Gloria Days: En recension av Film Stars Don't Die In Liverpool

Av: Ajay Chowdhury

Publicerad:
2017-11-24

Film Stars Don't Die In Liverpool recension

Film Stars Don't Die In Liverpool (2017) är den sanna historien om en romans från maj till december mellan åldrande Oscar-vinnaren Oscar Gloria Graham och en ung brittisk skådespelare, Peter Turner. Skådespelerskan Annette Bening som Grahame och Jamie Bell som Turner, baserad på den sistnämndes eponymiska memoarbok, ger filmen en bitterljuv observation om kärlek, identitet och återfödelse under senare år: en typ av Sunset Boulevard möter Billy Elliott.

Filmen spänner över den senare delen av Grahams liv då hon spelade reparatorisk teater i Storbritannien när Turner, en storögd ingeny träffar Grahame, omedveten om hennes stjärnfyllda Hollywoodförflutna. Filmen börjar när Grahame återvänder i Turners liv och genom en serie flashbacks utforskar deras kärleksaffär från London till Los Angeles till New York, hennes lite okonventionella back-story och juxtapositionen av Turners ordinarie Liverpudlian-familj som ser efter den borttynande stjärnan. Julie Walters och Kenneth Cranham spelar Bella och Joe Turner, Peters föräldrar, medan Stephen Graham är Peters bror; Joe Jnr. Vanessa Redgrave och Frances Barber spelar Glorias mor, Jeanne McDougall och syster, Joy Hallward i en underhållande cameo. Vi upptäcker Gloria genom Peters ögon i ett nytt brittiskt Thatcheraktigt sound med Elvis Costellos "Pump It Up" och förtal till socialismen mot den mer esoteriska världen av teater och konst och Hollywoods guldålder. Gloria, med maskerande lager av ångest och osäkerhet, är ett förvirrande pussel för Peter men han tar henne för det han ser. Deras romans är ljuv och rörande och filmen firar andra akter och andra chanser liksom att uppfinna sig själv och vad vår egen identitet verkligen betyder.

En film som denna bygger på de centrala rollprestationerna och Annette Bening är ett kraftprov. Ett modigt, bravurmässigt val måste säkerligen göra Benings komplexa och försiktiga karaktär en kandidat för utmärkelser. Hon matchas av Jamie Bell i hans mest framgångsrika roll hittills, vilken bygger på hans Billy Elliot-bakgrund (Julie Walters casting gör det också) men visar också hur långt skådespelaren har kommit under de gångna åren. Det här är i slutändan en liten intim film och de två skådespelarna lyser.

Paul McGuigan regisserar med noggrann uppmärksamhet åt både tidsperioden och personliga detaljer. Hans stiliserade versioner av Kalifornien och New York med hjälp av bra foto av Urzula Pontikos är ett smart sätt att visa världen från Peters synvinkel. Kostymerna av Eve Steward hjälper autenticiteten för perioden. Matt Greenhalghs manus efter Turners memoarbok från 2016 är tillfredsställande, klokt och smart, gripande och rörande utan att vara alltför sentimentalt. Det finns några bra one-liners och bilder och Greenhalghs struktur, assisterad av Nick Emerson, kontrasterar Hollywoods guldålder med grymheten i början av 1980-talet Storbritannien. J. Ralphs musik är effektiv och inspirerande och snöras ihop med delar av Elvis Costellos sång över eftertexterna, "You Shouldn't Look At Me That Way". Faktum är att Costellos sång är enormt framgångsrik, en omedelbar standard som utsökt fångar ny kärlek från Glorias synvinkel. Hans överlämnande kan vinna ännu fler utmärkelser.

Filmen var ett "sällskapsdjur"-projekt för Bond-producenten Barbara Broccoli som kände Grahame och Turner när de var tillsammans och uthålligt har arbetat med projektet i årtionden. Tillsammans med hennes långvariga icke-Bond producent Amanda Schiff samt Colin Vaines, som skapade projektet, har Broccoli visat en annan sida av hennes färdigheter och den här småskaliga filmen samlar positiv kritik. Michael G. Wilson är listad som verkställande producent och den här, faktiskt den tredje, Eon Productions-filmen utanför Bond-serien listar ett antal 007 alumner i krediterna inklusive kostymören Jany Temine, casting director Debbie McWilliams, sminkösen Naomi Donne liksom en rad andra inklusive Callum McDougall, Andrew Noble och Steve Begg. Medan vi väntar på Bond 25 kan det bara vara till hjälp att Eon Productions konstnärliga och kreativa palett skärps och sötas av en film så fulländad och hyllad som Film Stars Don't Die In Liverpool blivit.

(Översättning till svenska av Anders Frejdh.)

Se Film Stars Don't Die In Liverpool på bio i Storbritannien. Köp biljett på filmstarsdontdieinliverpool.co.uk.

Taggar:

Tag Cloud

Gloria Days: En recension av Film Stars Don't Die In Liverpool

Tag Cloud