Birmingham: Från missat flyg till ett riktigt äventyr

Av: Anders Frejdh

Publicerad:
2004-09-06

28 november 2003 är en av de mest minnesvärda dagarna i mitt liv eftersom det var en dag av otur, eller ett fall av tidsoptimism som mina vänner kallade det.

Jag och min vän Mona anlände vid Göteborgs City Flygplats kl 14.15 då vårt plan skulle avgå kl 14.55. Efter att ha anlänt 40 minuter innan trodde jag det var gott om tid för oss att parkera och checka in (liten flygplats…) men någon ville motsatsen. Efter att inte ha hittat någon ledig P-plats, vilket i sig ledde till att vi skapade vår egen (förlåt mig Ryanair men det var inte vårt fel så som vi såg det) anlände vi till check-in disken 2 minuter “sent”. Den var stängd och en polis situationen med att Ryanair alltid gör så här, inget serviceinriktat flygbolag eller vad? Optimistiska som vi var innan trodde vi att vi skulle kunna besöka London innan vi fortsatte till vårt hotell i Birmingham, men dessa planer kunde vi snabbt glömma… Det var tänkt att vi skulle anlända till Heath Lodge Hotel (ett litet privat hotell som jag kan rekommendera, endast 1,5 miles från NEC) i Birmingham kl 20.30 men eftersom vi blev tvungna att ta kvällsflyget blev kl 02.30 innan vi kom fram.

Men, som den Bondfan jag är (Mona var inte svår att övertyga om att följa med) var jag förväntansfull och glad att vakna upp lördagen den 29: e med hopp om att träffa nya personligheter från Bondfilmerna.

Evenemanget på NEC i Birmingham var större än jag hade förutspått. Efter att ha besökt några Bond konvent tidigare hade jag vissa tankar om det men det visade sig vara bättre än jag hade förväntat mig.

Över 1000 försäljningsstånd och ungefär 100 stjärnor från olika områden närvarade med 18 Bond stjärnor i framsätet inkluderande trevliga ansikten som;

Den alltid vänliga, trevliga och tydligen indiska matälskaren Caroline Munro, den strålande och fortfarande extremt vackra Valerie Leon, den supersöta och otroligt snälla Lynn Holly Johnson som jag inte hade träffat innan men verkligen kommer att ha en plats i mitt hjärta för evigt. Hon berättade för mig att John Moreno tog mycket väl hand om henne och hennes syster under inspelningen av UR DÖDLIG SYNVINKEL och också att hon bodde i hans hus vid den kungliga filmpremiären på biografen ”Odeon Leicester Square”.

Den mest överraskade gästen och en person som jag aldrig mött tidigare var Tanya Roberts, hon var verkligen en superkvinna! (Även om Margot Kidder alias “Lois Lane” från Stålmannen-filmerna var där) Jag kommer aldrig att glömma denna extraordinära kvinna och den snyggaste 48-åriga kvinna jag har sett liksom en av de mest sötaste kvinnor jag någonsin sett. Hon verkade populär bland andra fans också och det kan jag lätt förstå eftersom det var mycket trevligt att prata lite med henne. Hon sa var att en av hennes bästa vänner i LA kommer från Iran (varifrån Mona kommer från) och att hon bodde på ett slott nära Brighton under inspelningen av LEVANDE MÅLTAVLA.

En annan stor personlighet jag såg igen var John Moreno, en verklig gentleman med en extremt vänlig personlighet visande respekt för alla. Tack John, både jag och Mona tyckte att det var ett nöje att prata med dig och lära oss lite om filmindustrin och hur saker och ting fungerar där eftersom det inte alltid är som det verkar. En anekdot från Johns liv var att han 1958, endast 18 år gammal, åkte till Fjärran Östern för 2,5 års resande. Som ett exempel berättade han att han spenderade 6 månader i Iran och bland annat dejtade Khans (ledaren för Iran under denna tid) sköterska.

Andra bra Bondpersonaligheter jag träffade för första gången var John Wyman, en härlig kille och mycket olik hans Bondkaraktär “Erich Kriegler” från UR DÖDLIG SYNVINKEL. Helene Hunt, som var en mycket snäll kvinna. Albert Moses, en professionell och mycket snäll man som sa att han en gång jobbat ihop med Kirk Douglas. Blanche Ravalec, som var en äkta lady från Frankrike med ett ljuvligt leende och bra attityd mot fans. David Hedison, också en riktig gentleman och en härlig person att prata med. Zena Marshall, som berättade för oss att hon brukade umgås med både Prinsessan Lilian och den avlidne Prins Bertil. Jeremy Bulloch, en trevlig man och mycket respektabel på många sätt då han förklarade lite om filmindustrin i England (han sa också att han frivilligt hade arbetat utan ersättning i en kommande independent film).

Andra familjära ansikten var Shane Rimmer, Eunice Gayson, Madeline Smith, Richard Kiel och den alltid härliga kvinnan från den karibiska ön Jamaica, Martine Beswicke.

Sist men inte minst träffade jag andra ”stjärnor” i form av presidenten för James Bond Collectors Club, Dave Worrall, en hygglig kille med bra sinne för humor som gjorde mig avundsjuk efter att ha berättat att han åt middag på lördagskvällen med Tanya Roberts (tursam jäkel!)

Bland andra märktes Gareth Owen, Sir Roger Moores PA och mannen bakom årets starka startfält av Bondrelaterade personer på Memorabilia Show var så bra och stort. Andra Bondrelaterade personligheter var Brian Smith från James Bond samlarföremålsspecialisten Bond and Beyond samt "Londons egen ”Perry Mason”, Ajay Chowdhury.

Förutom att snacka med Bondfolket försökte vi hitta tid till att gå runt bland försäljarstånden vilket inte var lätt eftersom det var så många. Säljarna kom från olika marknadsområden specialiserade på böcker, autografer, leksaker, konst, affischer, samlarkort, skivor mm. Som ett resultat av detta lämnade vi eventet trötta men glada även om våra plånböcker, nja, i alla fall min, var mycket tunnare efter att ha “investerat” (en term jag gillar som ekonom) i olika föremål.

Anders Frejdh © 2004 From Sweden With Love

Taggar:

Tag Cloud

Birmingham: Från missat flyg till ett riktigt äventyr

Tag Cloud