The Best of John Barry: Bond and Beyond konsert i London

Av: Ajay Chowdhury

Publicerad:
2017-11-17

The Best of John Barry concert Bond and Beyond

Torsdagen den 16 november 2017, dirigerade av Nicholas Dodd, spelade Philharmonia Orchestra en repertoar av The Best of John Barry: Bond and Beyond i The Royal Festival Hall på Londons Southbank. Som en del av serien Philharmonia at the Movies presenterades kvällen av den brittiska film och tv-stjärnan Robert Lindsay, en legend på musikscenen.

Nicholas Dodd conducts watched by Robert Lindsay

Nicholas Dodd conducts watched by Robert Lindsay

Nicholas Dodd dirigerar under överinseende av Robert Lindsay. Bild © Andrew Rausch. Alla rättigheter förbehållna.

Ledmotiven vi kommer att sjunga imorgon

Kvällen började med 1964 års Goldfinger som Robert Lindsay efteråt kommenterade, "Det är vad jag kallar en övertagning!" Därefter följde Zulu som Lindsay introducerade roligt genom att förklara Michael Caines stora filmdebut och imiterade skådespelaren både med Cockney och hans officers röst. We Have All The Time In The World, kärlekstemat från I Hennes Majestäts hemliga tjänst (1969) som Lindsay erkände var en enastående Bond-låt. Lindsay förklarade att nästa stycke, Somewhere In Time (1980), skrevs till minne av kompositörens nyligen avlidna föräldrar och att John Barrys inblandning i den romantiska filmen hade föreslagits av huvudrollsinnehavaren Jane Seymour. Sedan kom Moviola, den fristående delen som ursprungligen utsågs som titelmelodin till Barbra Streisands Oscar®-nominerade film från 1991, The Prince of Tides. Kompositören och Streisand, regissören, hade haft kreativa skillnader vilket resulterade i att stycket var reserverat som titelsången för Barrys instrumentala album som släpptes 1992 och reviderade ett antal delar från hans karriär men orkestrerades om ur en äldre persons synvinkel. Konserten tog i stor utsträckning inspiration från de mer ståtliga arrangemangen som finns på det här albumet och de som senare orkestrerades om för 1995 års album, Moviola II: Action And Adventure.

Best Of Barry London Philharmonia Orchestra Felix Broede

Best Of Barry London Philharmonia Orchestra Felix Broede

Philharmonia Orchestra under Best of Barry-konserten i London den 16 november 2017. Foto av Felix Broede.

Den fantastiska titelsången från 1972 för The Persuaders (Snobbar som jobbar) började med en knepig cimbalom-solo som slutligen finessiserades av Elsa Bradley. Den associationsrika, melankoliska delen av denna låt är en genomgång av allt det bästa i Barrys arbete, grundat, som det är, av förlust och längtan. Hans utsökta ledmotiv för 1971 års Mary Queen of Scots följdes av den sorgsna, storslagna versionen av Midnight Cowboy med ett harmonikosolo av Philip Achille som steg in i de enorma fotspåren efter den bortgångne Jean "Toots" Thielemans som spelade med i den livliga originallåten från 1969.

Den första halvan av konserten kulminerade i en Dances With Wolves (1990, Dansar med vargar) svit. Sviten innehöll John Dunbar Theme, Two Socks/The Wolf Theme och Farewell/End Title från John Barrys storslagna soundtrack som gav honom en femte Oscar® och en ny möjlighet att komponera efter en nära dödlig sjukdom. Dirigenten Nicholas Dodd, som orkestrerade och dirigerade David Arnolds Bond-musik, viftade sin taktpinne med passion och Philharmonia flyttade musikalisk luft i en majestätisk första akt av konserten.

Best Of Barry London Philharmonia Orchestra Benjamin Ealovega

Best Of Barry London Philharmonia Orchestra Benjamin Ealovega

Philharmonia Orchestra under Best of Barry-konserten i London den 16 november 2017. Foto av Benjamin Ealovega.

