Hemsidan senast uppdaterad: 2017-07-26

#regissorer

27 juli-2 juli 2017
Guy Hamilton hyllas av Mallorca Film Commission under Atlántida

A celebration to the late British director Guy Hamilton (1922-2016), known for his James Bond films and other movie classics, will take place on the island of Mallorca this coming June 27, 2017. The filmmaker filmed, fell in love with and retired on the Spanish island.

Among the accolades, will be a photo exhibit entitled “Guy Hamilton, a Director’s Life Behind the Scenes”, with images of Mr. Hamilton directing and relaxing with his stars on his sets. The photographs were generously loaned to the organizers by the Hamilton family, Metro-Goldwyn-Mayer Studios (MGM), and EON Productions (the Bond production company). The festival will also screen some of Mr. Hamilton’s films that week at various city theatres.

28 June - Goldfinger (1964)
5 July - Evil Under the Sun (1982)
12 July - Live and Let Die (1973)
19 July - The Man with the Golden Gun (1974)
26 July - Force 10 from Navarone (1978)

All screenings starts at 8pm and are organized by the Arxiu del So i l'Imatge (Mallorcan Film Library) from the Island's Council - and will be held at Centre de Cultura (Sa Nostra), C/ de la Concepció, 12 in Palma.

The opening gala for the festival will be held in the Bellver Castle overlooking Palma bay, and will include the participation of Britt Ekland, who worked with him in The Man with the Golden Gun, and FSWL founder Anders Frejdh who became a dear friend of Guy over the years and visited him several times in Mallorca. Anders comments:

"It's really great news that Mallorca Film Commission is organising a proper celebration of Guy who I think was a wonderful director and much loved and respected by his cast & crew. I really miss him and his sense of humour immensely but feel very privileged to have become friends with him."

Guy Hamilton in action during The Man with the Golden Gun at Pinewood Studios
Sir Roger Moore, who starred in two of the James Bond films directed by Guy Hamilton, was invited, and had sent a personal note to be read during the homage. The beloved British actor, who passed away on May 23, will be remembered at the festival events and the opening gala.

The gala will include a clips tribute and a live concert by the Chamber Film Orchestra, featuring some of the sound tracks of films directed by Mr. Hamilton, followed by a gala dinner.

Guy Hamilton was one of the most successful British directors to depict World War II and the subsequent Cold War era in film. He was born in Paris to a British diplomat, and worked for Paramount News in England before joining the Royal Navy, where he performed admirably and received several medals for his valor.

Hamilton began his film career in 1948 as an assistant for Carol Reed in “The Fallen Idol”, and the classic “The Third Man”, starring Orson Welles. He also worked as an assistant director for John Huston in another legendary production, “The African Queen”, with the great Humphrey Bogart and Katharine Hepburn.

He began directing his own productions in 1952 with “The Ringer” and went on to share the credits with some of the most important stars of the second half of the 20th century.

Hamilton directed four James Bond films: Goldfinger, Diamonds Are Forever (1971), Live and Let Die and The Man with the Golden Gun.

His World War II films are considered masterpieces of their genre, and include “The Colditz Story” (1955) with John Mills, “Funeral in Berlin” (1967) starring Michael Caine, “Battle of Britain” (1969) with the great Laurence Olivier, Trevor Howard, Christopher Plummer and Susannah York, to name a few, and “Force 10 from Navarone” (1978), with Harrison Ford in his first protagonist role.

Hamilton directed “Evil Under the Sun” (1982) in Mallorca, with Peter Ustinov, Maggie Smith and Jane Birkin as its leading protagonists.

He fell under the spell of the island, and retired in Mallorca with his wife Kerima and his son Frank. He built a home on top of a mountain facing the sea on Port d’Andratx, and lived there until his passing on April 20, 2016, at the age of 93. A proposal has been made to the Island Council to bestow the title of “Adopted Son of Mallorca” posthumously to the filmmaker.

The homage to Guy Hamilton is organised by the Mallorca Film Commission, in the frame of the convention of collaboration between the Foundation Mallorca Tourism of the Council of Mallorca and the ATB of the Government of the Balearic Islands.



For updates and the latest news on Atlántida Film Fest in Mallorca, visit the official website.

Taggar:

#guy_hamilton
#regissorer

20 APRIL 2016
FILMREGISSÖREN GUY HAMILTON (1922-2016)

FSWL är extremt sorgsna att rapportera om bortgången av ännu en älskad medlem av "James Bond familjen" och en mycket kär vän och anhängare av denna webbplats. Legendariske regissören Guy Hamilton (född i Paris den 16 september 1922), som regisserade fyra av de mest klassiska Bond-filmerna (Goldfinger (1964), Diamantfeber (1971), Leva och låta dö och Mannen med den gyllene pistolen), har avlidit i en ålder av 93 år. Vi sänder våra djupaste tankar till Guys familj och tackar honom för hans ENORMA bidrag till 007 fenomenet.

"Du kan inte riktigt ändra formeln, du kan bara filma den på ditt sätt."
Guy Hamilton [om Bond-filmerna]

Hittills har 2016 varit ett fruktansvärt år för Bond-världen eftersom Hamiltons död kommer så snart efter att vi förlorat den ikoniska scenografen Ken Adam (1921-2016).

FSWL grundaren Anders Frejdh kommentarer:
"Helt förkrossad att få höra om bortgången av Guy som jag senast besökte för drygt ett år sedan i hans hem på Mallorca. Han var och kommer alltid att vara någon jag alltid står i skuld till eftersom han generöst stöttade From Sweden With Loves väg från dess tidiga dagar på webben under 2004. Saknar honom, hans humor, vänlighet och vänskap redan mer än jag kan beskriva i ord. Talade senast med honom i februari. Kort därefter föll han, bröt höften och blev inlagd på sjukhus. När jag talade med hans styvson för två veckor sedan fick jag reda på att han återhämtade sig bra men tyvärr sviktade hans hälsa efter det. Vila i frid min vän, du kommer för alltid att finnas i mitt hjärta som en av vänligaste människor jag någonsin har träffat."

"Vi sörjer förlusten av vår käre vän Guy Hamilton som bestämt satte Bond-formeln med hans mycket hyllade regi för Goldfinger och fortsatte att underhålla publiken med Diamonds Are Forever, Live and Let Die and The Man with the Golden Gun. Vi hyllar hans enorma bidrag till Bond-filmerna." – Michael G. Wilson och Barbara Broccoli (producenter av de senaste James Bond-filmerna)

"Otroligt sorgliga nyheter att få höra att den underbara regissören Guy Hamilton har rest till klippningsrummet i himlen. 2016 är inget bra år." – Roger Moore

Vänner och kollegor som skickat en kommentar om den älskade regissören till FSWL:
"Guy, för mig - ställde in kompassen för Bond med Harry och Cubby som talangsökande promotorer. Tänk på Maurice Binder (som kan krediteras med att ha skapat musikvideo genren och formgivare av Bond-logotypen) - och Ken Adams som stil och scen Mästare för James Bond och du har den hemliga nyckeln till formeln, 007 trefaldigheten. Jag kan lätt föreställa mig Harry och Cubby vid ett bord någonstans, pasta på kokning med Maurice otåligt väntande på sin tur och sedan Harry berätta ett skämt och Maurice skrattande på sitt unika sätt och Ken virvlar runt sin konjak i en stor liten drink, drar djupt på sin Monte Cristo och sedan Guy påkallande "Bryt! Det är bara en scen för en film..." Gud så lyckliga vi var över att ha dessa passionerade människor som en del av vår Bond-familj!" – Steven Saltzman (son till Harry Saltzman)

"Mycket tråkig nyhet om Guy. En sann brittisk gentleman och en av Bond-originalen. Av hans fyra Bond-filmer är Goldfinger min favorit. Vilken fantastisk film! Janine och jag tillbringade en mycket trevlig helg med Guy i Paris för ett par år sedan och lärde känna honom riktigt bra. Han berättade några mycket roliga historier om hans eskapader i flottan under andra världskriget. Med anledning av att han patade flytande franska var han engagerad i att ta emot agenter i Bretagne och vid ett tillfälle var strandsatt då hans båt plötsligt tvingades åka iväg.
Mitt första möte med Guy var under 1947 när han var assistent åt Carol Reed för The Third Man och jag var en obetydlig regiassistent." – John Glen (regissör för fem James Bond-filmer)

Ian Flemings levnadstecknare och FSWL anhängaren Andrew Lycett skrev:
"Jag är så ledsen att Peter Janson-Smiths bortgång har följts så snabbt av Guy Hamiltons. Jag lärde känna honom när jag var i tonåren eftersom hans mor bodde i vår by."

"Åh nej, den GODE Guy ... Jag är en skådespelare med massor av idéer och om var och en sade han till mig: "Okej, visa mig" vilket jag gjorde. Sedan sade han, "Okej, visa nu honom [fantastiskt knaprig gamla Aussie DP] och så gjorde jag det. Han hade alltid skratt och säga, ''AY UPP, Guy sade då, 'Okej, låt oss filma det." Han lät mig göra det ROLIGA i Diamonds [Are Forever] där en del var det roligaste ögonblicket någonsin i en Bond-film enligt Sir Roger Moore med hänvisning till den slutliga Mr Wint-OOOH ögonblick uppskattar vänligt Sean [Connery] gåva upp sin "YAA-HAA".
Den första "gåvan" Guy gav mig var när jag frågade honom efter att jag hade fått del av en av de två homosexuella mördare [första gången i filmhistorien där två killar tydligt identifierades som homosexuella] Jag frågade Guy att inte berätta vilken jag skulle spela. Han sa: "Jaså, varför då?" Han skulle aldrig provspelade; han hade en instinkt för mig och gjutning i allmänhet som att se att Putter Smith borde vara en av killarna. Jag svarade "Jag vet inte varför, [och jag Did not] jag bara inte vill veta." Han gick och såg till att ingen [inklusive Putter] berättade för mig att jag var Mr. Wint. Och där var jag, i öknen ligger utanför Vegas, två timmar före min första gången på kameran och jag fortfarande inte vet. En djärv flytta från min sida ... och GALEN (!) men det är jag. TACK, Guy!" – Bruce Glover (Diamantfeber)

"Vila i frid Guy Hamilton, en stor Regissör och en underbar man!" – John Richardson (SFX maestro och son till Cliff Richardson som Guy också arbetade med)

"Jag är ledsen, förkrossad och kommer aldrig att glömma vänskapen och vänligheten från den underbara Guy Hamilton. Diamanter och Guy ... är för evigt ... Fan fan fan!
Regissera något underbart i himlen. Vila vibrerande man."
Lana Wood (Plenty O'Toole i Diamantfeber)

"Väldigt tråkig nyhet. En mycket bra regissör. Vila i frid, Mr. Nice Guy. Du var en gentleman i vår bransch." – Terry Mountain (Blofeld vakt i Diamantfeber)

"Så tråkigt ... Vila i frid, Guy Hamilton." – Caron Gardner (Flying Circus pilot i Goldfinger)

"Jag var så hedrad över att ha arbetat med Guy. Gud välsigne hans själ!" – Trina Parks (Thumper i Diamantfeber)

"Jag är så ledsen att höra om Guy Hamilton. Både han och Roger var så varma människor som förändrade mitt liv under tre lycksaliga dagar." – Madeline Smith (Miss Caruso i Leva och låta dö)

Om Guy Hamilton:
Guy Hamilton föddes i Paris, Frankrike där hans engelska föräldrar bodde. Kvar i Frankrike under den nazistiska ockupationen, var han aktiv i den franska motståndsrörelsen. Efter krigsslutet arbetade han som assistent till Carol Reed på filmer som Ögonvittnet (1948) och Den tredje mannen (1949), innan han fick möjligheten att regissera sin första film, Mysteriet Milton (1952). Han gjorde 22 filmer från 1950-talet till 1980-talet varav fyra filmer baserade på Ian Flemings framgångsrika James Bond romaner.

