Hem

Copyright

Kontakt

Lovord

Länkar

Media

Om

RSS

Team

Hem

Bok- och filmrecensioner

Event

FSWL Merchandise

Intervjuer

James Bond 007 artiklar

James Bond 007 filmerna

James Bond 007 litteratur

James Bond 007 nyheter

James Bond 007 produkter

James Bond 007 samling

James Bond 007 shop

James Bond 007 spel

James Bond fanklubbar

James Bond personligheter

Svenskar i Bond-filmerna

Tävlingar

Till minne av

Mark Cerulli intervjuar Catherine Schell om hennes 60 år som skådespelerska

Ett av mina tidigaste och mest käraste filmminnen var att se The Return of the Pink Panther, vilket återupplivade Peter Sellers älskade inspektör Clouseau efter elva års frånvaro från filmduken. Hur fantastisk hans återkomst än var hade filmen också en av de vackraste skådespelerskor jag kan minnas – den fantastiska Catherine Schell, som verkligen stod sig väl mot den enorma och oförutsägbara stjärnan.

Några decennier senare, när hennes manager Anders Frejdh frågade om jag var intresserad av att intervjua henne, höll jag nästan på att ramla i min iver att säga ja. Under vårt samtal var Ms. Schell lika vacker som hon var när hon matchade med den klumpiga inspektör Clouseau. Hon var charmig, snabb att skratta och fortfarande full av entusiasm för hennes många filmer och ikoniska TV-roller.

Efter födelsen i Ungern emigrerade unga Catherine Schell och hennes familj till USA efter andra världskriget och den blivande stjärnan skrevs in i en katolsk klosterskola i New York! Lyckligtvis skulle ett isolerat liv inte bli av eftersom hennes familj flyttade till Tyskland och Catherine fokuserade på skådespeleri och studerade vid Münchens prestigefyllda konstskola Falconberg. Hon upptäcktes av Tysklands största talangagent, Steffi Yovanovitch, en mycket lyckosam möjlighet som skrämde den unga skådespelerskan. “Här sitter jag och har roligt som student och nu plötsligt blev jag ombedd att vara professionell... det här kommer inte att bli kul längre; det kommer att bli arbete!” minns Catherine. Dörrar började öppnas för den vackra unga kvinnan och 1964 fick hon sin första huvudroll i en tysk förhistorisk action-/äventyrsfilm med titeln Lana, Queen of the Amazons med den populära tyska stjärnan Anton Differing (Where Eagles Dare).

Andra projekt följde och fem år senare befann hon sig på en schweizisk bergstopp med den nye James Bond, George Lazenby, för On Her Majesty’s Secret Service (1969). “Jag hade arbetat tidigare, men det var min introduktion till att göra en stor film.” Catherine blev förvånad över hur bra hon och hennes kollegor från “Angels of Death” kom överens under inspelningen. “De var en fantastisk grupp tjejer ... väldigt vänliga.” Hon förväntade sig konflikter eller svartsjuka med de andra kvinnorna, men “det var en väldigt trevlig överraskning, vi hade alla en underbar tid.”

Catherine är också full av lovord om sina motspelare, Diana Rigg och George Lazenby. “Åh, George var underbar ... för att vara ärlig blev vi (Bond-tjejerna) överraskade av hur trevlig han var och hur bekväma han fick oss att känna oss i hans sällskap.” Även om Telly Savalas var mer reserverad, var den formidabla Diana Rigg också vänlig mot den unga skådespelerskan. “Vi är alla mycket trevligare när vi filmar än folk tror att vi är!” säger Catherine med ett skratt.


Helena Ronee, Zaheera, Catherine Schell, Jenny Hanley, Anouska Hempel, Julie Ege, Joanna Lumley och Mona Chong med George Lazenby under inspelningen av On Her Majesty’s Secret Service i Schweiz. Alla rättigheter förbehållna.

Några år senare hade hon ett minnesvärt möte med Georges föregångare i Bond-rollen, Sean Connery. Hon var med en vän på en exklusiv restaurang när hon lade märke till stjärnan som satt vid ett annat bord med ryggen mot dem. Hon kallade på servitören och klottrade ner en lapp: “Jag antar att ett k*ull är uteslutet?” Connery läste den och “jag kunde se hans axlar röra sig upp och ner, så han skrattade gott.” Sedan kom han över för att prata. Som tur var gick inte den tidigare 007:an på hennes bluff. “Om han hade sagt ja vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Jag var inte beredd på det!”