Vy över det bästa av symfoniska Barry, och enormt förvirrad av konsertgrupper som nu används för att filma musik, återvände Philharmonia med Born Free (1966) för vilken Barry vann sina första två Oscars® (en för musiken, en för titelsången med Don Black som textförfattare). Ledmotivet från Octopussy (1983), All Time High, ledde sömlöst till Barrys Oscar®-vinnande ledmotiv för 1985 års Out Of Africa. Lindsay hade introducerat Body Heat, Lawrence Kasdans neo-noir från 1981 som en personlig favorit och det var roligt att se skådespelaren verkligen njuta av versionen från hans pall bredvid scenen, kryddad med piano-sprinklingar av Ben Dawson och ett sexigt alto-sax-solo från Nick Moss. Lindsay berättad sedan bedrövad hur Barry förlorade titelmelodin till Richard Attenboroughs dramadokumentär, Chaplin (1992). Barrys titelspår inkorporerade Smile som komponerats av stumfilmsstjärnan själv. Liksom Mary Queen of Scots tidigare nominerades ledmotivet till en Oscar® men vann aldrig.

You Only Live Twice (1967) listades som nästa stycke men Philharmonia spelade istället Capsule In Space delen från den här filmen. Barrys ledmotiv till 1965 års Swinging Sixties, The Knack, följde sedan och, oundvikligen, avslutades showen med Bond, James Bond. Lindsay förklarade kontroversen över sammansättningen av Ian Fleming-spionens eponymiska tema på ett sätt som inte skulle göra det svårt för alla Barry-isters kamrar. Lindsay hänvisade därefter till hjälpen från John Barry Appreciation Society som hade hjälpt till att bilda repertoaret och nämnde medlemmarnas närvaro från så långt bort som Paris. Faktum är att publiken skulle ha tackat Alan More (merci), Andrew Rausch, Ian MacDonald, Keith Calnan och den skräckinjagande Peter Greenhill för deras subtila bidrag som gjorde konserten mer autentiskt än andra orkestervarianter. Detta var kanske exemplifierat i den slutliga James Bond sviten. Detta inkluderade Monty Normans ledmotiv för 1962 års Dr No (upplyft av bongos och xylofon), Lional Barts ledmotiv för 1963 års From Russia With Love (med glittrande bidrag från harpisten Heidi Krusten), en dånande version av 1965 års Thunderball, John Barrys alternativa ledmotiv, 007 (här, ovanligt och underbart, i dess sydamerikanska Bond Arrives In Rio arrangemang från 1979 års Moonraker), You Only Live Twice (1967), vibrerande perkussiva versioner av ledmotiven till On Her Majesty's Secret Service och Diamonds Are Forever (1971).

Best Of Barry London Philharmonia Orchestra Felix Broede

Philharmonia Orchestra under Best of Barry-konserten i London den 16 november 2017. Foto av Felix Broede.

En extatisk publik gav Nicholas Dodd, Robert Lindsay och Philharmonia en hänryckande stående ovation som ledde fram till det berömda James Bond Theme. John Barry avled 2011 men efterlämnade en låtskatt långt bortom det vanliga. Denna konsert och förhoppningsvis flera framtida konserter bevisar att hans musik - som verkligen har gjort alla våra gårdagar - även kommer att vara musiken till sångerna vi kommer att sjunga i morgon.

Standing Ovation The Best Of John Barry Concert

Standing Ovation The Best Of John Barry Concert

Stående ovation till orkestern. Copyright © Andrew Rausch. Alla rättigheter förbehållna.

Med tack till Andrew Rausch, Tim Woodall och Nikolaj Schubert.

(Översättning av Anders Frejdh.)

All text med undantag för där det noteras. Copyright © 2017 Ajay Chowdhury. Alla rättigheter förbehållna.

Taggar:

Tag Cloud

The Best of John Barry: Bond and Beyond konsert i London

Ledmotiven vi kommer att sjunga imorgon

Tag Cloud