Hamilton var en av många regissörer som avböjde Dr No (1962) men kom in i serien efter att Terence Young hoppade av Goldfinger. Han lämnade under förberedelserna av Älskade spion (1977).

Skådespelare från Bond-filmerna minns hur det var att arbeta med Guy:

"Som jag minns det blev skådespelaren som skulle spela Hamilton sjuk eller av någon anledning inte tillgänglig för att fullfölja åtagandet. Roger frågade Guy, "Varför inte låta Bob gör det?" och Guy gick med på att jag fick rollen." – Bob Dix (Leva och låta dö)

"På den tiden var jag mycket rädd för Guy Hamilton eftersom han var en mycket exakt och krävande regissör. Men, efter att ha träffat honom på senare år och pratat om Bond-filmen måste jag säga att han är en fantastisk människa och absolut inte någon jag var tvungen att vara rädd för." – Britt Ekland (Mary Goodnight i Mannen med den gyllene pistolen)

"Han visste vad han ville och jag hoppas att jag gav honom vad han frågade mig. Styra Bond är förmodligen mindre om skådespelarna och mer om den övergripande takten och stil av filmen. Guy var en veteran regissör som kände sina grejer." – David Hedison (Felix Leiter i Leva och låta dö)

"Guy är bortom bedårande! Han lät mig göra vad jag ville med min karaktär och var rolig att hänga med. Minns också att han och hans fru blev rånade i Las Vegas medan de sov!" – Lana Wood

"Det första samtalet jag hade med Guy handlade inte om filmer eller något liknande eftersom vi första gången sågs på en jazzklubb i LA [Guy var en STOR jazz fantast!] när han såg en av mina föreställningar med jazzikonen Thelonious Monk. Det var aldrig något skitsnack med Guy. Alla respekterade honom och kallade honom Guv.” – Putter Smith (Mr. Kidd i Diamantfeber)

"Guy Hamilton var generös i hur mycket du fick avvika från den ursprungliga manuset. Men man försökte inte göra det alltför ofta." – Shane Rimmer (Tom i Diamantfeber)

Hamilton valdes först för att regissera Superman (1978) men på grund av hans status som en skatt exil tilläts han bara vara i England, då produktionen i sista minuten hade flyttat in till Pinewood Studios, i trettio dagar. Jobbet som regissör erbjöds därför till Richard Donner, men Hamilton insisterade att han betalades till fullo.

På 1980-talet tillfrågades även Guy Hamilton om att regissera Batman (1989) eftersom producenten Michael Uslan trodde att Batman skulle kunna bli en filmserie i samma anda som 007. Enligt Bruce Scivally, författare av Billion Dollar Batman, sade Uslan att de "hade några samtal" med Hamilton men att producenterna Peter Guber och Jon Peters tänkte sig en mer komisk approach och vände sig till Ivan Reitman, sen Joe Dante, som sade ja, men så småningom hoppade av eftersom han "inte trodde på det." Det var 1984, projektet gick sedan igenom flera händer innan Tim Burton till slut valdes som regissör.

Efter pensioneringen från filmbranschen i början av 1990-talet spelade Guy mycket golf (en sport han introducerade Sean Connery till inför inspelningen av Goldfinger) och bidrog till en mängd litteratur inklusive On the Tracks of 007 (utgiven 2008) genom FSWL bidragsgivare Martijn Mulder. Introduktionen för det officiella programmet till 50-årsjubileet av Goldfinger i Oslo 2014. Och flera timmars intervjuer för Some Kind Of Hero: The Remarkable Story of the James Bond films (2012) skriven av FSWL läsarna Ajay Chowdhury & Matthew Field. Guy gästade också på många Bond evenemang såsom spektakulära Vue sur Bond i Kanada (arrangerat av Hilary Saltzman, dotter till Harry) som FSWL hade förmånen att delta på.

Guy efterlämnar styvsonen Frank. Hans fru sedan många år, Keri, avled i juli 2014. (Innan Keri var Guy gift med skådespelerskan Naomi Chance.)



Ett urval av Guy Hamiltons övriga filmer: (IMDB profil)
• Inkräktaren (1953)
• Det är från polisen (1954)
• Mästerrymmarna på Colditz (1955) (som han också skrev)
• Charley Moon (1956)
• Manuela (1957)
• A Touch of Larceny (1959)
• The Devil's Disciple (1959)
• The Best of Enemies (1962)
• Man in the Middle (1963)
• The Party's Over (1965)
Begravning i Berlin (1966) (producerad av Harry Saltzman)
Slaget om England (1969) (med Curd Jürgens och Robert Shaw, producerad av Harry Saltzman)
Styrka 10 från Navarone (1978) (med Robert Shaw, Barbara Bach, Edward Fox & Richard Kiel)
• Spegeln sprack från kant till kant (1980)
• Mord på ljusa dagen (1982)
• Remo - Obeväpnad, men farlig (1985)
• Try this One for Size (1989)

Klicka här för att lyssna på regissören Guy Hamilton diskutera ingredienserna i en lyckad Bond film och när han ser tillbaka på en karriär som började med en lärlingstid i franska filmbranschen vid 17 års ålder. Regissören vidhåller att, i hans mening, även om Bond-filmerna stött på problem är en av de gyllene reglerna i produktionen att lägga pengarna på bioduken, särskilt med inspelningsplatser och stunt, som ska se så dyr och spektakulär ut som möjligt. Hans syn på Bond är att den hemlige agenten är en sentida Saint George, om än en liderlig en, och de skurkar han möter representerar draken.

Andra dödsannonser om Guy Hamilton:
>BBC News (2016-04-21)
>British Film Institute (2016-04-21)
>Daily Mail (2016-04-21-4)
>Empire (21-4-2016)
>Hollywood Reporter (2016-04-21)
>Telegraph (2016-04-21)
>The Guardian (2016-04-21)
>Variety (2016-04-21)

Redaktörens anmärkning:
För andra James Bond regissörer presenterade på From Sweden with Love, klicka här.

Bild ovan:
Guy Hamilton på Mallorca. Foto av Anders Frejdh. © 2016 From Sweden with Love.

Läs mer om Guy Hamilton och hans enastående karriär:
www.screenonline.org.uk/people/id/502623/

Taggar:

#guy_hamilton
#regissorer
#till_minne_av

1 AUGUSTI 2015
BRITTISKA REGISSÖREN SAM MENDES FYLLER 50

En hyllning av den begåvade och mycket älskade brittiska regissören Sam Mendes, medlem av "James Bond familjen" sedan 2011.

Med denna sida vill From Sweden with Love hylla Sam Mendes på hans 50-årsdag.

"Dear Sam - very best wishes for you birthday. Keep up the great work."

Om Sam Mendes:
Sam Mendes började sin teaterkarriär som regiassistent vid Chichester Festival Theatre och var den första konstnärliga ledaren för Minerva 1989. 1992 grundade han Donmar Warehouse där han var konstnärlig ledare fram till 2002.

När han var på Donmar Warehouse regisserade han Assassins (Olivier och Evening Standard utmärkelser), Translations, Cabaret, Glengarry Glen Ross, The Glass Menagerie (Olivier Award), Company (Olivier Award), Habeas Corpus, The Front Page, The Blue Room, To the Green Fields Beyond, Uncle Vanya (Olivier och Evening Standard utmärkelser) och Twelfth Night (Olivier och Evening Standard utmärkelser). I West End: The Cherry Orchard (Critic's circle Award), The Plough and the Stars, Kean, London Assurance och Oliver! som körde för fyra år på London Palladium.

Under 2009 debuterade hans transatlantiska bolag, The Bridge Project, med produktioner av A Winter's Tale och The Cherry Orchard ledda av Simon Russell Beale och Ethan Hawke. Pjäserna öppnade i New York och fortsatte på Old Vic i maj 2009 efter en internationell turné. Under 2010 äntrade The Bridge Project sitt andra år med produktioner av As You Like It och The Tempest, ledda av Stephen Dillane. I den tredje och sista säsongen 2011 hade Kevin Spacey huvudrollen i Richard III. Under 2013 hade Sams produktion av Charlie & the Chocolate Factory premiär i Londons West End.

Filmer inkluderar American Beauty (Oscar® för bästa regi och bästa film, Golden Globe, DGA Award), Road to Perdition (2002), Jarhead (2005), Revolutionary Road (2008), Away We Go (2009) och Skyfall (2012) (2012).

Han har mottagit av Director's Guild Lifetime Achievement Award och en Olivier Award för Outstanding Achievement inom teatern. Han fick en CBE av Elisabeth II under 2000.

Sam Mendes återvände till Bond-serien under 2014 som regissör för SPECTRE (2015).

Redaktörens anmärkning:
För andra James Bond regissörer presenterade på From Sweden with Love, klicka här.

Bild ovan:
Sam Mendes efter den första presskonferensen för Skyfall i november 2011. Foto av David Dettman. © EON Productions. Alla rättigheter förbehållna.

