lånade ut sin egen till Fleming så att
Richard Chopping kunde rita den till skyddsomslaget till
From Russia, With Love). Även om Boothroyd diskuterar flera Walther modeller i ett av sina brev rekommenderar Boothroyd faktiskt aldrig en Walther PPK i deras korrespondens. Den 21 oktober 1997, fortfarande bosatt i Glasgow, pratade jag med Geoffrey Boothroyd. Han berättade för mig att “Fleming valde Walther PPK helt enkelt för att han gillade hur namnet lät.” Han medgav att “det var ett bra val – liten, lätt och enkel att dölja.”
John Gardner var den första av fortsättningsförfattarna som utsåg major Boothroyd till ansvarig för Q Branch.
Cubby Broccoli hade bett honom att inte använda namnet Q och därför ändrade han en biroll till Ann Reilly, med smeknamnet Q’ute. Ann Reilly inspirerades av Gardners verkliga prylguru
Jo Ann O’Neil. Fru O’Neil berättade för mig att hon var ”ganska smickrad över att han använde mig som karaktär”. Gardner var angelägen om att alla prylar eller teknologier var verkliga och hon introducerade honom till produkter och teknologier som fanns tillgängliga vid den tidpunkten. “Jag minns att John ville använda teknologi som verkligen fanns i böckerna.”
Den filmiska Q – Major Boothroyd
Q har spelats av flera skådespelare i både
Eon Productions filmserie och andra Bond-filmer som inte producerats av Eon, men det är
Desmond Llewelyn som kastar den längsta skuggan. Inte långt innan inspelningen av
Världen räcker inte till (1999) startade fick jag förmånen att prata med Desmond Llewelyn. Han mindes: “Jag tror att det som hände var att killen som spelade Boothroyd,
Peter Burton [i 1962 års
Agent med rätt att döda], var otillgänglig eller så hände något och min agent skrev upp mitt namn och när
Terence Young gick igenom listan föll valet på mig.”
Som utrustningschef från Q Branch i
Agent 007 ser rött (1963) ger Llewelyn Bond en portfölj med dolda mynt och knivar, ett prickskyttegevär och en tårgaspatron. I den tredje filmen,
Goldfinger (1964), kallades karaktären Q. Llewelyn medverkade i sjutton James Bond-filmer. När
Richard Maibaum tog över rollen som manusförfattare från
Tom Mankiewicz för 1974 års
Mannen med den gyllene pistolen trodde han att Boothroyd och Q var två olika karaktärer. I hans första utkast, daterat den 7 januari 1974, skrev han en scen för Q och major Boothroyd. Det påpekades dock att även om karaktären bara omnämndes som utrustningsofficeren i
Agent 007 ser rött, så heter han i eftertexterna Boothroyd. Scenen i
Mannen med den gyllene pistolen är fortfarande intakt, men vapenexperten som assisterar Q heter Colthorpe, spelad av
James Cossins. Första gången Q uttryckligen omnämndes som major Boothroyd på film var i
Älskade spion (1977).
Desmond Llewelyns Q var en mycket älskad karaktär i Bond-filmerna. Han avslöjade sin personliga inblick om karaktären Q. “Jag tror att han alltid var en ganska stel gammal jävel”, sa den 85-årige walesaren till mig. “Och allt har förstås med tur att göra. Om det inte vore för
Guy Hamilton [som regisserade
Goldfinger] menar jag att han gav mig hela idén till att ogilla Bond, men jag tror att jag med åren har blivit väldigt förtjust i honom.” Det fanns säkerligen antydningar till detta i de senare filmerna, särskilt i
Tid för hämnd (1989), där Llewelyn hade sin största roll, samt hans sista, gripande framträdande i
Världen räcker inte till.
Pierce Brosnan som James Bond och Desmond Llewelyn som Q i 1999 års film The World Is Not Enough. Copyright © 1999 Danjaq LLC. & Metro-Goldwyn-Mayer (MGM). Alla rättigheter förbehållna.
Recension av Quantum of Menace – den första delen i The Q Mysteries av Vaseem Khan
Varning: mindre spoilers.
Vilket för oss tillbaka till
Quantum Of Menace. Alla utom en av Q:s tidigare kollegor har övergivit honom. Det är bara James Bond som håller kontakten. Deras symbiotiska relation byggd på personligt och professionellt förtroende. Under hans utredning hinner Q:s förflutna ikapp med honom. Det här är första gången han har varit i Wickstone på trettio år. Hans mors död, en tidigare romantisk relation (Q, avslöjas det, är inte direkt en social person), en ung syrier vid namn Zak, en man vid namn Mort (pensionerad från Oxford Universitys fakultet för historia) och ett kliniskt deprimerat husdjur som han ärvt från sin döda granne ger honom alla personliga dilemman, men också en möjlighet att göra övergången från hängiven tjänstgöring inom MI6 till ett liv i den verkliga världen.
Quantum Of Menace presenteras som en mysig kriminalroman. Vilket den verkligen är, även om varje jämförelse med Richards Osman och Coles är en ren slump. Den är mycket bättre än dem (och de är, för att vara rättvis, bra).
Vaseem Khan lockar dig försiktigt in i sin berättelse och håller dig sedan kvar där. Det är som att glida ner i ett varmt bad och inte vilja komma upp. En torr humor genomsyrar hela boken, även om det finns några ögonblick av verklig spänning när Q börjar pussla ihop ledtrådarna. Q är inte blyg för att använda sin egen teknik när det behövs och han funderar ofta på vad Bond skulle göra under vissa omständigheter. Det finns också ett fint ögonblick där Khan erkänner Boothroyds ursprung som expert på handeldvapen innan hans arbete utvecklades med den tekniska sidan av branschen.
Vaseem Khan är förmodligen den bästa utövaren av kriminalromaner idag. Han skriver med genuin kvickhet och berättarglädje. Boken är inte som en Bond-roman, och det borde den inte heller vara, men den utspelar sig ändå igenkännbart i den världen men det finns ögonblick och en sekvens i synnerhet som alla Ian Fleming och James Bond fantaster kommer att älska. Det vore ett brott att inte läsa den.
Recension av Brian James Smith. Översättning av Anders Frejdh. Copyright © 2025 From Sweden with Love. Alla rättigheter förbehållna.
Redaktörens anmärkning:
Ovanstående artikel innehåller utdrag från intervjuer med Geoffrey Boothroyd, Desmond Llewelyn och Jo Ann O’Neil av Brian James Smith. © Brian James Smith, 1997-2025. Alla rättigheter förbehållna.
Beställ Quantum Of Menace från Amazon UK eller Amazon.com.
Hör Quantum Of Menace författaren Vaseem Khan prata om allt som har med Q att göra under hans turné i Storbritannien:

Taggar:
#brian_james_smith
#desmond_llewelyn
#ian_fleming_publications
#recensioner