Hemsidan senast uppdaterad: 2024-03-21
Hem
Bok- och filmrecensioner
Event
FSWL Merchandise
Intervjuer
James Bond 007 filmerna
James Bond 007 litteratur
James Bond 007 nyheter
James Bond 007 produkter
James Bond 007 samling
James Bond 007 shop
James Bond 007 spel
James Bond fanklubbar
James Bond personligheter
Svenskar i Bond-filmerna
Tävlingar
Till minne av
Day of the Dead i SPECTRE inspelningen i Mexico City
Av: Erik Olsson
Publicerad:
2016-08-26
2016-08-26
"3-2-1… ACTION!!!" Hissen började röra sig vilket var signalen för att jag och min vackra mexikanska medspelerska skulle börja röra oss ner för korridoren mot hotellrummet. Jag var också framställd till en firande turist. Interiören i den magnifika, Zapata-eran El Gran Hotel i Mexico City var levande liksom de döda. Vi gick upp till räcket utanför där vi pratade med varandra medan jag i periferin såg den berömda hissen komma upp och stanna till. Ut kom en maskerad mexikansk skönhet och ett vandrande skelett. Efter kommer en man med kamera fäst vid hans kropp. Det var mars 2015. Vid slutet av året kom världen att känna igen skönheten som Estrella och mannen som Bond, James Bond. Vid det tillfället, fullföljde jag en livslång dröm: den här förväntningsfulla svensken var mitt i inspelningen av den senaste Bond-filmen.
För de flesta fans skulle det vara för bra för att vara sant att få vara en del av 007s otroliga värld. Även om det bara vore för en sekunds skymtandes på ett café eller i en grupp av turister. Och om du fortsätter att läsa, så kommer du få se hur lätt det var och hur man genom att vara på plats får se sekvenser som inte kommer med i den slutliga filmen.
Efter några misslyckade försök med casting folket i både London och Rom så såg jag annonsen på Facebook där de sökte statister i Mexiko. Min gode vän Anders Frejdh tipsade mig också efter att ha varit statist i Quantum of Solace. Ian Fleming sa en gång “Säg aldrig ‘nej’ till äventyr” så jag jämförde investeringen mot erfarenheten och bestämde mig för att köra på. Allt gjorde jag online på spanska och blev ombedd att åka till Mexiko för att prova kläder som min roll som statist – ursäkta, stödjande skådespelare – som en civil turist. Så i februari 2015 flög jag över till Mexico City. De bad mig åka till de prestigefyllda Churubusco Studios där många Hollywood och latinamerikanska filmer har spelats in. Castingen var snabb. Några papper att läsa och skriva under, ta ut rätt kläder till min statistroll och efter några bilder tog jag flyget hem till Sverige.
Vid slutet av mars kom jag tillbaks till Mexico City. Tidigt en måndagsmorgon skulle jag infinna mig på en mässhall i kanske inte den säkraste delen av staden. Kön var lång och många trötta ansikten lyste upp i mörkret. Efter en halvtimma blev vi insläppta och vi stämplades in en och en. Jag hälsade på mina nya kompisar i casting firman och alla samlades till frukost med typiska mexikanska rätter. Vi var några hundra statister så vi gick sedan gruppvis ner till omklädningsrummen där vi alla bytte om till våra uttagna kläder. Många skulle dessutom in i sminket för att måla sina ansikten och några även sina kroppar, speciellt de fantastiska skeletten. Varje statist hade en unik look. En del statister hade också rekvisita såsom kistor, döskallar och bilder av deras nära och kära som en del av deras kostym. När man var klar så gick man in i en av bussarna och kördes iväg med poliseskort till inspelningsplatsen.
Och det var så jag kom ihop med Bond (spelad av Daniel Craig) och Estrella (spelad av Stephanie Sigman) på Mexikos finaste hotell, El Gran Hotel. Inspelningsplatsen och hissarna på hotellet användes tidigare i Licence to Kill 1988 och föreställde då den fiktiva staden Isthmus City. Det var en lång inspelningsdag och vi visste inte så mycket vad som skulle hända. Först fick vi sitta stilla inne på i ett kafé och därefter radades vi upp för att bli utplacerade i olika delar av hotellet. Varje statist hade en plats och vissa rörelser att göra vid en speciell timing. Vi gjorde säkert 20-30 tagningar. För ett Bond-fan på en Bond-inspelningsplats var till och med all väntan spännande. När vi var klara med alla tagningar på seneftermiddagen gick vi ut från hotellet där massor av folk stod och fotade med sina mobilkameror tills vi kom in i bussarna. Vi åkte tillbaks till morgonens uppsamlingsplats, bytte kläder och sa adjö för dagen.
Det var samma procedur under hela veckan vi spelade in. Vi samlades normalt klockan 4 på morgonen och var färdiga runt 5 på eftermiddagen. Det började bli rutin så det kändes precis som att komma till jobbet varje dag. Det var fantastiskt. Vi fick naturligtvis inte ta med våra mobiltelefoner på inspelningsplatsen, men, spana in den officiella videon från inspelningen. På tisdagen skulle vi civila egentligen inte spela in men det slutade med att vi väntade hela dagen inne på ett museum utan att vi gjorde något. De hade använt dagen till omtagningar av scener som spelades in på helgen med de andra statisterna. Detta var när 007 hoppar ut genom hotellfönstret och går över taket.