För mer information om Sam Mendes, kolla in hans profil på IMDB:
www.imdb.com/name/nm0005222/

Taggar:

#regissorer

4 JUNI 2015
SAMTAL MED KLIPPAREN & REGISSÖREN JOHN GLEN

The Space, ett unikt återkommande Brighton baserat underhållnings och konst evenemang inklusive exklusiva intervjuer med specialgäster, välkomnar legendariske James Bond filmregissören och klipparen John Glen och hyllade sångaren/låtskrivaren Badly Drawn Boy torsdagen den 4 juni klockan 20:00.

Värd för evenemanget, som sponsras av Brighton Film School, är Lisa Holloway och dörrarna öppnar 19:15.

Om John Glen:
Mest känd för sin regi och klipparbete på åtta James Bond-filmer, från 1960-talet till 1980-talet. Han har regisserat fler Bondfilmer än någon annan - Ur dödlig synvinkel (1981), Octopussy (1983) (1983), Levande måltavla (1985), Iskallt uppdrag (1987) och Tid för hämnd (1989). Under 60-talet och 70-talet arbetade han som 2nd Unit regissör på filmer som The Italian Job (1969), Stålmannen (1978) och De vilda gässen (1978). John var också klippare och 2nd Unit regissör för tre andra Bond-filmer - I Hennes Majestäts hemliga tjänst (1969), Älskade spion (1977) och Moonraker (1979) (1979). Denna legendariska James Bond figur är verkligen en etablerad medlem av den så kallade familjen associerad med den enormt framgångsrika filmserien.

Redaktörens anmärkning:
John arbetar för närvarande med en uppdaterad och omarbetad version av sin självbiografi (For My Eyes Only) för publicering under hösten i samband med premiären av den 24:e James Bond filmen, SPECTRE.

För fler James Bond event presenterade på From Sweden with Love, klicka här.

Bild ovan:
John Glen med skådespelerskan Kristina Wayborn och SFX mästaren John Richardson under ett samtal innan vår specialvisning av Octopussy på Filmhuset i Stockholm 2014. Foto av Cawa Media. © From Sweden with Love.

Boka en biljett till eventet med John Glen på den officiella hemsidan:
www.thespace.uk.com

Taggar:

#regissorer

15 MAJ 2015
EN HYLLNING AV BOND-REGISSÖREN JOHN GLEN

En hyllning av klipparen, 2nd Unit regissören och femfaldig Bond-regissör (flest av alla) John Glen på hans födelsedag.

Med denna sida vill From Sweden with Love hylla John Glen och officiellt tacka honom för att han förgyllde vår James Bond festival i Stockholm den 19-21 september 2014.

"Happy birthday John, your contribution to the James Bond film series and legacy of 007 are forever!"

Vänner och kollegor från James Bond filmerna om John Glen:

"John behöll de allra värsta tagningarna, inklusive mig kliande mitt skrev eller blinkande när jag avfyrade en pistol. Allttid på skoj med otroligt dålig smak, men definitivt bara för våra ögon."
Sir Roger Moore

"Mycket hårt arbetande regissör som det var ett nöje att arbeta med." – Albert Moses, Saddrudin i Octopussy

"John var mycket professionell och lättsam. Otänkbart att han skulle ha varit på dåligt humör!"
Andreas Wisniewski, Necros i Iskallt uppdrag

"John var alltid jättekul att arbeta med och på grund av sin bakgrund som klippare visste han exakt vad han ville, vad han behövde och hur allt skulle hänga ihop. Väldigt uppfriskande att arbeta så, särskilt i dagens värld." – John Richardson, Ansvarig för SFX, modell och visuella effekter på nio James Bond filmer

"En av de trevligaste män jag någonsin träffat. En jordnära Taurian och väldigt lugn under alla omständigheter. Än idag är jag mycket tacksam för att han valde mig för rollen som Magda i Octopussy." – Kristina Wayborn

"En väldigt mysig man, precis som Desmond Llewelyn [Q i 17 James Bond filmer]. Sympatisk, lugn och väldigt snäll man. Hörde honom aldrig säga ett ont ord om någon." – Mary Stavin, en av cirkusartisterna i Octopussy och Kimberley Jones i Levande måltavla

"John är en mycket älskvärd människa som alltid hade ett leende på läpparna och det var underbart att återigen få träffa honom på 30-årsdagen av Octopussy in 2013." – Safira Afzal, en av cirkusartisterna i Octopussy

"Varm. Snäll. Genialisk." – Virginia Hey, Rubavich i Iskallt uppdrag

Om John Glen:
John Glen är en jätte i Bond-världen med krediter från inte mindre än åtta filmer i serien. Han haft olika roller genom åren, från klippare till redigerare och second unit regissör för I hennes majestäts hemliga tjänst (1969), Älskade spion (1977) och Moonraker (1979) (1979).

John erbjöds att regissera Ur dödlig synvinkel (1981) och fortsatte att regissera alla andra James Bond-filmer på 1980-talet; Octopussy (1983) (1983), Levande måltavla (1985), Iskallt uppdrag (1987) och Tid för hämnd (1989).

John arbetade också med Roger Moore vid flera tillfällen utanför James Bond-serien. Med Roger i en huvudroll var han regissör för 2nd Unit teamet i Gold (1974), De sista äventyrarna (1976) och De vilda gässen (1978). 1980 regisserade han Roger i Havets vargar. Bland andra filmmeriter från John Glens långa och fantastiska karriär finns regissörsrollen för Christopher Columbus: The Discovery (1992) and The Point Men (2001)

2001 gav John Glen ut sin självbiografi, For My Eyes Only: My Life with James Bond, som vi rekommenderar alla filmälskare och Bondfantaster att läsa.

I september 2007 intervjuade Anders Frejdh John Glen exklusivt för FSWL och Roger Moores officiella hemsida. Läs hans intervju med John Glen.

Under 2012, för 50-årsjubileet av den första James Bond filmen (Dr. No), har John närvarat på flera speciella evenemang, bland annat en regissörspanel i Las Vegas och en filmfestival i Oman.

John arbetar för närvarande med en uppdaterad och omarbetad version av sin självbiografi för publicering under hösten i samband med premiären av den 24:e James Bond filmen, SPECTRE.

Redaktörens anmärkning:
För andra James Bond regissörer presenterade på From Sweden with Love, klicka här.

Bild ovan:
John Glen med Paul Johnston, brittisk ambassadör i Sverige, på vår James Bond gala i Stockholm den 20 september 2014. Foto av Cawa Media. © From Sweden with Love.

För mer information om John Glens karriär, kolla in hans profil på IMDB:
www.imdb.com/name/nm0322515/

Taggar:

#regissorer

10 FEBRUARI 2015
EN HYLLNING AV REGISSÖREN MICHAEL APTED

En hyllning av den begåvade och älskade brittiske regissören och dokumentärfilmaren Michael Apted, medlem av "James Bond familjen" sedan 1999.

Med denna sida vill From Sweden with Love hylla Michael Apted på hans födelsedag.

"Dear Michael, happy birthday and keep up the great work."

Om Michael Apted:
Michael Apted föddes i England 1941 och studerade juridik och historia vid universitet i Cambridge. 1963 började han arbeta med researchuppdrag för Granada Television. Inom några år hade han blivit reporter (World in Action) och TV-regissör (Coronation Street).

Han debuterade som filmregissör 1972 med The Triple Echo med Oliver Reed och Glenda Jackson. Under 1970-talet regisserade Apted Stardust (1974) med David Essex, Kniven på strupen (1976) med Stacy Keach och Mysteriet Agatha (1979) med Vanessa Redgrave och Dustin Hoffman.

Michael Apted regisserade sin första amerikanska film 1980, Loretta med Sissy Spacek i titelrollen. Filmen fick sju Oscarnomineringar och Sissy Spacek belönades med en Oscar för sitt porträtt av countrysångerskan Loretta Lynn. Därefter regisserade Apted Kalla mig Örnie (1981) med John Belushi, Kipperbang (1982), Gorkijparken (1983) med William Hurt och Lee Marvin och Mammas nye kille (1984).

Han regisserade sedan en dokumentärfilm om Sting kallad Bring on The Night och komedin Kaos på akuten (1987) med Richard Pryor. Sedan följde det femfaldigt Oscarnominerade dramat De dimhöljda bergens gorillor (1988) där Sigourney Weaver porträtterade gorillaforskaren.

1989 reste Apted till Ryssland för att filma dokumentären The Long Way Home som handlar om rockstjärnan Boris Grebenshikov. 1990 regisserade han Class Action, ett rättegångsdrama med Gene Hackman och Mary Elizabeth Mastrantonio. Samma år regisserade Apted piloten och det första avsnittet i TV-serien My Life and Time.

1992 regisserade Apted tre filmer; 35 Up, Incident at Oglala och Åskhjärta. Dokumentären 35 Up handlar om 14 engelska skolbarn som Apted följt sedan 1963. Han har träffat och filmat gruppen var sjunde år. Både 35 Up och den tidigare dokumentären om gruppen, 28 Up, har blivit prisbelönade. Apted har också varit verkställande producent till amerikanska och ryska versioner av Up-serien, 14 Up In America och 14 Up in Russia.

Thrillern Åskhjärta med Val Kilmer och Sam Shepard handlar om två FBI-agenter som ska utreda ett mord i ett indianreservat. Mordet är del i en konspiration för att krossa indianerna. Av en slump handlar Apteds dokumentär Incident at Oglala (producerad av Robert Redford), om liknande händelser som utspelades i indianreservatet i South Dakota på 1970-talet.

1994 regisserade Apted thrillern Blint vittne med Madeleine Stowe och Aidan Quinn i huvudrollerna. Samma år premiärvisades regissörens dokumentär Moving the Mountain vid Human Rights Watch International Film Festival. Denna flerfaldigt prisbelönade film handlar om händelserna som ledde fram till massakern på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989 och vad som hände sedan. 1994 regisserade Apted även Nell med Jodie Foster i titelrollen som kvinnan som vuxit upp helt isolerad i Smoky Mountains och talar ett eget språk. Liam Neeson gestaltar läkaren som hittar henne och Natasha Richardson psykologen som vill att hon ska omhändertas. Foster Oscarnominerades för rollen och filmen spelade in över 100 miljoner dollar.

