Bokrecension: Raymond Bensons 007-roman DoubleShot (2000)

Av: Mats Hilli

Publicerad:
2018-01-12

Det är en sargad och trött James Bond som möter oss i inledningen av Doubleshot (2000). Han har kommit levande tillbaka från det svåra uppdraget bland Himalayas toppar. Nu är han sjukskriven och tvingad till vila av M. Trots det går han och funderar på nästa drag när det gäller Unionen. Organisationen som gjorde honom till deras dödsfiende i föregående bok, High Time To Kill.

Bond har dock ingen aning om hur allvarligt Unionen är ute efter honom. Han är inte bara en måltavla bland många, han är deras prioritering nummer ett. De smider en ondskefull plan som inte bara skulle drabba Bond utan hela det brittiska imperiet.

I hans hemkvarter i London känner Bond att han är en iakttagen man. Han tror sig se sin dubbelgångare på gatan. Bond vet inte längre om han hallucinerar eller håller på att bli galen. Han lider dessutom av återkommande migrän och blackouts. Allt detta för honom till Dr Kimberley Feares mottagning. Förhållandet mellan Bond och doktorn blir så pass intimt att de till slut tillbringar en natt tillsammans. Bond vaknar upp för att finna henne mördad. Hon har blivit halsskuren från öra till öra, Unionens obehagliga signatur. Bond bestämmer sig för att på egen hand bege sig iväg till Marocko där det ryktas om att Unionen och dess ledare Le Gérant har sitt högkvarter.

Den stora skurken den här gången är den före detta matadoren Domingo Espada (en man som till dragen påminner mycket om Largo från Thunderball). Espada drömmer om att återförena Gibraltar med Spanien, vilket Unionen drar nytta av. Han får ett erbjudande han inte kan motstå: att få bli den första spanska guvernören i Gibraltar på över 300 år.

Unionen planerar att mörda den brittiska premiärministern och hans spanska kollega under ett besök i Gibraltar för att sedan kunna utpressa den spanska regeringen till att överlåta Klippan i Espadas händer. Man tänker låta James Bond ta skulden för dådet genom att låta en dubbelgångare sköta jobbet. Detta får Bond reda på i Marocko och efter att ha blivit räddad ur Unionens klor av CIA samt återinsatt i tjänst av M, bär det av till Spanien. Dubbelgångartemat upprepas igen, då CIA i det här fallet representeras av tvillingarna Heidi & Hedy Taunt. Bonds stora dilemma är att fundera ut vem av dem som är den attraktivare och vem av dem som är intresserad av Bond. Saken är nämligen inte så klar som Bond tror från början.

Bond måste givetvis förhindra det planerade dådet och det blir ingen lätt uppgift. Utan att avslöja för mycket så tvingas Bond utmana Espada i tjurfäktningsringen. Det är Espadas sadistiska nöje att förnedra sina motståndare på det viset. Dessutom ställs han emot Margareta Piel, berättelsens giftiga femme fatale. Hon är Espadas hantlangare och medlem av Unionen.

Trots att DoubleShot är “mellanboken” i Bensons Union-trilogi så håller den ändå hög klass. De spanska och nordafrikanska miljöerna samt Espadas bakgrund som matador är väldigt intressanta. Det att skurken är en tjurfäktande spansk ultranationalist och politisk wannabe tillför berättelsen det krut som gör att DS inte bara blir en transportsträcka till den stora finalen i Never Dream Of Dying. Det här är en Bond-historia som klarar av att stå på egna ben. Dubbelgångartemat som är centralt för historien blir heller inte så töntigt som man kunde tänka sig. Det kan inte bli fel när Bond ställs mot Bond. Läsaren erbjuds också ytterligare pusselbitar till den mystiska Unionsledarens Le Gérants förflutna, vilket bäddar för en spännande upplösning i den sista delen.

Recension av Mats Hilli. Copyright © 2018 From Sweden with Love. Alla rättigheter förbehållna.

Taggar:

#mats_hilli

#raymond_benson_romaner

#recensioner

Tag Cloud

Bokrecension: Raymond Bensons 007-roman DoubleShot (2000)

Tag Cloud