Samlade minnen från England

Av: Anders Frejdh

Publicerad:
2004-09-06

Lördagen den 18 maj 2002 kommer definitivt att gå till historien som en av mina mest minnesvärda dagar.

Jag började dagen i London där jag hälsade på Marcus, en vän till mig också från Sverige ursprungligen. Han hade fått en inbjudan att se en rad Aston Martin bilar på ”Heritage Motor Centre” nära Gaydon i engelska Warwickshire. Modellen vi var mest intresserad av var naturligtvis den nya Bondbilen, en Aston Martin Vanquish med en 6.0 liters V12 motor och en prislapp långt bortom vad vår ekonomi var kapabel för!

Innan vi åkte hade vi hört att det skulle hållas ett lotteri varje halvtimme där priset var att få en gratistur i någon Aston Martin Vanquish bilarna.

Vi anlände klockan 10 på förmiddagen och efter en timme hade ingen åkt iväg med en Vanquish. Så, vi frågade receptionen och de sa att de väntade på personen som hade lott nummer 2… Vi sa att “det kunde ha varit vi” eftersom vi skrev våra namn över 4 lotter och kanske missade vi en del på den vinnande lotten. Det här visade sig vara den vinnande stöten eftersom de accepterade och vi blev de som fick åka först.

Eftersom bilen är tvåsitsig (de berättade för oss att bäbisar eventuellt kunde sitta i baksätet) åkte jag först och sedan Marcus. Från den stunden var jag hyfsat uppspelt, jag menar, bilen har 460 hästkrafter och accelererar från 0-100 km/h på 4.7 sekunder! (I Sverige finns det ingen bil av denna dignitet där jag bor)

När föraren (vi tilläts inte köra själva) också berättade för mig att just denna bil var en av dem som användes under den inledande presskonferensen på Pinewood Studios blev jag överförtjust. Efter att båda fått åka och kommit tillbaks från varsin provtur samt lugnat ner oss några minuter åkte vi till Northampton för nästa “Bondstopp”.

När vi anlände till Moat House hotellet i Northampton där Autographica showen hölls drog vi slutsatsen att vi var lite sena (inget ovanligt för mig) eftersom det var en lång kö till rummet där alla Bondcelebriteter hade sina bord.
Hursomhelst, vi köade upp och efter en stund, när vi närmade oss rummet, skymtades en gigantisk hand… Det var såklart “Hajens” hand eller snarare Richard Kiels. En halvtimme senare hade vi kommit in I rummet och jag började först prata med Dave Worrall, Bondexpert och ordförande för James Bond Collectors Club.

Sedan mötte och pratade jag med samt tog autografer ifrån:

• Caroline Munro
• Shane Rimmer
• Lois Chiles
• George Lazenby
• Maud Adams
• Richard Kiel
• Eunice Gayson

(Valerie Leon var också där men jag pratade inte med henne vilket jag ångrade efteråt, även om jag träffat henne tidigare.)

Alla var mycket vänliga och poserade glatt framför våra kameror, den vänligaste av dem alla var Munro då hon mindes mig från ett tidigare konvent i Basildon i december 2000.

Efter att ha mött Bondfolket var vi mycket nöjda och vi ansåg att showen var professionellt organiserad, så vi åkte tillbaka till Londonområdet. På vägen ner bestämde vi oss för att besöka två andra Bondplatser, Stoke Park Golf Club och Pinewood Studios.

Dessa plaster ligger väldigt nära varandra även om vi inte visste exakt var de var lokaliserade, men ingenting är omöjligt för envisa Bondfans.

Ankomsten till golfbanan var också ganska spännande, delvis p g a att vara Bondfan men också eftersom jag själv är en spelar golf som amatör. Personalen på klubben var mycket vänliga och hjälpsamma och berättade lite om inspelningen av GOLDFINGER och TOMORROW NEVER DIES. (Delar av “Bridget Jones dagbok” spelades också in på denna golfklubb).

Klubbhuset var enormt imponerande men golfshoppen från GOLDFINGER var borttagen. Från terrassen tyckte jag mig kunna skymta kyrkan från förtextsekvensen i UR DÖDLIG SYNVINKEL vilket senare bekräftades… En närmare titt på kyrkan blev dock sparad till en annan Bondresa i framtiden.

Att lämna golfbanan var inte lätt även om vi hade chansen att stanna såklart så att säga. Ett bröllop pågick och vi blev inbjudna för en drink men tackade artigt nej och erkände samtidigt att vi inte hade någon anknytning till bröllopsparet.

Det sista stoppet för tur var hjärtat själv och en av de huvudsakliga anledningarna till min hobby, Pinewood Studios. Detta stopp blev det kortaste av dem vi hade gjort under dagen även om det var ganska tillfredsställande. Vi såg gaten där limousiner passerade även om klockan var 19.30 en lördagskväll (en 007 produktion vilar väl aldrig…?) och pratade med vakterna. Tyvärr kunde de inte släppa in oss så vi blev tvungna att acceptera dessa restriktioner.

Nåväl, vi såg i alla fall en skymt av ”007 Stage” och kunde inse att den är gigantisk.

Tillbaka i London var vi trötta och utmattade men det dröjde inte länge förrän tanken om att på nytt gå i Bonds fotspår gjorde sig påmind.

Anders Frejdh © 2006 From Sweden With Love

(Denna artikel publicerades i nummer 19 av James Bond Collectors Clubs publikation Collecting 007)

Taggar:

#artiklar

#james_bond_resor

Tag Cloud

Samlade minnen från England

Tag Cloud