1996 regisserade Apted också en thriller om läkaretik, Bakom stängda dörrar, med Hugh Grant, Gene Hackman och Sarah Jessica Parker. Därefter följde han en rad musikartister och konstnärer, bl.a. David Bowie och Roy Lichtenstein, för att visa hur den konstnärliga kreativiteten fungerar. Det resulterade i dokumentärfilmen Inspirations som premiärvisades vid Toronto International Film Festival 1997.

1998 regisserade han Always Outnumbered, som handlar om en f.d. tjuv som försöker börja ett nytt liv i Los Angeles. Huvudrollen spelades av Laurence Fishburne. Samma år visade BBC Apteds dokumentär 42 Up, den sjätte filmen om skolklassen han följt sedan 1963. 1999 belönades Michael Apted med utmärkelsen Career Achievement Award från The International Documentary Association.

Efter den 19:e James Bond filmen, Världen räcker inte till (1999), regisserade Michael Apted Enigma (2001), En kvinnas hämnd (2002), tre avsnitt av den populära tv-serien Rome (2005), Amazing Grace (2006) med Albert Finney (Kincade i Skyfall), Berättelsen om Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen (2010), Hallelujah (2011) och Chasing Mavericks (2012).

Han har också fortsatt sitt dokumentära arbete om livet för barnen från 1963 års skolklass med ytterligare två filmer de senaste åren; 49 Up (2005) och 56 Up som släpptes 2012.

I augusti 2011 intervjuade Michael Apted en regissörskollega från Bond-världen, vår gode vän Guy Hamilton, för Directors Guild of Americas vägnar. Den över två timmar långa intervjun går att se på DGA:s hemsida.

Michael Apted har precis avslutat inspelningen av Unlocked med svenska skådespelerskan Noomi Rapace i huvudrollen.

Redaktörens anmärkning:
För andra James Bond regissörer presenterade på From Sweden with Love, klicka här.

Bild above:
Pressbild av Michael Apted för The World Is Not Enough (Världen räcker inte till). Foto av Keith Hamshere. © 1999 Danjaq LLC. & Metro-Goldwyn-Mayer (MGM). Alla rättigheter förbehållna.

För mer information om Michael Apted, kolla in hans profil på IMDB:
www.imdb.com/name/nm0000776/

Taggar:

#regissorer

24 OKTOBER 2013
EN HYLLNING AV REGISSÖREN MARTIN CAMPBELL

Födelsedag för Martin Campbell, den begåvade regissören från Nya Zealand med två James Bond-filmer på sin meritlista. 1995 regisserade han Pierce Brosnan i GoldenEye (1995), Brosnans första Bondfilm, och 2006 regisserade han Daniel Craig i hans första film som James Bond, Casino Royale.

Med denna särskilda sida vill vi hylla Martin Campbell på hans födelsedag.

"Dear Martin, happy birthday and warm regards from Sweden. We are really looking forward to see you again in the director's chair for a James Bond film."

Om Martin Campbell:
Martin Campbell är född i Nya Zeeland. Han flyttade till Storbritannien där han började filmkarriären som kameraman. Han producerade den kontroversiella brittiska filmen Revolt och därefter Black Joy som tävlade på filmfestivalen i Cannes.

Campbell regidebuterade med den actionfyllda TV-serien De professionella (1978-1980) och sedan regisserade han två andra populära BBC-serier, Ring så spanar vi (1980) och Minder (1980). I mitten av 1980-talet räknades han som en av Englands bästa tv-regissörer. Han regisserade också de prisbelönade miniserierna Reilly - mästerspionen (1983), med Sam Neill i huvudrollen, och Edge of Darkness (1985).

Campbells första Hollywoodfilm var Criminal Law (1988) och sedan regisserade han Oskyldigt misstänkt (1991) och Flykten från Absolom (1994). För amerikansk tv har han regisserat HBO-filmen Cast a Deadly Spell och två avsnitt av deckarserien Uppdrag: mord.

Efter GoldenEye (1995) har han regisserat Oscar och Golden Globe nominerade jättesuccén Zorro – den maskerade hämnaren (1998) med Catherine Zeta-Jones och Antonio Banderas, Vertical Limit (2000) med Izabella Scorupco, Beyond Borders (2003) och Legenden om Zorro (2005), återigen med Zeta-Jones and Banderas.

I januari 2012 deltog Martin i en panel med James Bond regissörer i Las Vegas som rivstartade firandet 50-årsjubileet av filmserien med 007.

Redaktörens anmärkning:
För andra James Bond regissörer presenterade på From Sweden with Love, klicka här.

Bild ovan:
Dedikerat foto från regissören Martin Campbell till FSWL:s grundare. © From Sweden with Love.

För mer information om Martin Campbell, kolla in hans profil på IMDB:
www.imdb.com/name/nm0132709/

Taggar:

#regissorer

27 NOVEMBER 2010
FILMREGISSÖREN IRVIN KERSHNER (1923-2010)

Never Say Never Again regissören Irvin Kershner avled idag. Våra tankar går närmast till hans familj.

Irvin Kershner, som även kallades rätt och slätt för "Kersh", avled i sitt hem i Los Angeles efter en tids sjukdom. Han blev 87 år.

Kershner är förstår mest känd för att regisserat en av världens bästa uppföljare Stjärnornas krig: Rymdimperiet slår tillbaka (1980). Den gode Kershner regisserade även den inofficiella James Bond-filmen Never Say Never Again (1983) och Robocop 2 (1990).

Redaktörens anmärkning:
För andra James Bond regissörer presenterade på From Sweden with Love, klicka här.

Läs mer om Irvin Kershner och hans filmkarriär på IMDB:
www.imdb.com/name/nm0449984/

Taggar:

#regissorer
#till_minne_av

6 MARS 2010
FILMREGISSÖREN LEWIS GILBERT FYLLER 90 ÅR

Den världskände James Bond regissören Lewis Gilbert fyller 90 år. Gilbert har regisserat tre av de största Bondfilmerna i den framgångsrika filmserien - Man lever bara två gånger (1967), Älskade spion (1977) och Moonraker (1979).

From Sweden With Love vill här skicka sin personliga hälsning till denna underbara personlighet.

"Dear Lewis: Warm regards from Sweden with love. Your work stands for itself."

Om Lewis Gilbert:
Lewis Gilbert föddes 1920 och började sin karriär som regissör och samtidigt knuten till US Army Air Corps i andra världskriget. Han fortsatte med att regissera över 40 filmer, däribland tre James Bond filmer och klassiker som Sänk Bismarck! (1960) och Shirley Valentine (1989) (med Joanna Lumley i en av rollerna). Han har också varit en flitig författare och producent. Av Gilberts utmärkelser finns bland annat två BAFTA-priser (Sikta mot himlen (1956) and Timmarna med Rita (1983)) och en Golden Globe (Vänner). Hans film Fallet Alfie (1966) nominerades till flera Oscar.

1997 fick Gilbert motta en CBE (Commander of the Order of the British Empire) för sina insatser inom film. Fem år senare regisserade han sin sista film, Before You Go (2002) med Dermot Crowley (Major Kamp i Octopussy) i en av rollerna.

I april 2010 gav Lewis ut sin självbiografi med titeln All My Flashbacks i vilken han säger att Älskade spion (1977) var höjdpunkten i hans karriär.

Vart han än bott i världen har han förblivit en lojal anhängare av Arsenal Football Club.

Redaktörens anmärkning:
Lewis Gilberts svåger, skådespelaren Sydney Tafler, spelade kaptenen för "Liparus" i Älskade spion.

För andra James Bond regissörer presenterade på From Sweden with Love, klicka här.

Bild ovan:
Lewis Gilbert dedikerar sin självbiografi till "From Sweden With Love" efter en intervju i London. © 2010 Wolfgang Thürauf. Alla rättigheter reserverade.

Läs mer om regissören Lewis Gilbert på Wikipedia:
en.wikipedia.org/wiki/Lewis_Gilbert

Taggar:

#regissorer

28 APR 2009
LYSSNA PÅ GUY HAMILTON I ABERDEEN

Guy Hamilton i samtal med Janice Forsyth, Kings College konferenscenter kl 1800.

Efter att varit assisterande regissör för två av de mest klassiska filmerna i filmhistorien, Carol Reeds Den tredje mannen (1949) med Orson Welles och John Hustons Afrikas drottning (1951) med Katherine Hepburn och Humphrey Bogart, fortsatte Guy Hamilton med att regissera fyra James Bond filmer, GOLDFINGER (1964) och DIAMANTFEBER (1971) med Sean Connery resp. LEVA OCH LÅTA DÖ (1973) och MANNEN MED DEN GYLLENE PISTOLEN (1974) med Roger Moore. Han har också regisserat en av de främsta thrillers om kalla kriget, Begravning i Berlin (1966) med Michael Caine.
Hans övriga filmer inkl. Det är från Polisen (1954) med Alastair Sim, Mästerrymmarna på Colditz (1955) med John Mills och Slaget om England (1969) med Laurence Olivier och Susannah York.

Guy Hamilton kommer att intervjuas av BBC Movie Cafes presentatör Janice Forsyth.

Boka biljett på sidan nedan:
www.abdn.ac.uk/directorscut/profiles/hamilton/

Taggar:

#guy_hamilton
#regissorer

30 SEPTEMBER 2007
INTERVJU MED FILMREGISSÖREN JOHN GLEN

Grundaren och chefredaktören för hemsidan From Sweden with Love (Anders Frejdh) tog kontakt med John Glen för att prata om hans filmkarriär och framförallt om hans arbete med James Bond filmerna som varade i 30 år.

Från I Hennes Majestäts hemliga tjänst (1969) till Tid för hämnd (1989) arbetade Glen med tre av skådespelarna som spelat James Bond agent 007 - George Lazenby (1969), Roger Moore (Bond mellan 1973 och 1985) och Timothy Dalton (1987-1989).

>Läs hela intervjun med John Glen genom att klicka här

Redaktörens anmärkning:
För andra James Bond regissörer presenterade på From Sweden with Love, klicka här.

Bild ovan:
John Glen och Mary Stavin under inspelningen av Octopussy i Indien. © 1983 Danjaq S.A. & MGM/United Artists Pictures. Alla rättigheter förbehållna.

