Bokrecension: Raymond Bensons roman Never Dream of Dying

Av: Mats Hilli

Publicerad:
2018-01-21

Den sista boken i Raymond Bensons Union-trilogi är speciell på många sätt. För det första är det en bok vars titel är Bensons egen från början till slut, vilket inte alltid varit fallet. Den syftar på den mystiska drömvärld som Bond och andra i boken konfronteras med i ett av många intressanta sidospår. Sedan är det här Bensons försök att skriva en egen On Her Majesty's Secret Service (OHMSS). Det är nämligen första gången sedan Tracys död som James Bond blir förälskad på riktigt.

Never Dream Of Dying (2001) är det avslutande kapitlet i en trilogi som erbjudit på den bästa motståndaren i Bond-litteraturen sedan SPECTRE.

Man kan kanske tycka att likheterna mellan Unionen och SPECTRE är många, kanske till och med för många. Ändå så stör det här inte alls historierna i trilogin. Det är något väldigt Bondianskt över det hela. Dessutom är Benson så mycket författare och Bond-expert att han lyckas undvika de värsta klichéerna som kunde uppstå med de klara referenserna till Blofeld och SPECTRE. Unionen och Le Gérant fungerar helt i sin egen rätt.

Boken utspelar sig till stor del i filmvärlden och miljöerna är för det mesta sydfranska. Ön Korsika har en central roll, liksom filmfestivalen i Cannes. Miljöerna är mycket väl researchade av Benson som givetvis besökt dem allihopa under skrivprocessen. Han lär inte ha varit överdrivet förtjust i den storskaliga filmfestivalen, vilket kanske gav honom idén om ett bombhot riktat mot tillställningen.

Persongalleriet är väldigt rikt den här gången. Förutom de sedvanliga karaktärerna spelar René Mathis en viktig roll. Mathis är med från den dramatiska starten och vi får följa honom parallellt med Bond genom stora delar av boken. Ett kärt återseende är förstås Bonds svärfar, Marc Ange Draco (kopplingen till OHMSS är därmed spikad), men denna gång blir alla möten med honom långt ifrån sympatiska. Benson har retat en del Bond-fantaster genom att göra Draco till en riktig bad guy i den här historien, men det var ju den gode korsikanen från första början. Stridsyxan grävdes ner endast med tanke på Tracy.

Den hemlighetsfulle Le Gérant träder också fram på scenen och blir en riktigt bra Bond-skurk i den klassiska traditionen. En av många minnesvärda scener är på casinot i Monte Carlo där Bond och Le Gérant spelar ett parti chemin de fer. Då känner man som läsare att Bond är tillbaka vid sina rötter.

En lite sorgligare figur i galleriet är den misslyckade filmregissören Leon Essinger som efter några framgångar i Hollywood tvingats återvända till sitt hemland Frankrike för att där försöka plocka ihop spillrorna av sin karriär. I Never Dream Of Dying är inspelningarna av Essingers stora comebackfilm "Pirate Island" igång - en film som finansieras av Unionen. En av stjärnorna är den sköna Tylyn Mignonne, Essingers blivande ex-hustru som också Bond får upp ögonen för. Snart befinner sig 007 mitt i hetaste filminspelningar eftersom det står klart att Essinger inte bara sålt sin film till Le Gérant och Unionen utan också sig själv. Med en täckmantel som journalist nästlar sig Bond in i filmteamet och förälskar sig i Tylyn. Åtminstone tror han det. Om det blir en olycklig kärlekshistoria som i OHMSS eller inte får varje enskild läsare undersöka på egen hand...

Boken kulminerar i två stora finaler. Bond tvingas rädda hela filmfestivalen i Cannes från den tänkta bombattacken. Unionen står givetvis bakom detta med Essinger som bombmakare. Sedan är det dags att inta Le Gérants fästning på Korsika, där René Mathis sitter fången. Mathis har nämligen gjort egna efterforskningar och spårat Olivier Cesari alias Le Gérant till en välbevakad fästning på ön. Ett av de mest spännande avsnitten i boken är när Le Gérant låter experimentera på Bonds ögon. Blind sedan barn har Le Gérant utvecklat en sjuklig fixering vid syn och ögon. Fixeringen har lett till en vedervärdig form av tortyr som går ut på att göra motståndaren blind, steg för steg.

Vi kan förstås lita på att James Bond räddar dagen och sig själv i sista stund. Slutet av Never Dream Of Dying är mycket välskrivet och spännande där Benson inte håller in med nånting. Bond tvingas också göra upp med sitt förflutna (Draco) och under mer civiliserade former med sin nya stora kärlek, Tylyn. Vi kommer väldigt nära karaktären Bond i den här avslutande delen och Benson laddar upp för kommande böcker (det blev bara en till, The Man With The Red Tattoo, samt romanversionen av Die Another Day) genom att introducera en viss japansk gentleman som har en del fuffens på gång.

Recension av Mats Hilli. Copyright © 2018 From Sweden with Love. Alla rättigheter förbehållna.

Taggar:

#mats_hilli

#raymond_benson_romaner

#recensioner

Tag Cloud

Bokrecension: Raymond Bensons roman Never Dream of Dying

Never Dream Of Dying (2001) är det avslutande kapitlet i en trilogi som erbjudit på den bästa motståndaren i Bond-litteraturen sedan SPECTRE.

Tag Cloud