Bokrecension: John Gardners 007 roman License Renewed

Av: Mats Hilli

Publicerad:
2018-01-21

John Gardner har genom åren fått en hel del otacksam kritik för sina Bond-böcker. Många kunde inte tåla de förändringar som han gjorde med 007 i början av 1980-talet. En förändring var ju att agent 007 inte längre var 007 med rätt att döda utan snarare en ensam lejd mördare på statens lönelista. Med andra ord en lite ovanligare tjänsteman i en grå massa av tjänstemän.

Andra kritiker, bland dem engångs-Bondförfattaren Kingsley Amis, tyckte att Gardner inte var en tillräckligt bra författare för att tackla Ian Flemings skapelse. Mycket beror kanske i slutändan på vilken relation man själv har till James Bond. Håller man Flemings verk som heliga, så blir det onekligen svårt att smälta John Gardners Bond. Men med ett öppet sinne så är det lättare. En dylik resa gjorde Gardners efterträdare som Bond-författare, Raymond Benson.
Från att ha varit en stor kritiker blev han något mildare i sin analys och anser att man riktigt bra kan läsa Gardner.

Det är kanske lättare att smälta John Gardners 1980-tals Bond när man läser honom nu. Som Bond-anhängare har man fått smälta en hel del de senaste åren med allt från teflon-Brosnan och streetfighter-Craig som Bond på vita duken till alla experiment som Bond-författare innan Benson gjorde med 007. När Gardner kom med sin rätt avskalade och lätt gråhårige Saab-körande agent levde vi fortfarande mitt i Roger Moore-eran där man var van att se Bond i lättsamma slapstick-äventyr med dyra manicker. Det är alltså inte svårt att förstå att dåvarande fansen inte gillade Gardners version.

John Gardners Bond-böcker har getts ut i ny fin upplaga med start 2012. I Licence Renewed från 1981 (svensk titel: Med rätt att döda) återintroduceras James Bond i den litterära världen efter en paus på många år. Det är fortfarande Flemings hjälte vi läser om, men han har blivit något äldre och det kalla kriget är inte längre lika kallt som det en gång var. Double-0-sektionen är avskaffad, men detta till trots håller den gamle M sin agent fortfarande högt i kurs och skickar honom på ett uppdrag som har med en skum kärnfysiker att göra.

Anton Murik är bosatt på ett gods i Skottland och man misstänker att han har något väldigt ondskefullt på gång. James Bond skickas iväg för att infiltrera Muriks organisation och under vägen träffar han på både farliga och oskyldiga skönheter samt stora, starka hantlangare som inget hellre vill än att skada Bond. Förutom Skottland blir det också en sväng till Frankrike.

Hotet, som den här gången utgörs av kärnkraft, är fortfarande aktuellt och var det ännu i högre grad när Gardner skrev hans första Bond-roman. Karaktärerna förblir rätt ytliga med Bond som det stora undantaget. Det här är i hög grad Bonds show och Murik & Co känns nästan som pappersdockor. Något riktigt hot mot den överlägsne Bond utgör de aldrig.

Samtidigt fungerar Gardners rätt sparsmakade stil ganska bra. Han gör en poäng av att inte ha med några hokus-pokus-manicker som inte skulle ha någon verklighetsförankring. Bond får vi uppleva i många sårbara situationer som han räddar sig ur med stark fysik och snabb tanke. Gardners stora problem (och där följer han väl i Flemings fotspår) verkar vara de kvinnliga karaktärerna. De är så hjälplösa och enkelspåriga att man har svårt att se varför Bond fattar tycke för dem. En intressant karaktär bland dessa är Q’ute som är en kvinnlig ersättare till Q som förekommer sparsamt i Gardners Bond-universum.

Av andra skribenter att döma är Licence Renewed inte Gardners starkaste Bond-roman och det inger hopp för en som börjar sin Gardner-läsning med det här äventyret. Gardner gör en hyfsad uppdatering som uppmuntrar till vidare läsning av 1980-talets Bond-äventyr.

Recension av Mats Hilli. Copyright © 2018 From Sweden with Love. Alla rättigheter förbehållna.

Taggar:

Tag Cloud

Bokrecension: John Gardners 007 roman License Renewed

Tag Cloud