Läs mer om alla filmer som regissören John Glen arbetat med på IMDB:
www.imdb.com/name/nm0322515/

Taggar:

#regissorer

14 AUGUSTI 2002
JAMES BOND REGISSÖREN PETER HUNT (1925-2002)

Peter R. Hunt, brittisk filmklippare och regissör som redigerade de fem första James Bond filmerna - Agent 007 med rätt att döda (1962), Agent 007 ser rött (1963), Goldfinger (1964) (1964), Åskbollen (1965) och Man lever bara två gånger (1967) - innan han erbjöds jobbet som regissör för I hennes majestäts hemliga tjänst (1969) avled den 14 augusti 2002 i en ålder av 77 år.

Filmklipparen, redigeraren och regissören Peter Hunt var associerad med den enorma framgången för James Bond-filmerna, den mest långlivade serien i filmhistorien. Han redigerade de fem första Bond-filmerna - som av de flesta anses vara de bästa - där han skapade en vass klippningsstil som gjort avtryck hos många redigerare och regissörer av actionfilmer.

Han regisserade också en film, On Her Majesty's Secret Service (I Hennes Majestäts hemliga tjänst) med George Lazenby i rollen som agent 007, numera ansedd som en av de bästa Bond-filmrna. Den oerfarna australiske modellen fick skulden för filmens jämförelsevis dåliga biointäkter medan Hunt hyllades för taktfull och till synes obesvärad regi.

"Jag träffade Peter första gången 1947, när jag precis börjat som klippare på London Films Shepperton. Peter var då klipparassistent. Okänd för mig, hade Peter sett min karriär utvecklas som klippare och second unit regissör för TV-serier som Danger Man. När han behövde en regissör att filma bobsekvensen i Schweiz kontaktade han mig och lyckades övertyga Harry och Cubby att jag var mannen för jobbet." - John Glen (2nd Unit regissör för OHMSS)

"Peter och jag arbetade tillsammans med 11 produktioner. Jag träffade honom första gången under arbetet med 1960 års Sänk Bismarck! när jag assisterade ljudredigeraren för filmen, (den legendariska) Win Ryder. Jag ville så gärna återvända till att arbeta med bild snarare än ljud och det var helt av en slump att Peter assistent rörde sig och vi bildade ett nytt team. Han var aldrig för stolt för att acceptera idéer jag föreslog och efter ett tag tillät han mig att sätta ihop scener som han senare kunde finklippa. När budgeten på Dr No inte möjliggjorde två ljudspår-läggare tvekade han inte att ge mig jobbet som ljudeffekt-läggare. Det var ett enormt stort beslut, oerhört sällsynt på den tiden. Han gjorde ett mycket tidigt beslut om Dr No att filmen var att "hålla sig i rörelse" och hans bidrag till dessa tidiga Bondfilmer var enorm. Han kunde vara hänsynslös ibland och jag blev ledsen över att se klipparen Thelma Connell lyftas bort från You Only Live Twice när Peter återvände från regiarbetet med 2nd unit teamet. Vi skildes åt när han fick jobbet som regissör för OHMSS och jag fick min dröm om att bli filmklippare uppfylld. Flera år senare fick jag en chock när jag såg honom intervjuas på TV och det var uppenbart att han hade ett mycket allvarligt hälsoproblem. Han var utan tvekan en mycket begåvad filmskapare." - Norman Wanstall (Oscar® belönad ljudläggare)

"En gentleman och skådespelarregissör som alltid sade - låt mig se dig agera så klipper jag det bra.” - Terence Mountain (Raphael i OHMSS)

Om Peter Hunt:
Hunt föddes i London den 11 mars 1925 där han lärde sig mycket av en farbror som gjorde statliga tränings- och utbildningsfilmer. Hans första berömmelse var faktiskt genom en rekryteringsaffisch för The Boy Scouts Association när han var 16, och han läste bibeltexten på Lord Baden-Powells begravning. Vid 17 års ålder tog han värvning i armén och beordrades nästan direkt till Italien där han deltog i slaget vid Cassino.

Efter kriget återvände han för att arbeta med sin farbror, innan han blev klippningsassistent för Alexander Korda och fullfjädrad redigerare för Djävulspatrullen (1956). Han arbetade med både Terence Young och Lewis Gilbert på ett antal filmer innan han redigerade deras Bond-filmer.

Hunt hade ett decennium av redigering bakom sig men gick motvilligt med på att redigera den första Bond-filmen 1962, Dr No. "Jag var egentligen inte alls intresserad av att göra den", berättade han. "Men, så tänkte jag, ja, om Terence [Young] är regissör, som jag kände bra och tyckte om, blir det nog bra." Tidigare hade Hunt föreslagit för Harry Saltzman, i sitt sökande efter en skådespelare att porträttera James Bond, att producenten skulle kolla in filmen han just hade redigerat, den svaga krigskomedin Tidernas agent (1961), i vilken Sean Connery spelade en zigenare som var gårdfarihandlare.

Redigeringsstilen av Bond-filmerna växte fram därför att, "om vi lät dem röra sig snabbt nog kommer folk inte se de tomma hålen," det som redigerarna kallar "chets", eller fyndiga redigeringstrick. "För Agent 007 med rätt att döda, till exempel, var det en hel del som saknades i filmen när vi kom tillbaka från inspelningen på Jamaica och jag var tvungen att klippa om den och ljudsätta den på ett sådant sätt som lät vettigt."

Efter det beslutade sig Hunt för att använda "jump cuts" och snabb klippning med mycket få in- och utzoomningar som "förstör spänningen i filmen". Fighten mellan Connery och Robert Shaw ombord på Orientexpressen i Agent 007 ser rött krävde totalt 59 klippningar för 115 sekunders film.

Förutom redigering så regisserade Hunt några second-unit scener för Bond-filmerna, liksom titelsekvensen för Chitty Chitty Bang Bang (1968). "Jag hade en fruktansvärd tid i klipprummet under Man lever bara två gånger (1967), med Donald Pleasance som Blofeld. Lewis [Gilbert] hade gjort honom till en gammaldags sorts miniskurk. Om du tittar på filmen mycket noga så kommer du upptäcka att Pleasance inte går i någon scen eftersom han hade ett trippande steg. Han var så kort att han såg ut som en liten älva bredvid Connery. Jag använde varje bit av redigeringsfantasi som jag kunde så att han togs på allvar som en skurk."

Många hängivna Bondfantaster beklagar sig att Hunt aldrig regisserade ytterligare en 007 film. Hans vilja att vara trogen Ian Flemings original, ända ner till hjältinnans (Diana Rigg) död och nedtrappningen av prylar, placerar I Hennes Majestäts hemliga tjänst högre än många senare filmer i serien. Det visade sig också att det blev den bästa filmen han regisserade.

Därefter följde två alltför långdragna äventyr i Afrika med Roger Moore, Gold (1974) och De sista äventyrarna (1976). Ett par machofilmer med Charles Bronson, Jagad till vanvett (1981) och Assassination (1986) och den onödiga De vilda gässen II (1985). Men arbete började sina, en situation som gjorde den normalt sprudlande och energiske Hunt deprimerad. 1975 bosatte han sig i södra Kalifornien med sin partner Nicos Kourtis, som överlever honom.

Redaktörens anmärkning:
För andra James Bond regissörer presenterade på From Sweden with Love, klicka här.

Bild ovan:
Dedikerad autograf från Peter Hunt till Anders Frejdh från FSWL:s privata samling.

Läs mer om Peter Hunt och hans filmkarriär på IMDB:
www.imdb.com/name/nm0402597/

Taggar:

#regissorer
#till_minne_av

8 SEPTEMBER 1994
FILMREGISSÖREN TERENCE YOUNG (1915-1994)

Terence Young, brittisk filmregissör, producent och manusförfattare - född i Shanghai den 20 juni 1915 och gift med en son och två döttrar - avled i Cannes den 7 september 1994 och Bond-världen förlorade en av the största.

Den brittiska filmen - i motsats till den brittiska filmindustrin - började överväga sitt ansvar först under andra världskriget. Antalet och vitaliteten av brittiska filmer producerade mellan 1945 och 1950 är förvånande då den allvarliga sorten lockade stor publik som aldrig förr. Mellan dem, den välvilliga mjölkvarnsmogulen Arthur Rank och den kreativa ungerska patriarken Alexander Korda som uppmuntrade nya talanger av vilka ingen var mer lovande än Terence Young.

"Jag kan inte säga tillräckligt om Terence Young. Jag beundrade honom och älskade att arbeta med honom. Han var en av de mest eleganta gentlemen jag någonsin har träffat med en väldigt busig och lekfull sida." - Martine Beswicke, Zora i From Russia with Love (Agent 007 ser rött) & Paula Caplan i Thunderball (Åskbollen)

Den Oscarsvinnaren ljudläggaren Norman Wanstall minns arbetet med Terence:

"Som Peter Hunts assistent hade jag inte mycket personlig kontakt med Terence men jag kunde se att han var perfekt för att regissera en Bond-film eftersom han själv såg ut som "Flemings" Bond. Han var respekterad och älskad av ensemblen och vi var ett mycket glatt team.

Den närmaste kontakten med honom var det sorgliga tillfället när vi åkte till London tillsammans för att åter spela in lite dialog med Pedro Armendáriz innan han återvände till USA. Jag hade då ingen aning om att Pedro var mycket allvarligt sjuk så jag behandlade bara mötet som efterbearbetningsarbete. Terence visste tydligen att vi behövde spela in dialogen innan det var för sent och Pedro var mycket professionell på det sätt han levererade sina repliker. Det verkade då inte troligt att Pedro, bara några dagar efter att han återvänt till USA, skulle ta livet av sig.

En annan minnesvärd händelse var när vi dubbade From Russia with Love och vi hade nått scenen där Bond besökte zigenarlägret i Turkiet som hade spelats in på baksidan av Pinewood Studios. Jag visste att scenen måste låta turkisk så jag hade bokat in ett antal turkiska män och kvinnor för att komma till studion och det var en bra session med att spela in hur de reagerar på sitt eget språk under hela scenen. Terence var så imponerad och glad när han hörde äkta turkiska röster i hela scenen att han gav mig en hel del beröm. Det var den sortens människa han var."

Om Terence Young:
Youngs två första filmer som regissör, för Rank, kom ut i början av 1948, vilket bevisade hans angelägenhet att fungera bra utanför den brittiska huvudfåran. One Night with You, med en typisk lekfull manus av Caryl Brahms och SJ Simon, inbillade olyckor av Patricia Roc friade av tenoren Nino Martini medan strandsatta i Italien. Spegelkorridoren gav ännu mer mening åt orden bisarra, barock - som Eric Portman, på hans mest högtravande, grubblade över en renässansmålning i hans mörka herrgård, övertygad om att han och hans älskarinna, Edana Romney, är reinkarnationer av de älskande i den.