På onsdagen var vi tillbaka på museet. Tidigt kallades vi in och vi sprang ut för att få en bra plats. Mina nyblivna vänner och jag samlades uppe på en platå. Plötsligt hörde jag jubel. James Bond 007 var bland oss. Daniel Craig spelade in scenen då Bond börjar jaga skurken Sciarra till fots. De sprang genom gränden och vi stod vid sidan. Det var massor av tagningar med skådespelarna och stuntmän som sprang – det filmades framifrån och bakifrån och från sidan, så det tog flera timmar att filma dessa få sekunder i filmen. På eftermiddagen stod jag bredvid och såg på inspelningen av den fortsatta jakten över ett litet torg som hette Plaza Manuel Tolsa.
Torsdagen började med att fyra statister och jag togs in i ett mörkt rum där vi fotograferades 360 grader för att fylla upp ett digitalt bibliotek av statister som kunde användas för att sedan multiplicera människor digitalt i filmen. Efter det åkte vi buss till Zócalo torget. Denna dag spelade vi in scenen på gatan med de dansande kvinnorna. Jag blev placerad på gatan där Bond gick förbi några centimeter mitt framför mig för att någon meter senare stanna och titta på Sciarra som gick på andra sidan gatan. Detta var min bästa scen under hela veckan men biten där jag stod blev tyvärr bortklippt i slutversionen av filmen trots flertalet kameror riktade mot Bond med oss i bakgrunden. En bild här kom dock med på den officiella kortleken av Cartamundi – hjärter åtta. Vi stod stilla i princip hela dagen i den varma starka solen. Man ville inte dricka så mycket för att slippa gå på toaletten och då förlora sin plats. Mitt ansikte brändes sönder något men vi fick hela tiden hjälp med solskydd. Daniel skulle ha sprungit i den gatuscenen men han hade skadat sitt knä innan så de ändrade lite i manus och improviserade för att passa in i situationen. Vi placerades runt på olika ställen och det var denna dag som vi såg helikoptern för första gången. Mycket här kom aldrig med i filmen när helikoptern flög ner över gatan mellan husen och ovanför paraden där vi stod. Vi var totalt runt 1,500 statister och mycket som skulle klaffa. Mexikodelen hade tagit 6 månader att förbereda.
På fredagen och lördagen spelade vi in scenerna vid torget och scenen där helikoptern skulle landa för att plocka upp Sciarra. Alessandro Cremona som spelar Sciarra gjorde nästan alla sina stunt själv. Han sprang in i mig många gånger. Det var även flera tagningar av helikoptern när den landar och lyfter, där vi statister var på marken precis bredvid. Det var ett stort säkerhetspådrag för att ingen skulle skadas. Chuck Aarons enastående precision flygandes var otroligt att få se. Under lördagen filmades när Sciarra springer fram till helikoptern, ramlar på marken och när Bond tar sig in i helikoptern. Det var sista dagen Daniel Craig spelade in scenerna i Mexiko. Det var kul att stå precis bredvid Bond igen samt Sam Mendes, Barbara Broccoli och Michael G. Wilson. Jag pratade lite kort med Gary Powell, Hoyte van Hoytema och några andra ur det engelska teamet.
Även Bond-fans måste vila så söndagen var ledigt men på måndagen var vi tillbaks för att spela in de sista scenerna. Det var när Bond och Sciarra slogs utanpå helikoptern som snurrade galet runt ca 10-15 meter ovanför oss på torget. Det var otroligt spännande att se de två stuntmännen jobba och likaså här var det många tagningar med oss statister som inte kom med i filmen. Vid ett tillfälle hovrade helikoptern några hundra meter upp och störtdök sedan ner mot torget kanske 2 meter från marken och sen vände tvärt upp. Av säkerhetsskäl gjorde de endast två tagningar: något liknande har aldrig filmats förr. Resten av helikopter tricksen filmades utanför Mexiko City eftersom de var för riskfyllda inne i stan. Vi skulle ha spelat in på tisdagen också men måndagen blev den sista dagen eftersom teamet fick klart med allt de ville.
Alla var glada och nöjda men ledsna att äventyret var över. Statister grät – dessa dagar på ett konstigt sätt svetsade oss samman som en liten familj. Resultatet i filmen för min egen del blev en suddig scen utanför hissen i hotellet och några allt för korta klipp från gatorna. Mitt uppdrag i Mexiko blev ett äventyr och minne för livet som gav många nya upplevelser och vänner. Jag önskar att Bond själv visste om det. Om du har möjligheten, ansök nästa gång för "Bond 25". Och kanske, liksom James Bond, kommer jag också komma tillbaka.
Skrivet av Erik Olsson. Copyright © 2016 From Sweden with Love
Taggar:
#artiklar
#erik_olsson
#on_the_tracks_of_007
#spectre
Tweet
