Hemsidan senast uppdaterad: 2018-07-05

Recension: High Time to Kill av Raymond Benson (en 007 roman)

Av: Mats Hilli
Publicerad:
2018-01-11
Recension av Raymond Bensons High Time to Kill
Raymond Bensons tredje James Bond-roman är en verklig höjdare, en delikatess på smörgåsbordet. Om inte förr så hittar James Bond nu hem i en berättelse som genomsyras av Ian Flemings ande och den äventyrliga känsla som Sean Connery-filmerna från 1960-talet bjöd på.

Det är en mycket fysisk Bond-historia, där 007 utsätts för hårda prövningar uppe i Himalaya. En stor del av boken utspelar sig just där, även om det inte är Mount Everest som Bond bestiger (det är Kangchenjunga, världens tredje högsta berg). De hårda prövningarna och den fysiska smärta som Bond tvingas genomlida får en osökt att tänka på de senaste film-äventyren med Daniel Craig. Samtidigt är det en klassisk agenthistoria utan några större gadgets eller effekter. Här utgör naturen ett lika stort hot som Bonds nya fiende, brottssyndikatet Unionen som introduceras i High Time To Kill (1999).

Men hur hamnar James Bond i Himalaya, bland skoningslösa snöstormar och i iskall kyla? Allting börjar faktiskt i väldigt Flemingska vatten hos Bonds gamle vän, den pensionerade guvernören i Nassau [han som berättade för Bond om Quantum of Solace i Fleming-novellen med samma namn]. I sällskap av hans sekreterare och senaste kärleksintresse, Helena Marksbury, hamnar Bond mitt i en mordjakt. Det visar sig att mördaren representerar Unionen - en mycket SPECTRE-liknande organisation som Bond träffar på i sammanlagt tre av Bensons böcker [fortsättning följer i Doubleshot och Never Dream Of Dying].

Väl tillbaka i England introduceras Skin 17, en hemlig formel på mikrofilm som är en väsentlig pusselbit i britternas nya försvarsteknologi. Formeln blir stulen av grymma förrädare. Bond beger sig först iväg till Belgien och Bryssel i jakten på Skin 17 för att sedan ta sikte på Himalayas vita toppar. MI6 har nämligen fått reda på att Skin 17 finns ombord på ett störtat plan högt uppe på Kangenchenjunga. Bond skickas iväg med en bergsklättringsexpedition för att återvinna formeln för britternas del.

Redan tidigare har Bond träffat Roland Marquis, en gammal rival från skoltiden på Eton. Efter en runda på golfbanan, som inte förlöper särskilt vänskapligt, råkar Bond och Marquis ihop igen - när den senare valts till ledare för expeditionen. Endast Bond är införstådd med expeditionens verkliga syfte. Den officiella versionen är att man ska hämta ner de brittiska medborgare som omkommit i flygkraschen. Ganska snart står det klart att Unionen har infiltrerat expeditionen. Den slutliga kampen kommer Bond att föra med infiltratörerna och det sker i en mycket dramatisk omgivning. Allting kulminerar, i sann Bondanda, på toppen av Kangenchenjunga.

Bond hittar förstås också till sovsäcken som tillhör expeditionens enda kvinnliga deltagare, en viss nyzeeländsk skönhet vid namn Dr. Hope Kendall.

Benson presenterar också Unionens ledare Le Gerrant i en framträdande scen i High Time To Kill. Le Gerrant har ett hemlighetsfullt förflutet och är blind. Trots handikappet har han en förmåga, nästan ett sjätte sinne, att “känna” sin omgivning. Le Gerrant är en klassisk Bond-skurk som har en hel del gemensamt med Ernst Stavro Blofeld. Han får en synligare roll i DoubleShot och Never Dream of Dying.

Av det bekanta karaktärsgalleriet träffar vi den kvinnliga M som helt klart baserar sig på Judi Dench och hennes tolkning i filmserien. Man kan nästan se henne uttala replikerna som Benson ger henne. Major Boothroyd (Benson följer Fleming-Gardner traditionen att kalla Q endast vid hans riktiga namn) har några sedvanliga replikbyten med Bond - “Now, pay attention, Double-0 Seven.” Bill Tanner finns vid M:s sida i praktiken hela tiden och försvarar alltid Bond när chefen blir för hård.

Bond har också en intressant vapenbroder under större delen av boken, nämligen sergeant Chandra Bahadur Gurung från First Royal Gurka Rifles, ett nepalesiskt truppförband i den brittiska armén. Chandras lokalkännedom och mod kommer väl till hands på den himalayiska toppen.

High Time To Kill är en verklig nagelbitare som inte släpper greppet om läsaren. Benson har hittat den rätta stämningen och kombinationen av nytt och gammalt. Bond känns farlig och fräsch, omgivningarna vi rör oss i är fullständigt hisnande och det avskalade konceptet med man mot man i kamp på liv och död i Himalayas utmanande förhållanden fungerar rakt igenom.

Det känns som om Benson skrivit boken som Fleming inte hann med. Fleming lär själv ha varit en ivrig bergsklättrare. Det är en orsak att ge högt betyg, men framför allt har Benson en egen Bond-berättarröst i High Time To Kill. Det råder ingen tvekan om att Bond är Bond i den här boken och det med besked.


Recension av Mats Hilli. Copyright © 2018 From Sweden with Love. Alla rättigheter förbehållna.

Taggar:

#mats_hilli
#raymond_benson_romaner
#recensioner

All information, text och grafik (om inte annat anges) på denna webbplats är skyddad enligt lagen om upphovsrätt. Kontakta oss för att använda någonting.

Denna webbplats stöds inte på något sätt av Eon Productions Ltd, Danjaq, LLC, Metro-Goldwyn-Mayer, Sony Pictures, United Artists, Ian Fleming Publications Ltd eller någon annan av de som innehar rättigheter för James Bond. Den drivs helt oberoende av dem på fritidsbasis och utan vinstintresse.

Bilder från James Bond filmerna © 1962 - 2017 Danjaq LLC, MGM Inc., Sony Pictures, United Artists Cooperation, Columbia Pictures Industries, Inc.

Omslagsbilder till James Bond böckerna © 1953 - 2017 Ian Fleming Publications Ltd. och Glidrose Productions Ltd.

Ansvarig utgivare: Anders Frejdh