Tidigare hade Young arbetat som manusförfattare på några intressanta filmer med regissören Brian Desmond Hurst. Först Natten när det brann (1939), en historia om en flykting från rättvisan och starkt påverkad av Marcel Carne. Sedan Farligt månsken (1941), en krigstida kärleksaffär mellan en polsk flygare och en amerikansk journalist med "Warsaw Concerto" inkastad som en bonus. Hungry Hill (1946), Daphne du Mauriers historia om en irländsk familj med Margaret Lockwood som sin matriark. Theirs is the Glory (1946), en semidokumentär om misslyckandet med slaget vid Arnhem. Under tjänstgöringen vid pansardivisionen fick Young permission för att arbeta med Clive Brook på manuset till On Approval (1944), baserad på Frederick Lonsdales komedi, och efter direktiv från Brook, med sig själv, Beatrice Lillie, Googie Withers och Roland Culver, en glad version av en filmad pjäs.

Youngs första jobb för Rank var att skriva ihop ett manus av Mary Webbs roman Precious Bane som han förväntades regissera med Stewart Granger och Jean Simmons, men, Rank fick kalla fötter i sista minuten och gav honom istället en komedi med Granger, Woman Hater (1948). Youngs andra film det året, Pansarbrigaden, var ett kärt projekt nära hans hjärta eftersom det följde två walesiska gardister från en övning på en kaserngård till D-dagen och därefter.

1954 regisserade han Äventyraren från Aragonien, historien om romansen mellan den enögda Prinsessan av Eboli som den skandalomsusade Phillip II:s domstol. Young skyllde filmens misslyckande på det faktum att han hade bett om Laurence Olivier och Ava Gardner, men hade fått Gilbert Roland och Olivia de Havillland. Tillsammans med Zoltan Korda regisserade han sedan De fyra fjädrarna (1955), en nyinspelning av 1939 års originalversion med bilder från det utsträckta Cinema Scope.

Young hade redan upplevt hans viktigaste karriärsteg. Två amerikanska producenter, Irving Allen och Albert R. Broccoli, som drog nytta av amerikanska skattelättnader för arbete utomlands, kom till Storbritannien med Alan Ladd för att göra Fallskärmsjägare (1953) i vilken Ladd spelade en amerikansk officer som gör en T.E. Lawrence-lik resa inom det brittiska regementet. De hade beundrat Youngs arbete med hans krigsfilmer och även om han inte fick något beröm för dessa var de populära. Han stannade inom deras företag, Warwick Films, och etablerade sig som regissör av transatlantiska actionfilmer.

Han bröt sig loss för ett annat personligt projekt, Serious Charge (1959), i vilken en hämndlysten kille anklagar en kyrkoherde för sexuella övergrepp. Han accepterade sedan utmaningen att filma fyra av Roland Petits baletter, Black Tights (1961). Maurice Chevalier introducerade dessa inklusive Moira Shearer och Petit i Cyrano de Bergerac, Cyd Charisse som en glad änka och Zizi Jeanmaire med honom i Carmen.

Dess framgång var inte oförtjänt och Young fortsatte direkt med ett regisamarbete med Ferdinando Baldi för Orazi E Curiazi (1961) med Alan Ladd uppenbarligen illa till mods som Horatio vid bron. Klippt, dubbad och senare omdöpt till Duel of Champions fick den ett par bokningar några år senare.

Vid det laget hade Youngs karriär skjutit i höjden. Och Broccoli hade slagit sig ihop med Harry Saltzman för att filma Dr. No (1962), den sjätte 007 romanen av Ian Fleming om den brittiske underrättelsetjänst agenten, James Bond. Saltzman, den amerikanska finansiären av filmer som Look Back in Anger, hade letat efter något mer tydligen populärt. Bortsett från dem trodde ingen på den, inklusive distributören (United Artists) som införde budgetrestriktioner. Ett halvt dussin skådespelare tackade nej till rollen innan den accepterades av den föga kända och osannolika Sean Connery. (Young hade tidigare regisserat Connery i en liten roll i 1957 års Öster om Otranto.) Omdömena var mediokra och Fleming var privat föraktningsfull, men filmen gick för fullt på biograferna och slog rekord. Med en injektion av humor och Connery galant bekväm med rollen visade Young med From Russia with Love (1963) och sedan Thunderball (1965) att han var en förstklassig actionregissör och att allmänheten inte kunde få nog av 007.

När Young övergav Bond var det med blandade resultat. Ett lättfärdigt stycke (1965) var ett försök av Marcel Hellman att duplicera framgången för Tom Jones. Warner Bros satte sedan Young som ansvarig för en filmversion av den långlivade teaterpjäsen Wait Until Dark (1967) där Audrey Hepburn hotas av ligister, bland dem en skrämmande Alan Arkin - sannolikt en av de bästa deckarna under decenniet.

Young följde den med en italiensk version av Kaparkaptenen Peyrol (1967), som fick lite uppmärksamhet trots medverkan av både Rita Hayworth och Anthony Quinn, samt Mayerling (1968) med James Mason och Ava Gardner respektive Omar Sharif och Catherine Deneuve som det älskande paret. Bland flera andra samproduktioner med antingen Frankrike eller Italien finns Grym hämnd (1972), en maffiahistoria med Charles Bronson.

Youngs sedan länge försenade (första) Hollywood-film, Djävulsmännen (1974) med Richard Burton och Lee Marvin, kritiserades skarpt - en anledning till att Paramount drog ur pluggen på The Jackpot, även den med Burton, under produktionen. Men företaget tog tillbaka Young för Bloodline (1979), en film baserad på Sidney Sheldons bästsäljare som kombinerade en historia om företagsgirighet med en om inspelningen av porrfilm, med Audrey Hepburn och James Mason i huvudrollerna. Efter den dåliga kritiken kommenterade Hepburn att hon hade gjort den för att inspelningsplatserna inte tog henne långt från hennes familj och för att hon gillade regissören.

Young attraherade Laurence Olivier till både Inchon (1980) och Spionen som levde två gånger (1983), där han spelade en general respektive en amiral involverad med Michael Caine som en före detta chef för MI6 som hoppat av. Inchon finansierade Rev Sun Myung Moon med uppskattningsvis 100 miljoner dollar men spelade bara in en bråkdel i USA och gick aldrig upp på biografer i Storbritannien. Den sistnämnda filmen hade finansiella problem under inspelningen och gick direkt till video.

Detta är ett sorgligt slut till en extraordinär karriär. Ingen skulle klassa Young med hans samtida David Lean och Carol Reed, men han var en bland andra omfamnad av Hollywood: Michael Anderson, J. Lee Thompson, Ronald Neame, Ken Annakin och Lewis Gilbert. De gav Hollywood några utmärkta filmer och den amerikanska filmindustrin gillade dem eftersom de tänkte på kommersiella villkor.

Redaktörens anmärkning:
För andra James Bond regissörer presenterade på From Sweden with Love, klicka här.

Bild ovan:
Terence Young med Sean Connery (James Bond) och Mollie Peters (Patricia Fearing) under inspelningen av Åskbollen. © 1965 Danjaq S.A. & United Artists Corporation. Alla rättigheter förbehållna.

Läs mer om Terence Young och hans filmkarriär på IMDB:
www.imdb.com/name/nm0950109/

Taggar:

#regissorer
#till_minne_av

TOBY HEFFERMAN (REGISSÖR)

Andre regiassistent för DIE ANOTHER DAY, CASINO ROYALE och QUANTUM OF SOLACE

Toby Hefferman är en talangfull och lovande regissör som trots sin unga ålder redan varit med i flera stora filmproduktioner.

Hans CV är full av meriter och inkluderar över 40 filmer:

2012: John Carter of Mars (1:e regiassistent: 2nd unit)
2011: Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten (1:e regiassistent: 2nd unit)
2011: The Eagle (1:e regiassistent: 2nd unit)
2010: Clash of the Titans (1:e regiassistent: aerial unit)
2010: Albatross (1:e regiassistent)
2010: Wild Target (1:e regiassistent)
2009: The Disappearance of Alice Creed (1:e regiassistent)
2008: Quantum of Solace (2:e regiassistent)
2008: John Adams (Miniserie) (1:e regiassistent)
2008: Den andra systern Boleyn (1:e regiassistent)
2008: Spiderwick (1:e regiassistent)
2007: Sweeney Todd (2:e regiassistent)
2007: Guldkompassen (1:e regiassistent)
2006: Casino Royale (2:e regiassistent)
2006: Death of the Revolution (short) (1:e regiassistent)
2006: Da Vinci-koden (2:e regiassistent)
2005: Kalle och chokladfabriken (2:e regiassistent)
2004: Moth (short) (1:e regiassistent)
2004: Closer (2:e regiassistent)
2004: Troja (2:e regiassistent: 2nd unit)
2003: Lara Croft Tomb Raider: The Cradle of Life (2:e regiassistent: 2nd unit)
2003: Mitt hus i Umbrien (TV-film) (2:e regiassistent)
2003: It's All About Love (2:e regiassistent)
2002: Die Another Day (2:e regiassistent)
2001: The Infinite Worlds of H.G. Wells (Miniserie) (2:e regiassistent)
2001: Kapten Corellis mandolin (regiassistent)
2001: The Hunt (TV-film) (2:e regiassistent)
2001: Late Night Shopping (2:e regiassistent: 2nd unit)
2000: Quills (2nd 2:e regiassistent)
2000: Jason and the Argonauts (TV-film) (2:e regiassistent)
2000: Don Quijote (TV-film) (2:e regiassistent)
1999: En julsaga (TV-film) (2:e regiassistent)
1999: Rhinoceros (TV-film) (2:e regiassistent)
1999: Alice in Wonderland (TV-film) (1:e regiassistent: 2nd unit)
1999: Parting Shots (3:e regiassistent)
1998: Shakespeare in Love (3:e regiassistent)
1998: Basil (3:e regiassistent)
1998: Human Bomb (TV-film) (3:e regiassistent)
1998: Merlin (TV mini-series) (3:e regiassistent)
1997: Lånarna (3:e regiassistent)
1997: The Designated Mourner (3:e regiassistent)
1997: The Woman in White (TV-film) (3:e regiassistent)
1996: Hamish Macbeth (TV-serie) (3:e regiassistent)
– Avsnitt: The Lochdubh Deluxe (3:e regiassistent)
1996: Vi fem (TV series) (3:e regiassistent)
1995: Smartare än polisen (TV-serie) (3:e regiassistent)
1995: The Ant & Dec Show (TV-serie) (produktionsassistent)
– Avsnitt #1.6
1995: An Awfully Big Adventure (produktionsassistent)
1994: Downwardly Mobile (TV-serie) (produktionsassistent)
– Avsnitt: Another Black Wednesday
1994: Fall from Grace (TV-film) (produktionsassistent)
1993: El marido perfecto (produktionsassistent)
1992: Hostage (produktionsassistent)

Toby Hefferman samlar in pengar till The Julian Budd Kids in Sport Trust - Stöd hans välgörenhet här

Han har redan sprungit flera maraton runtom i världen trots sitt fullbokade schema. Vi beundrar dig väldigt mycket Toby!!