Schells 00-svit fortsatte när hon gästspelade i The Persuaders (Snobbar som jobbar) med Roger Moore som hon tyckte var “väldigt söt”, men hon gjorde VERKLIGEN intryck på hans motspelare, Tony Curtis. Han tittade på under inspelningen och komplimenterade hennes arbete - Catherine svarade på ungerska, vilket lämnade den amerikanske skådespelaren mållös. (Curtis var också av ungerskt ursprung och växte upp med att endast prata ungerska fram till 9 års ålder.) Förutom ungerska talar Catherine även tyska, franska och felfri engelska!


Roger Moore och Catherine Schell i en scen från The Persuaders regisserad av Leslie Norman. Alla rättigheter förbehållna.

En av fördelarna med att vara skådespelerska på 1970-talet var att många ikoner från Hollywoods guldålder fortfarande gjorde film. Catherine fann sig själv arbeta tillsammans med en av dem i 1972 års Madame Sin med den legendariska Bette Davis. Den tvåfaldiga Oscarsvinnaren hade ett starkt rykte om sig att vara krävande och diva-liknande. Tidigt varnades Catherine: “Var försiktig med henne, kom ihåg vem hon är”, men hon tyckte att den då 64-åriga skådespelerskan var “helt annorlunda än vad jag förväntade mig. Hon var en riktig dam. På inspelningsplatsen trivdes vi bra tillsammans. Utanför inspelningsplatsen sågs vi aldrig...”

1975 gjorde hon den mycket populära The Return of the Pink Panther med Peter Sellers i huvudrollen. Vid det laget hade den briljanta komiska skådespelaren utvecklat ett välförtjänt rykte om att vara svår, till och med stridslysten, under inspelningar, men som Catherine minns: “Peter och jag kom väldigt bra överens och jag njöt av hans sällskap och han njöt av mitt.” Även om United Artists från början inte var särskilt intresserade av projektet blev filmen en stor succé och “startade om” komediserien och spelade in över 75 miljoner dollar med en budget på 5 miljoner dollar.


Peter Sellers, Catherine Schell och Christopher Plummer i The Return of the Pink Panther regisserad av Blake Edwards. Alla rättigheter förbehållna.

Schell är kanske mest känd för sin återkommande roll som “Maya” i Space 1999 och under sina 24 avsnitt kom hon nära seriens stjärnor, Martin Landau och Barbara Bain. Som skådespelerskan minns det: “Martin och jag kom väldigt bra överens... vi hade så många skratt tillsammans. Jag hade fler scener med Martin än Barbara, men hon var charmig, hon var hjälpsam, hon var allt en äldre syster kan vara.”


Catherine Schell i rollen som Maya i sci-fi serien Space 1999 regisserad av Charles Crichton. Alla rättigheter förbehållna.

1979 fick hon återigen arbeta med Peter Sellers för filmen The Prisoner of Zenda. Även om det var en mycket mindre roll än den i Rosa Pantern-filmen omfamnade Sellers henne varmt så fort hon kom till inspelningen.

Även i 70-årsåldern fick Catherine fortfarande roller och medverkade som “hertiginnan Valeria” i BBC/Netflix-produktionen av Dracula, där den danske skådespelaren Claes Bang spelade huvudrollen som den törstiga greven.


Catherine Schell i rollen som hertiginnan Valeria i 2020 års mini-serie Dracula regisserad av Damon Thomas. Foto av Robert Viglasky. Alla rättigheter förbehållna.

Skräckförfattaren Rob Zombie var ett fan och valde henne till sin filmatisering från 2022 av den älskade amerikanska TV-serien The Munsters som spelades in i hennes hemland Ungern. “Jag älskade den”, sade Catherine entusiastiskt och påminde mig, “de var inte monster, de var Munsters!”


Catherine Schell i rollen som Zoya Krupp i 2022 års film The Munsters regisserad av Rob Zombie. Alla rättigheter förbehållna.

Förutom sin avundsvärda filmkarriär drev Catherine under många år även ett trevligt pensionat i Bonneval, Frankrike, med sin dåvarande make, den brittiske regissören Bill Hays. Catherine njuter nu av livet på den franska landsbygden och ser tillbaka med glädje på sina sex decennier framför kamerorna. “Jag har haft väldigt få dåliga upplevelser av att göra film... mestadels blev jag positivt överraskad... Jag hade väldig, väldig tur.”

Ett hjärtligt “Merci” till Catherines vän Annick, som hjälpte till att arrangera den här intervjun.

Intervju av Mark Cerulli. Översättning av Anders Frejdh. Copyright © 2026 From Sweden with Love. Alla rättigheter förbehållna.

Redaktörens anmärkning:
År 2016 publicerades den första delen av Catherine Schells memoarer under titeln A Constant Alien. Den andra delen, When God Was Out For Lunch, publicerades 2018.

Taggar:

#anders_frejdh

#catherine_schell

#george_lazenby

#intervjuer

#i_hennes_majestats_hemliga_tjanst

#mark_cerulli

#sean_connery

Tweet