Konsert med John Barrys musik i Royal Albert Hall

Av: Mikael Str�m

Publicerad:
2013-10-15

"The Ear of the Beholder", FSWL skribenten Mikael Ström rapporterar från London.

Om "skönhet ligger i betraktarens öga" vad gäller bildkonst är det nog samma sak när man talar om musik. Det var sannerligen skönhet i öronen på denna lyssnare under konserten The Very Best of John Barry den 4 oktober 2013 på Royal Albert Hall i London där Royal Philharmonic Orchestra (Kungliga Filharmonikerna) under ledning av Nic Raine framförde verk från John Barry, en av de största filmkompositörerna någonsin som tyvärr gick bort 2011.

Jag älskar John Barry - han var expert på att fånga stämningen i en film och göra olika varianter av ledmotiv. John Barry är så bra att även om du älskar låtarna från Bond-filmerna representerar de bara en del av juvelerna på ett 007 soundtrack album.

Inför konserten anade jag vad vi skulle få höra och det gladde mig mycket när jag såg programmet; en väl blandad kompott av bra och lite sämre låtar och, som det senare även visade sig vara, både i urval och arrangemang. Nic Raine har en väldigt speciell stil som dirigent, den varierar lika mycket som John Barrys musik gör. Ibland hänger han tvätt intensivt på stället och ibland flyter hans armar genom luften lika lätt som stråkarna sveper över strängarna.

Urvalet tog oss från 1964 års ZULU till 1996 års THE SPECIALIST - från början av John Barry karriär som filmkompositör till hans senare period. Däremellan kunde vi njuta av OUT OF AFRICA, CHAPLIN, BORN FREE, MIDNIGHT COWBOY, den underbara SOMEWHERE IN TIME och före pausen , en av mina absoluta favoriter, RAISE THE TITANIC.

Dessutom, naturligtvis, ett gäng ledmotiv från James Bond-filmerna utspridda under hela kvällen. GOLDFINGER, THUNDERBALL och DIAMONDS ARE FOREVER samt, lite mer överraskande, valen av THE LIVING DAYLIGHTS, A VIEW TO A KILL och MOONRAKER. Vokalisterna var Alison Jiear (som vågade ge sig på Shirley Basseys repertoar) och Lance Ellington (som fick Tom Jones , A -ha och Duran Duran på sin lott).

Om jag får vara ärlig så upplevde jag några "musikaliska mord" under kvällen. GOLDFINGER var taktmässigt lite för långsam och på gränsen till outhärdlig medan THUNDERBALL var alldeles för snabb även om Lance Ellington verkligen gjorde sitt bästa. DIAMONDS ARE FOREVER var ett bra försök medan Jiears version av MOONRAKER nästan var bättre än originalet. Det lät som om låten var skriven för henne. Lance Ellington framförde sedan två stora överraskningar. Hans versioner av A VIEW TO A KILL och THE LIVING DAYLIGHTS var helt enkelt fantastiska - speciellt den senare. Snacka om att dra två kaniner ur hatten!

På det hela taget var det en mycket bra konsert med många intressanta val och arrangemang. John Barry skrev musik som ger ljud åt våra liv och när han är i vila hålls hans minne och arbete härligt vid liv med konserter som denna. Full poäng till Nic Raine, en av Barrys arbetskollegor, som svingade taktpinnen han fått med sådan stil.

Av Mikael Ström. © 2013 From Sweden with Love.

Taggar:

Tag Cloud

Konsert med John Barrys musik i Royal Albert Hall

Tag Cloud