No Time To Die (2021): En spoiler-fri recension av Mark Cerulli
Av: Mark Cerulli
Publicerad: 2021-09-29
Efter 18 månader av covid-relaterade förseningar och allt brus om att No Time To Die är Daniel Craigs femte och sista Bond-film med spekulationer om vem som blir nästa Bond, är filmen äntligen här och filmskaparna levererade verkligen! Köp biljetter till No Time To Die på Filmstaden.se.
Förutom att vara den längsta Bond-filmen någonsin, den klockar in på 2 timmar 43 minuter, öppnas den med kanske den längsta förkrediteringssekvensen - ett mordförsök av en kylig maskerad inkräktare som inte verkar vara malplacerad i en skräckfilm - och ändå, det ÄR en Bondfilm med fantastiskt foto av svensken Linus Sandgren, exotiska platser och axelstörande bilstunt. Men den här gången står vi inför en annan Bond - pensionerad, stridsärrad och något trasig. Han bor utanför nätet i Jamaica (hem till Ian FlemingsGoldenEye-reträtt) tills Felix Leiter (Jeffrey Wright) åter dyker upp i Bonds liv och ber om ytterligare en tjänst.
Den komplexa handlingen involverar Safin, en skuggig skurk som vårdar ett agg som stjäl ett biovapen som hotar hela världen. Han arbetar från en privat ö komplett med beväpnade vakter och uniformerade arbetare på industriella betonguppsättningar som framkallar Ken Adam-eran. Blofeld (spelas för andra gången av Oscarsvinnaren Christoph Waltz) gör också en välkommen återkomst, vilket ger Bond en sista chans att möta honom i en nitande sekvens som påminde mig om deras första möte i ett vulkaniskt kontrollrum för över fem decennier sedan. Men även med en så stor omfattning är den emotionella kärnan i filmen James Bond och hans långvariga känsla av förlust över Vesper och hans trassliga romans med Swann; känslan av att slutet äntligen kan vara nära. Daniel Craig levererar den bästa föreställningen av hans fem 007-filmer, nyanserad, rå, sårbar men ändå hård som naglar. Han är en mänsklig kula som också kan fälla en tår.
Mycket har skrivits om “kvinnliga 007”, spelad med stil och självförtroende av Lashana Lynch. Hennes förhållande till Bond börjar fientligt men värms när hon ser bortom hans Kevlar-försvar. Léa Seydoux är slående vacker liksom Bonds stjärnkorsade kärlek och Oscar-vinnaren Rami Malek är störande och effektiv som den spöklika Safin. Och eftersom alla skurkar behöver en ond hantlangare har Safin en minnesvärd psykopat som heter Primo, spelad av den fransk-algeriska skådespelaren Dali Benssalah. I rollistan finns alla Bonds gamla kollegor - M (Ralph Fiennes), Moneypenny (Naomie Harris) och Q (Ben Whishaw) - som är centrala för handlingen. Ana de Armas har en härlig vändning som en undercover kubansk agent som sätter landhastighetsrekordet i att döda en martini. No Time To Die baserades på ett manus av mångåriga Bond-manusförfattarna Neal Purvis & Robert Wade, Cary Joji Fukunaga och Phoebe Waller-Bridge.
Med stöd av vårdnadshavarna till Bond - veteranproducenterna Michael G. Wilson och Barbara Broccoli - fick regissören Cary Joji Fukunaga de över två timmarna att flyga förbi, med väl hanterade actionsekvenser, men visade ändå Bonds mänsklighet - hans råa känslor och järnhand. För Craigs sista tur som 007 skickade filmskaparna iväg honom med en smäll. Bra gjort!
No Time To Die har premiär på svenska biografer den 30 september 2021.
Originaltext av Mark Cerulli. Översättning: Anders Frejdh.