Denna artikel skriven och publicerad av Anders Frejdh i januari 2011

Taggar:

#regissorer

VIC ARMSTRONG (2nd UNIT DIRECTOR)

Stuntman, stuntkoordinator och 2nd unit regissör som arbetat med sju James Bond-filmer

Jag hade turen att närvara på en on-stage-intervju med Vic Armstrong vid National Film Theatre i London den 2 maj 2009. Eventet gick under titeln "Stunt Masterclass with Vic Armstrong" och var en del av hundraårsjubileet av Cubby Broccolis födelse.

Han har varit stunt double för James Bond, Indiana Jones och Stålmannen och han har regisserat actionscener till tre James Bond-filmer - Tomorrow Never Dies (1997), Världen räcker inte till (1999) och Die Another Day (2002) - Mission Impossible 3, I Am Legend och den kommande Thor, för att nämna några. Han har väldigt många fascinerande historier att berätta, och de finns med allihop i denna bok, årets biografi från filmens värld.

Från att ha gjort stunts i Bondfilmen Man lever bara två gånger (1967) till att regissera actionscener i 2011 års blockbuster Thor har Oscarsvinnaren Vic Armstrong varit en legend i filmindustrin i mer än 40 år.

Han har spelat "James Bond", "Indiana Jones", "Stålmannen" och många andra actionhjältar. Han finns även med i Guinness Rekordbok som Världens Mest Produktive Stuntman.

Vic Armstrong arbetade med Dolph Lundgren för Cover Up (1991), Universal Soldier (1992), Joshua Tree (1993) och Johnny Mnemonic (1995).

Besök Vic Armstrongs officiella webbplats.

Alla James Bond stuntmän/kvinnor på FSWL:
>Belle Williams
>Bill Weston
>Bob Anderson
>Doug Robinson
>Eunice Huthart
>Gary Powell
>George Leech
>Greg Powell
>Jim Dowdall
>Lars Lundgren
>Malcolm Weaver
>Martin Grace
>Mickey Baker
>Nick Gillard
>Nick Wilkinson
>Nosher Powell
>Paul Weston
>Remy Julienne
>Rocky Taylor
>Roy Alon
>Sarah Donohue
>Terry Richards
>Trevor Steedman
>Wendy Leech

Foton nedan::
(Överst) Vic Armstrong intervjuad på scen vid National Film Theatre i London den 2 maj, 2009 © Anders Frejdh

(Nederst) Redaktör Anders Frejdh med Vic Armstrong under Bondstars julparty på Pinewood Studios den 27 november 2011 © Ajay Chowdhury. Alla rättigheter reserverade.

Text skriven och publicerad av Anders Frejdh i december 2011.

Taggar:

#regissorer

MARC FORSTER (REGISSÖR)

Regissör för QUANTUM OF SOLACE 2008

Första gången jag träffade regissören Marc Forster var under inspelningen av Quantum of Solace i österrikiska Bregenz i april och maj 2008 då jag arbetade som statist. Andra gången i Stockholm när han var där för att marknadsföra filmen tillsammans med skådespelarna Daniel Craig och regissören Olga Kurylenko.

>Läs en rapport från Marcs Stockholmsbesök

Om Marc Forster:
Den BAFTA och Golden Globenominerade Marc Forster filmdebuterade som regissör 2000 med den psykologiska skräckfilmen Everything Put Together och han var även medförfattare. Filmen premiärvisades 2000 på Sundance Film Festival och Forster fortsatte sedan med att regissera en rad av kritikerhyllade succéfilmer. Hans senaste film är Flyga drake, baserad på Khaled Hosseinis framgångsrika bok.

Han föddes i Tyskland och växte upp i Schweiz där han studerade vid berömda Institut Montana Zugerberg. Hans stora ambition var att göra film och 1990 flyttade han till Amerika för att studera film vid New York University. ”När man växer upp på mitt sätt och plötsligt beslutar sig för att göra film, säger alla att det är omöjligt”, berättar Marc Forster. ”Men här är jag nu och jag lever ut min dröm.”

Idag inkluderar Forsters imponerande filmografi Monster’s Ball (2001), som fick två Oscarnomineringar. Halle Berry som belönades med priset som bästa skådespelerska. 2004 gjorde han Finding Neverland som baserades på den halvt självbiografiska historien om vänskapen mellan författaren J.M. Barrie och hans granne, en ensamstående mor med fyra pojkar. Finding Neverland, där huvudrollerna spelades av Johnny Depp och Kate Winslet, fick sju Oscarnomineringar, fem Golden Globenomineringar och 11 BAFTA-nomineringar, samtliga inkluderande en nominering för bästa film. Forster fick också en nominering som bästa regissör av sina kollegor på The Directors Guild Of America.

2005 regisserade Forster den psykologiska thrillern Stay med Ewan McGregor och Naomi Watts. Följande år regisserade han succékomedin Stranger Than Fiction med Will Ferrell, Maggie Gyllenhaal, Dustin Hoffman, Emma Thompson och Queen Latifah.

Läs mer om Marcs filmkarriär på IMDB.

Andra James Bond regissörer som FSWL har träffat:
Anthony Waye (förste regiassistent för Ur dödlig synvinkel & Octopussy (1983))
Arthur Wooster (2nd Unit regissör för For Your Eyes Only, Octopussy, Levande måltavla, Iskallt uppdrag & Tid för hämnd)
Guy Hamilton (regissör för Goldfinger (1964), Diamantfeber (1971), Leva och låta dö & Mannen med den gyllene pistolen)
Irvin Kershner (regissör för Never Say Never Again)
John Glen (2nd Unit regissör för On Her Majesty's Secret Service, Älskade spion & Moonraker (1979) och Regissör för For Your Eyes Only, Octopussy, A View to a Kill, The Living Daylights & Licence to Kill)
Lee Tamahori (regissör för Die Another Day)
Lewis Gilbert (regissör för Man lever bara två gånger, Älskade spion & Moonraker)
Michael Apted (regissör för Världen räcker inte till)
Toby Hefferman (andre regiassistent för Die Another Day, Casino Royale & Quantum of Solace)
Vic Armstrong (2nd Unit regissör för Tomorrow Never Dies, Världen räcker inte till & Die Another Day)

Andra aktörer i Quantum of Solace som FSWL träffat:
>Anatole Taubman (Elvis)
>Daniel Craig (James Bond)
>David Decio (M:s vaktpost)
>Eva Green (Vesper Lynd)
>Jesper Christensen (Mr White)
>Judi Dench (M)
>Mathieu Almaric (Dominic Greene)
>Michael G. Wilson (man sittandes på stol i Haitisk hotellobby)
>Rachel McDowall (flygvärdinna)
>Tim Piggott-Smith (Storbritanniens utrikesminister)

Bild ovan:
Marc Forster i Stockholm 2008. Foto av Marie Regmert. © From Sweden with Love. Alla rättigheter förbehållna.

Text skriven och publicerad av Anders Frejdh i oktober 2008

Taggar:

#regissorer

JOHN GLEN (REGISSÖR)

Klippare & 2nd Unit Regissör för tre Bond-filmer plus regissör för alla Bond-filmer på 1980-talet

Jag har haft förmånen att träffa John Glen flera gånger under årens lopp. Alltid ett nöje eftersom han är en underbar människa och en del av den innersta kretsen bakom det framgångsrika 007 fenomenet efter att ha arbetat med åtta av filmerna.

I september 2007 fick jag tillfälle att intervjua John exklusivt för From Sweden with Love och Roger Moores officiella hemsida.

>Exklusiv intervju med regissören John Glen

2001 gav John Glen ut sin självbiografi For My Eyes Only: My Life with James Bond som jag varmt rekommenderar alla Bond-fantaster att läsa!

Andra James Bond regissörer som FSWL har träffat:
Anthony Waye (förste regiassistent för Ur dödlig synvinkel & Octopussy (1983))
Arthur Wooster (2nd Unit regissör för For Your Eyes Only, Octopussy, Levande måltavla, Iskallt uppdrag & Tid för hämnd)
Guy Hamilton (regissör för Goldfinger (1964), Diamantfeber (1971), Leva och låta dö & Mannen med den gyllene pistolen)
Irvin Kershner (regissör för Never Say Never Again)
Lee Tamahori (regissör för Die Another Day)
Lewis Gilbert (regissör för Man lever bara två gånger, Älskade spion & Moonraker)
Marc Forster (regissör för Quantum of Solace)
Michael Apted (regissör för Världen räcker inte till)
Toby Hefferman (andre regiassistent för Die Another Day, Casino Royale & Quantum of Solace)
Vic Armstrong (2nd Unit regissör för Tomorrow Never Dies, Världen räcker inte till & Die Another Day)

Bild ovan:
John Glen intervjuad vid NFT i London i may 2009 som en del av en 100-års hyllning till Cubby Broccoli. © From Sweden with Love.

Denna artikel skriven och publicerad av Anders Frejdh i november 2008

Taggar:

#regissorer

LEWIS GILBERT (REGISSÖR)

Regissör för MAN LEVER BARA TVÅ GÅNGER, ÄLSKADE SPION och MOONRAKER

Under årens lopp har haft förmånen att träffa Lewis Gilbert vid flera olika tillfällen. Gilbert är en vänlig och rolig man och fortfarande väldigt aktiv trots att han snart är 90 år.

Ett av de mer minnesvärda tillfällena jag träffade honom var i samband med en scenintervju på Nation Film Theatre i London den 2 may 2009. Evenemanget titulerades "Moonraker (1979) + Lewis Gilbert in Conversation" och var en del av hundraårsfirandet av Cubby Broccolis födelsedag.

Ur dödlig synvinkel (1981) annonserades som nästa Bondfilm i eftertexterna för Älskade spion (1977) men efter framgången för sci-fi filmernaStjärnornas Krig och Close Encounters bestämde sig Broccoli istället för att producera Moonraker i vilken Bond drar iväg till rymden ombord på rymdfärja. Michael Lonsdale är övertygande som "Hugo Drax", en riktig Bondskurk med storhetsvansinne, och Bernard Lee gör sitt sista framträdande som "M".

Andra James Bond regissörer som FSWL har träffat:
Anthony Waye (förste regiassistent för Ur dödlig synvinkel & Octopussy (1983))
Arthur Wooster (2nd Unit regissör för For Your Eyes Only, Octopussy, Levande måltavla, Iskallt uppdrag & Tid för hämnd)
Guy Hamilton (regissör för Goldfinger (1964), Diamantfeber (1971), Leva och låta dö & Mannen med den gyllene pistolen)
Irvin Kershner (regissör för Never Say Never Again)
John Glen (2nd Unit regissör för On Her Majesty's Secret Service, Älskade spion & Moonraker (1979) och Regissör för For Your Eyes Only, Octopussy, A View to a Kill, The Living Daylights & Licence to Kill)
Lee Tamahori (regissör för Die Another Day)
Marc Forster (regissör för Quantum of Solace)
Michael Apted (regissör för Världen räcker inte till)
Toby Hefferman (andre regiassistent för Die Another Day, Casino Royale & Quantum of Solace)
Vic Armstrong (2nd Unit regissör för Tomorrow Never Dies, Världen räcker inte till & Die Another Day)

Denna artikel skriven och publicerad av Anders Frejdh i maj 2009

Taggar:

#regissorer

GUY HAMILTON (REGISSÖR)

Regisserade GOLDFINGER, DIAMANTFEBER, LEVA OCH LÅTA DÖ och MANNEN MED DEN GYLLENE PISTOLEN 1964-1974

Det var en fantastisk känsla att få träffa den legendariske Bondregissören Guy Hamilton under helgen på Autographica som hölls på Radisson Edwardian hotellet nära Heathrows flygplats utanför London mellan 28-30 oktober 2005.

I mina ögon är Hamilton mycket delaktig beträffande den fortsatt framgångsrika Bondserien.

Jag insåg efter att ha träffat honom att han är en väldigt jordnära och respektabel man vilket säkerligen uppskattades av folket som var där.

Ett nytt tillfälle att få träffa denne gentleman och aktiva golfare dök upp vid eventet Vue Sur Bond i kanadensiska Quebec City under helgen den 24-26 februari 2006.

Under årens lopp har jag och Guy byggt upp en vänskap och han skojar alltid om hur han föredrar norrmän framför svenskar.

Andra James Bond regissörer som FSWL har träffat:
Anthony Waye (förste regiassistent för Ur dödlig synvinkel & Octopussy (1983))
Arthur Wooster (2nd Unit regissör för For Your Eyes Only, Octopussy, Levande måltavla, Iskallt uppdrag & Tid för hämnd)
Irvin Kershner (regissör för Never Say Never Again)
John Glen (2nd Unit regissör för On Her Majesty's Secret Service, Älskade spion & Moonraker (1979) och Regissör för For Your Eyes Only, Octopussy, A View to a Kill, The Living Daylights & Licence to Kill)
Lee Tamahori (regissör för Die Another Day)
Lewis Gilbert (regissör för Man lever bara två gånger, Älskade spion & Moonraker)
Marc Forster (regissör för Quantum of Solace)
Michael Apted (regissör för Världen räcker inte till)
Toby Hefferman (andre regiassistent för Die Another Day, Casino Royale & Quantum of Solace)
Vic Armstrong (2nd Unit regissör för Tomorrow Never Dies, Världen räcker inte till & Die Another Day)

Denna artikel skriven och publicerad av Anders Frejdh i oktober 2006

Taggar:

#regissorer

IRVIN KERSHNER (REGISSÖR)

Regissör för NEVER SAY NEVER AGAIN 1983

Vår man i Belgium, Bernard VandenDriessche, träffade den berömde regissören Irvin Keshner på Collectormania 7 i Milton Keynes i maj 2005.

Bernard kindly provided the picture below of him and Irvin. He said that Irvin was a nice and friendly person and that it was wonderful to shake hands with the legendary director. (Besides being the director of Never Say Never Again (1983) he also directed Rymdimperiet slår tillbaka (1980), which is considered by fans to be the best film in the Stars Wars saga.)

Tyvärr gick Irvin Kershner bort den 27 november 2010 efter en tids sjukdom i cancer. Läs dödsannonsen här.

Text skriven och uppdaterad av Anders Frejdh i november 2010.

Taggar:

#regissorer

MICHAEL APTED (REGISSÖR)

Regisserör för VÄRLDEN RÄCKER INTE TILL 1999

Tillsammans med min syster närvarade jag vid den kungliga galapremiären av Världen räcker inte till på biografen Odeon Leicester Square i London den 23 november 1999. Michael Apted kom till premiären i sällskap med Denise Richards.

Förutom regissör har Apted arbetat i branschen som producent, manusförfattare och skådespelare.

Som ung studerade Apted juridik och historia vid University of Cambridge. Efter studierna arbetade han som researcher för det brittiska TV-bolaget Granada Television där han så småningom också blev regissör. Han regisserade bland annat ett antal avsnitt av TV-serien Coronation Street.

Michael har vunnit flera BAFTA priser, bland annat som "Bästa dramaregissör".

1980 flyttade han till USA för att regissera sin första långfilm, Coal Miner's Daughter, som fick sju Oscar-nomineringar. 1983 regisserade han Gorkijparken, en filmatisering av Martin Cruz Smith roman.

Andra James Bond regissörer som FSWL har träffat:
Anthony Waye (förste regiassistent för Ur dödlig synvinkel & Octopussy (1983))
Arthur Wooster (2nd Unit regissör för For Your Eyes Only, Octopussy, Levande måltavla, Iskallt uppdrag & Tid för hämnd)
Guy Hamilton (regissör för Goldfinger (1964), Diamantfeber (1971), Leva och låta dö & Mannen med den gyllene pistolen)
Irvin Kershner (regissör för Never Say Never Again)
John Glen (2nd Unit regissör för On Her Majesty's Secret Service, Älskade spion & Moonraker (1979) och Regissör för For Your Eyes Only, Octopussy, A View to a Kill, The Living Daylights & Licence to Kill)
Lee Tamahori (regissör för Die Another Day)
Lewis Gilbert (regissör för Man lever bara två gånger, Älskade spion & Moonraker)
Marc Forster (regissör för Quantum of Solace)
Toby Hefferman (andre regiassistent för Die Another Day, Casino Royale & Quantum of Solace)
Vic Armstrong (2nd Unit regissör för Tomorrow Never Dies, Världen räcker inte till & Die Another Day)

Bild ovan:
Michael Apted under inspelningen av Världen räcker inte till. Foto av Keith Hamshere. © 1999 Danjaq, LLC och United Artistis Corporation. Alla rättigheter förbehållna.

Text skriven och publicerad av Anders Frejdh den 6 september 2004

Taggar:

#regissorer

LEE TAMAHORI (REGISSÖR)

Regissör av DIE ANOTHER DAY 2002

Jag har inte träffat Lee Tamahori ansikte mot ansikte men då jag närvarade vid den kungliga världspremiären av Die Another Day (2002) i London fick jag i alla fall se honom.

Lee presenterades på scenen inne i Royal Albert Hall i London 2002 tillsammans med flera från filmen innan filmvisningen började.

Andra James Bond regissörer som FSWL har träffat:
Anthony Waye (förste regiassistent för Ur dödlig synvinkel & Octopussy (1983))
Arthur Wooster (2nd Unit regissör för For Your Eyes Only, Octopussy, Levande måltavla, Iskallt uppdrag & Tid för hämnd)
Guy Hamilton (regissör för Goldfinger (1964), Diamantfeber (1971), Leva och låta dö & Mannen med den gyllene pistolen)
Irvin Kershner (regissör för Never Say Never Again)
John Glen (2nd Unit regissör för On Her Majesty's Secret Service, Älskade spion & Moonraker (1979) och Regissör för For Your Eyes Only, Octopussy, A View to a Kill, The Living Daylights & Licence to Kill)
Lewis Gilbert (regissör för Man lever bara två gånger, Älskade spion & Moonraker)
Marc Forster (regissör för Quantum of Solace)
Michael Apted (regissör för Världen räcker inte till)
Toby Hefferman (andre regiassistent för Die Another Day, Casino Royale & Quantum of Solace)
Vic Armstrong (2nd Unit regissör för Tomorrow Never Dies, Världen räcker inte till & Die Another Day)

Skådespelare i Die Another Day som FSWL träffat:
>Colin Salmon (Robinson)
>David Decio (Mr Kils PA)
>Deborah Moore (Air Hostess)
>Halle Berry (Jinx)
>Ian Pirie (Creep)
>John Cleese (Q)
>Judi Dench (M)
>Madonna (Le Chiffre
>Michael G. Wilson (General Chandler)
>Oliver Skeete (Concierge)
>Pierce Brosnan (James Bond)
>Rachel Grant (Peaceful)
>Rick Yune (Zao)
>Rosamund Pike (Miranda Frost)
>Samantha Bond (Moneypenny)
>Toby Stephens (Gustav Graves)

Text och foto och publicerat av Anders Frejdh i september 2004.

Taggar:

#regissorer

All information, text och grafik (om inte annat anges) på denna webbplats är skyddad enligt lagen om upphovsrätt. Kontakta oss för att använda någonting.

Denna webbplats stöds inte på något sätt av Eon Productions Ltd, Danjaq, LLC, Metro-Goldwyn-Mayer, Sony Pictures, United Artists, Ian Fleming Publications Ltd eller någon annan av de som innehar rättigheter för James Bond. Den drivs helt oberoende av dem på fritidsbasis och utan vinstintresse.

Bilder från James Bond filmerna © 1962 - 2015 Danjaq LLC, MGM Inc., Sony Pictures, United Artists Cooperation, Columbia Pictures Industries, Inc.

Omslagsbilder till James Bond böckerna © 1953 - 2017 Ian Fleming Publications Ltd. och Glidrose Productions Ltd.

Ansvarig utgivare: Anders Frejdh